Drömmen om den drömlösa natten…

Häromdagen drömde jag att jag satt i min Volvo och körde ut för en klippkant. I Australien. Jag var också klädd i Hare Krishna kläder och hade vansinninga små klockor hängandes i backspegeln. Med doft. Myrra. Stereon spelade Robert Wells misstolkade Queencovers. Bredvid mig satt också tåfjuttarnas mästare Beckham.

Vänta stoppa bandet!

Precis alla fel som tänkas kan skedde samtidigt. Jag minns också att jag tänkte vilken sjuk jävla dröm. Vaknade jag, skrikandes med vitnade knogar som krampaktigt knycklade det under protest så omsorgsfullt manglade lakanet? Nä hä då.
Bytte jag dröm…till öh… en soft ménage a trois med Michelle Pfeiffer under Paris sköna broar, då hon finally tog bladet ifrån munnen och sade att hon cuttar filmandet för att flytta in med mig i en skabbig men mysig liten tvåa i Herrängen. Just you and I, of course we need to redecorate some but we´ll be fine… nä hä då.

Jag var kvar i den galna drömmen…med Beckham.

Min fråga…vad är det bra för? Vad vill min hjärna säga mig? Att jag är en sucker för “ingen kan toffla den som Beckham“? Att jag vill gå klädd i orange kjolar och bella små klockor? Att jag vill vara i landet down under? Att …ve och fasa…att jag innerst inne är jag en hemlig beundrare av en långhårig tondöv covermusiker?

Är det för mycket begärt att om man nu måste drömma…vilket jag tycker är rubbat. Jag menar man går och lägger sig för att vila … då ska väl för fan inte hjärnan glida iväg på sina egna acidfyllda vansinniga resor. Hur svårt ska det vara att bara stänga ned liksom…. nåväl var var jag nu…jo om man nu ska drömma, varför inte softa drömmar. Med ett sådant här skönt Photoshoplulllull runt. Ni vet semesterbilder som är tagna med en soft ljuseffekt igenom hela drömmen. Lite teman; Jag på en söderhavsö. Mig som miljonär. Jag som filmstjärna eller något annat trevligt?

…och vad är det med dessa drömmar då man kutar igenom en skog och hör hur någon andas som Darth Vader precis till vänster om en. Och när man vänder sig om…ingen där… bara ett mohahaha… som i M. Jacksons Thriller.

…o what about drömmarna som handlar om att man rasar ned för en glaciär? Hallå liksom! Jag skulle inte känna igen en glaciär även om den kom o knacka mig på axeln och presenterade sig.
– tjena
– jösses vad du skräms…men vänta lite…vad är du?
– en glaciär
– ah..ha det är så en sådan ser ut?
– snyggt va
– hur är det att va en glaciär då?
– aaa… det är coolt för det mesta
– jaså
– utom när man smälter
– kunde tänka mig det
– nåväl måste gitta..börjar bli lite varmt här serru.
– ta det coolt…kul att träffas.
– att jag ska…

Den närmsta glaciären jag anar finns i min närhet är hammarbybackens fjäll. Och när ska snön där smälta egentligen? Det är i princip midsommar men vi på hammarby sjöstad… är så jävla fräcka så vi har vår egen vintertid.

drömtydare sen då?
– Jaså du drömde att du var en gaffel? Då kommer du att bli rik inom kort.
– Ja fast det var en gaffel sen metamorferades jag till en slev.
– Soppslev?
– Spelar det någon roll?
– Ja inom drömtydningens vetenskap är detta en vital fundamental aspekt.
– Okej..okej…*mumlar* vetenskap my ass.
– Vad sa du?
– Inget jag fick ngt i halsen… nja en vanlig slev.
– Aha en vanlig slev…det betyder att den lilla gröna gubben i dig känner att du hellre önskar att han vore violett.
– Men jag har ingen grön gubbe i mig.
– Jodå. Men du befinner dig i förnekelsestadiet.
– Men det finns ingen….
– Förnekelse.
– Ja men.
– Förnekelse.

Koffeintabletter är underskattade.