Muschemess gör polarna less…

Har nu lyckats odla fram ett skägg som killarna på lastkajen avundas mig. Totalt oestetisk och vilt växandes. Ungefär som en skogsbrand, var man än tittar så brinner det små eldar överallt och man får en känsla av att man inte kan fly. Vi snackar viltdjurskänsla in real reality så too speak. Finns inte en hjort eller gasell som inte skulle kunna vittna om de känslor jag talar om.

Men va fan! Man e ju game for it i VM- mustasch! Helvete att Zlatan med anhang skulle få mig att odla en “en carbone special med extra mycket allt utom tonfisk, att ta med”-stache. Sen muttrade MikeBike ngt om man eller mus…och det avgjorde allt.

Detta råkade jag utför tidigare på dagen.
– Stefan !, vad är det du har i ansiktet?
– Fint va?, sade jag mäkta stolt över att min polare Izzy märkte mitt skägg som jag nu har odlat ett antal dagar.

Hey! Hallå kommer någon nu att vråla…var det inte musche som tävlingen handlade om. Jepp säger jag men tilläger flinkt att det blir en så satans obalans under uppodlingsfasen så skägget får vara med på ett hörn. Lite som ett förkläde. Fegt kan tyckas men så är det. Tugga i er det . Jag tuggar glatt i skägget. Kan jag kan kan ni.

Med stoltheten följde även ett litet tvivel huruvida detta skulle passera okritiserat eller menar jag obemärkt? Visst kunde jag med ett par snabba drag med rakhyvel återställa mig till ursprungsläget. Ctrl alt deleta mitt ansikte för att snacka datatermer. Emellertid hade jag hunnit bli bra polare med mitt skägg och vant mig vid kliandet och matfastnandet i det. Ungefär som ett buggigt Word. Mitt skägg gjorde en massa förbjudna åtgärder. Och ibland så bjöd det mig på överraskninger – som kinderägg eller kinderskägg. Kind skägg på engelska. Shit va lågt….men mohaha i alla fall. Häromdagen hittade jag bitar av en skitgod frukost jag käkade med ägg och leverpastejmacka. Om jag kunde leva med det, då kunde väl mina vänner om inte gilla det… i alla fall acceptera det?

– Jösses! Det är nog det värsta jag har sett på flera veckor och då får man inte glömma att jag har befunnit mig på landet med en massa kvinnor som odlar både morötter och hår under armarna, sade Izzy med fasa i blicken och en skyggande hand för ansiktet. Jag nödgas erkänna att detta var vad jag hade förväntat mig. Min bekantskapskrets har en något konservativ hållning till hur jag bör se ut i ansiktet. Häromdagen sade min kusin att jag såg ut som ett mongo i ansiktet. Jag vet inte vad som sårade mig mest. Det faktum att avlägsen variant av kött och blod ansåg att jag såg ut som ett mongo eller att hon använde detta förlegade uttryck.

Hur som helst så hade jag i min ensamhet förberett mig för en situation som denna och hade ett antal väl inövade försvarstal klara. Jag hade stått framför spegeln hemma och övat in såväl miner som poser. Izzy blev den första att bolla dem emot.
– Du är bara avundsjuk Izzy. Bristen på entusiasm från din sida bottnar i det faktum att din hårväxt på hakan och under näsan är ett gäng glesare än min. Gamla ökenfejs. Kaktuslover!!
– Som om jag ville se ut som en misslyckad gorilla i ansiktet, kontrade Izzy sårat.

Han vände bort huvudet, och jag kunde se i hans ögon att de registrerade fasa blandad med misstro. Inte så konstigt eftersom killen är hårt aktiv inom miljörörelsen och där är det krav på männen att det ska ha mycket skägg. Han har lika mycket hår som Pontare. Tyvärr så har en del kvinnor inom samma rörelse anammat denna inställning till att även gälla dem. Och så undrar de varför de inte får stock?
– Och vad är det för fel på gorillor? Är inte de i sin fulla rätt att vara hur misslyckade som helst? Är du Gud?, sade jag retoriskt.
– Nej jag är inte Gud, men här kommer Stompe. Vi kan väl ta och fråga honom om han tycker din mustasch är vedervärdig eller inte?

Izzy var inte känd för att ljuga. Jag vände mig om och såg att våran gemensamma polare Stompe mycket riktigt var i antågande. Jag kände mig trygg. Det faktum att Stompe var skyldig mig ett gäng gentjänster, gjorde att jag kunde räkna med hans fulla stöd. Stompe, serni är en klippa och polare både under våta och ibland som det hade visat sig, torra omständigheter.
– Hallå Stompe!, sade jag muntert och log med hela ansiktet. Några strån vinkade vänligt åt honom. Jag hann precis fånga en flyende skinkbit från frukosten med tungan.
– Herre du min milde skapare och allt det där. Steffo, vad har hänt med ditt fejs?, utbrast Stompe och skyggade likt en elefant som får se en liten mus framför sina fötter.

Jag började tro att allt detta skyggande var en ny modepryl som jag inte hade fått ta del av. Först Izzy nu Stompe. Va fan! De skyggade som om det gällde livet. Det kändes som om hela världen höll på och skygga omkring utan att låta mig bli delaktig. Jag mulnade lite grand.
– Ha!, hörde jag Izzy säga.
– Ha på dig själv, sade jag och fortsatte, VM-stasche grabbar… jag säger bara VM-stache. Som patriot stöttar man landslaget genom att odla en stache, sade jag med en kylig klang i min röst. Ungefär som ett halvtrasigt ofrostat kylskåp.
– Stompe min vän, visst är Steffos skägg det absolut mest vedervärdiga som har suttit på ett mänskligt ansikte?, sade Izzy och jag kunde skönja ett skadeglatt leende spridas över hans hårlösa ansikte.

Nu mådde han bra. Två mot en situationer hade tydligen den effekten på honom. Och varför inte, nu insåg han att han med grupptrycksmetodik kunde gå segrande ur striden.
– Izzy gamla klippa, det måste finnas ett mustigare adjektiv än vedervärdig för att mer precist beskriva rabatten som simmar omkring i vår väns ansikte. Ett som genast poppar upp i huvudet på mig är det så kärnfulla men sällan använda uttrycket “megaäckligt”, sade Stompe.

Jag frös till is. Mitt så omsorgsfullt odlade skägg kallades för vedervärdigt respektive megaäckligt. Jag trodde att dessa var mina vänner.
– Varför inte “Toppen Kuslig“?, hördes en röst säga snett bakom mig.

När jag hade vänt mig om såg jag att det var Flozzy som hade dykt upp från ingenstans och hade lagt sig i. Kusligt som fan. Den där killen få mig alltid att vilja göra ett ”pax vobiskum”, varje gång han dyker upp. Jag har nämligen insett att Flozzy har en otäck förmåga att dyka upp vid de mest oväntade tillfällena och om inte det är ett bevis för att Flozzy egentligen är en skum odefinierad blandning av atomer och neutroner, som har en förmåga att materialisera sig och dematerialisera sig titt som tätt, och i parti och minut, så vill jag vara skapt som en babian.

Och inte vilken babian som helst utan en babian som känner att här någonstans ungefär, give or take ett kvarter eller två, bör det ligga en hund eller kanske till och med en hel kennel begraven. För övrigt levde jag i den föreställningen att han var nere i Spanien och försökte hjälpa spanjorerna med deras befolkningsökning. I Madrid, liksom. Är det då så konstigt att jag tog ett litet överraskande skutt vid hans oväntade sällning till sällskapet. Fan killen skulle ju ligga på en sandstrand i Spanien, eller kvarteren kring ”una cervesa por favor” och pippa brudar som en hämnd för att hans förra ragg inte hade varit bra i sängen eller så.
– Steffo hävdar att det är en VM-stasche, fnittrade Stompe och att höra en hur ens vän står och fnittrar mitt på ljusa dagen, kan få den mest solida vänskap att spricka från kant till kant.

Visst är han ruggigt bra på gitarr, men hallå!… han står och fnittrar, och det skall till en hel del fantastiska licks för att uppväga denna fruktansvärda egenskap.
– Om det där ska hjälpa landslaget så håller vi på fel team, sade Flozzy och fortsatte, hellre är jag en snorvalp hela mitt liv än en ruggig mustaschbärare…
– Skägg, korrigerade jag honom.
– Skägg, mustasch, rabatt, hårväxt, ansiktshår…whatever, vem fan bryr sig? Detta stärker mig i min teori att man skall hålla sig ung och pippa så många unga tjejer som möjligt. Och det kan jag säga att med ett sådant fejs som du har får man inga babes. Visst VM och allt det där…men vad för sorts brudar skaffar du dig med den där busken i ansiktet. Jo brudar som är hängiga i köttet och platthäckade och accentuerar dessa fördelar med egenskapen att bära upp byxor utan midja. Du skulle varit med i Spanien. Det brinner om babsen där, fast du vill väl ha brudar som är lika varma som nattgammal grillkol. Du får aldrig lägga handen på sådana babes som jag spänner på. VM my ass. Vem fan håller du på egentligen? Irak? Fy och fan och hans släkting satan!
– Kunde inte ha formulerat det bättre själv, föll Izzy in.
– Inte jag heller, sade Stompe.
– Men min mamma tycker att det klär mig och att det gör mig mer manlig, sade jag lätt chockad över denna samlade aversion mot mitt skägg. Aldrig någonsin har mina vänner varit så rörande överens om någonting som nu.
– Även Frankensteins morsa tyckte om sin son fast de flesta i grannskapet starkt misstänkte honom för att hålla på med olagligheter, sade Stompe och såg ut som om han hade satt mig på det hala medelst ett logiskt argument.

Jag fnös föraktfullt.
– Prosit, sade Izzy.
– Jag nös inte. Jag fnyste föraktfullt åt Stompe, sade jag och fortsatte… det är ju allmänt bekant att Frankenstein inte hade någon morsa, så jag kan inte se relevansen i ditt argument här.

Jag visste att jag hade slagit undan benen på Stompe genom att hugga på den svaga delen av hans argument. Man har väl inte läst fyrtio poäng filosofi för intet. Faktum är att jag har några resterande poäng kvar att ta (typ 38), men det behöver inte folk i min närhet veta.

– Men om Frankenstein hade haft en morsa så hade hon gillat honom, flikade Izzy in. Med ett litet leende tillade han, Modens Ponens som du brukar säga,
– Vad är det där för jävla hemmagjord logik?, stönade jag fram.
– Logik eller inte logik det spelar ingen roll Steff, din mustasch är det fulaste som någonsin har burits av en människa. Detta bevisar att Gud inte kan finnas, och om han trots allt finns så bevisar din mustaschs existens att inte ens Gud är fullkomlig. Gud hade så som många andra av oss en dålig dag när han lät dig skaffa musche. Varför , varför fick människan en fri vilja?, sade Stompe.
– Hur kan du veta att människan har en fri vilja?, undrade jag nyfiket.

För detta var ett problem som vi inom filosofin hade suttit och ältat fram och tillbaka genom århundradena och att höra Stompes argument kunde vara kul tänkte jag och jag nödgas erkänna att det var ett halvskickligt maskerat försöka att byta ämne. Jag började nämligen känna mig pressad.

– Därför att det inte kan vara möjligt att ditt skägg är förutbestämd sen tidernas begynnelse. Jag vägrar acceptera ett sådant synsätt på tillvaron. Allting handlar nämligen om attityd och energier. Denna mustasch måste vara ett verk av en varelse som lider av estetisk insikt och har en vanvettig egen vilja. Steffo, jag vill egentligen inte säga detta… men från en vän till en vän, din mustasch är inte och kommer inte att vara vacker, oavsett tempusform. Och genom att bära denna styggelse har du än en gång för alla bevisat att du lider av maximal estetisk koma. Inte undra på att Monika inte ens skulle vilja ta i dig med en lång stickig kvist, sade Stompe och såg ut som om han förväntade sig att jag skulle applådera.
– Vem är Monika, sade jag.
– Vem fan som helst, Monika är endast symbol för alla brudar med ett estetiskt sinnelag.

Jag vet när jag är slagen, så med en dämpad suck gav jag upp. Någonstans långt inom mig kunde jag höra lejonet Steffo morra besviket åt mig. Ungefär som om han ville säga att detta skulle Napoleon aldrig ha gått med på.
– Ja ja ni vinner… jag skall raka av mig mitt skägg, men jag gör det den dagen VM börjar. Inte en sekund innan dess. Jag trodde att jag kunde lita på er och att ni var mina vänner men då vet vi. Om jag skulle ligga död i ett dike kan jag lugnt räkna med att ingen av er skulle gå ut och leta efter mig, men då vet vi var vi har varandra, sade jag avslutningsvis.
– Vi skulle inte hitta dig för allt skägg, så whats the point liksom?
– Ja ja, jag rakar mig väl.
– Tack Steffo, sade de med en mun.
– För all del, sade jag med min.
– Det finns hopp om mänskligheten, sade Izzy.
– Säger du det?, sade jag ointresserat och kollade på min klocka.

Och med en avmätt nickning på huvudet tog jag farväl av dessa mina så kallade vänner och gick till ett fik som jag visste att de inte skulle hitta till. Skägget hakade på. Snacka om lojal. Senare hittade jag till min glädje bitar av kexchoklad som jag hade ätit på tunnelbanan när jag var på väg till jobbet i skägget. Den konstiga hyptoniserade blicken från den fräscha sydamerikanska bruden mittemot mig fick en förklaring.

Kliver in på lastkajen ett par timmar senare och det första jag får höra från killen som måste vara sin egen bror är ” Snyggt skägg, Steffo, börjar arta sig!!”, innan han gjorde en burnout med trucken.

Är det någon som vet när VM börjar?