Buggiga jävla småkryp

… usch nu börjar den krypiga tiden då varelser med fler armar och ben än vad undertecknad anser vara nödvändiga dyker upp överallt. Vad är det för fel på två armar o två ben?

…tex då man går stigen fram visslandes på en munter melodi så kastar sig en stor jävla bautasnigel fram helt oväntat. Med ett “ha ha…nu vart du spakis va”! Ok sådant får inte Charles Bronson att rycka till men jag hoppar högt. Utmanar vilken känguru som helst när det gäller längd och stuns. Fan till skillnad från kängrun behövar jag noll ansats. Jävla fakehoppare.

Det är slut med tiden då man kunde gå med vidöppen mun och önskar att man var någon annan någon annanstans. För risken att något kryp tolkar det som en vänlig invit att fladdra in där ökar kvadratiskt med solens verkningsgrad. Ju varmare desto fler fän tror att gomseglet är Mecka. Vem fan kikade in i den första munnen och beslöt sig för att kalla det segel…hade det varit jag hade vi idag kallat det spyspaken.

fritt översatt:
– bzzzzzzz (hey jag tror att det är öppet hus därborta, lets gitta dit)
– bzuzzsuz ( är det b.y.o, tror du?)
– bzzzss (nä det ser ut som om det finns lite rester hängades mellan tänderna. Jag spottar skön spenat längst in till vänster)
– bszuszsssssss (fan av smutt!)

När jag gått med öppen käft mer än 3 min hör jag hur det korkas upp flaskor, chipspåsar öppnas och längst in vid visdomstanden har det riggas upp en scen där ett taffligt covergäng gör allt vad de kan för att krossa “Celebration” en gång för alla. Wells har inte en suck.

Och vad är det med maskar och regn? En droppe och de väller upp ur jorden som den indokinesiska folkvandringen…vilket innebär att jag måste sicksacka mig fram så att en lätt känsla av yrsel kickar in. Och eftersom jag tycker att djur utan armar eller ben är bland det vidrigaste som skapats (Gud måste ha ena sjukliga hyss för sig) så startar illamåendet lika snabbt. Då räcker det bara med en bris för att gomseglet ska skicka signaler till hjärnan som beordrar magen att konvulisera sig och eftersom kräks är än mer vidrigt så sluter sig munnen och allt sväljs ned igen… varpå gomseglet kör på igen och dyker det då upp en bautalång vattnig daggmask vars två splittade delar ligger och rycker spasmiskt så…*aaaargggggg*

Fast festen i käften verkar inte bekommas… nä hä då. Ihärdiga rykten gör gällande att go-go-flugor är beställda. Till o med i insekternas värld rular manschuvismen. Jag blir så jävla illamående. Den kvinnliga sidan av mig knyter näven tyst i fickan.

Och varför ska de här jävla stora kromosonmyggorna prompt ta sig in i lägenheten? Harskrank fick jag höra att de kallas för. Räck upp en hand de som kände till det och se en insektsnörd. Det finns en anledning till varför jag (eh…familjebostäder) byggt fyra väggar och tak. De har något som kallas natur. Om de håller sig där så håller jag mig inomhus. Och när de väl är inne ska de sabba hela kvällens tevetitt på mitt i naturen genom att flyga mot fönstret. Inne eller ute…bestäm er….er jävla kranka lallare.

Jag fattar inte varför svarta äckliga sniglar (de bostadslösa varianterna) ska ha ögonen på skaft. What is it good for liksom. Vadå…kunna kolla faran bakom sig…stor nytta. Det ju inte precis som så att de kan kasta sig åt sidan eller göra en hastig undanmanöver. Det enda de ser är när mina 42:or, fint insvepta i ett par bondeblå tretorn komma farandes. Samma känsla som jag antar att jag skulle erfara om jag en dag hastigt tittade upp o fick se en 747 komma dånande. Med en galen piloten som är helt inställd på att den begynnande flinten är bana 2 på Arlanda. De ser bara sjuka ut med sina vingliga ögon på skaft och ger mig mardrömmar.

Och vad är det med småflugorna som bromsar upp i luften och hänger under en alm. Bara sådär som för att säga “titta på oss…ha ha vi kan hänga i luften“. Well det kan kolibrin oxå. Så jävla ensamma är ni inte. Vem bryr sig! I gäng. Kommer man kutandes för att en getingjävlel har sikte på en och munnen vidöppen för att få in så mycket luft som möjligt under flykten får man in en handfull. Hur mycket man än spottar är det alltid ett par jävlar som som klamrar sig fast. Lite som är-det-inte-dags-att-gå-hem-nu-liraren som klistrar sig fast i ens lägenhet trots att man satt på sig nattstassen och gäspar ljudligt.

Nä…betong och asfalt är undervärderat. Mer sådant i naturen och livet på landet skulle bli mindre fyllt med obehagliga överraskningar…