Konstiga konsonanter…

… ibland undrar jag om det finns en kvot på antal konsonanter man kan använda under sin livstid…

och att det portioneras ut i små mängder…eller att det finns någon slags systeminbyggd övervakningsprocess som kickar in då man är för nära att överskrida nivåerna…

i slutet på varje vecka verka i alla fall mitt konsonantförråd vara utömt

*ring*

– aå
– öh..hej. vart har ja kommit?
– i ea
– va?
– ii eeea
– ere stefan?
– aa
– men varför låter du så konstig?
– u å ooaea
– jag förstår inte
– uu
– sa du “slut”
– å
– “på”?
– Ooaeaa
-“konstanter”?
– eee ooaeaa
– “kontantarer”?
– e a an yssna… ooaeaa!
-“konsonanter”
– ei
– ah ok…jag ringer på måndag då
– Oey

*klick*

Det riktigt sköna då är att barhoppa. Lite varm deg på fickan. Solskenshumör, polerad o laddad liten bästa polare och en miljard sköna öppningsrepliker förberedda o klara att tas i bruk. Hooka upp med första bästa brud i baren som man kan tänka sig att vakna bredvid.

-dina öo är o iaäor
-?
– ö…jag ear at dia ögo ä om hima
– Hur mycket har du hinkat i dig? Va fan klockan är bara nio. Lite väl tidigt för det sista desperata ragget va? Usch såna som du som förstör stämmningen. Kom Lisa vi går någon annanstans.

fan man skulle säkert klara sig bättre i det vokaltäta broderlandet under såna dagar
-loordii yillitaalliinääpaas iinoo kaaroolaa puuutiilääe chookaaie

fritt översatt Lordi gav Carola en monsterchock

vem skulle sakna en borttappad konsonant där? Eller Carola?