Bredband sägs upp med brev…

Häromdagen blev jag bryskt väckt ur min behöver-minst-13-timmars-sömn-för att -muschen-skall-glänsa, av att det ringde på dörren.

Alla…eller ja…alla är ju en rätt flexibel term. De som känner mig vet hur Steffe är på morgonkvisten. Först ignorerade jag precis allt. En överlevnadstrategi med tanke på den levandedödosande andedräkten min mun signalerade om “was in the house”. Det ringde igen. Jag kastade ett elakt öga åt dörren till i hopp om att det skulle hjälpa. Signalen blev allt mer påträngande.

Med en rossling likt den vargen avger när han ser sitt byte nynnandes “bä bä vita lamm..” , strosa förbi, studsade jag upp ur sängen.

Irriterad! Man skulle kunna säga fly förbannad. Lack är ett annat adjektiv.

På vägen mot dörren råkade jag slå i tårna mot mina hantlar (äckelinfo: det blev ett snyggt hack i dem, dags att klippa tånaglarna), men istället för att hiva ut genom fönstret lyfte jag upp dem och pumpade upp mina biceps och triceps. 133 ggr på en halv minut. Med blank överkropp, pulserande muskler spelandes en jävligt arg melodi och Darth Vader-andning stirrade jag vansinnigt in i spegeln. Spegelbilden slog ned ögonen. Toppa ovan på det ett grin som påminde om en retad lejoninna och man kan bilda sig en rättvis bild av mig när jag slet upp dörren.

– VAD I HELVETE TROR DU ATT KLOCKAN ÄR!, vrålade jag hysteriskt fradgatuggande.

Jag antar att brevbärare i stan måste gå en kurs, typ: Räkna med bråk, Hur man spottar en dåre, Vett o ettiket vid hundbett mm.
– Hon är 13.22, sade han så svalt så att jag trodde att han i själva verket var död.

Detta tog ju onekligen stinget av min ilska. Styrkan i mitt resonemang byggde ju på att klockan var arla och jag vill vara skapt som en bergstorsk om jag skulle kunna få en postiljon att anse att 13.22 är tidigt. För i helvete! Sådana som han går ju upp vid 04.00 och käkar en stadig lunch vid 07.30. Lejonet Steffe försvann med ett svagt gurglande och ersattes av lammet Stoffe. Toalettpappermjuk, blid och allmänt inställd på att göra alla till lags.
– Eh…kan jag hjälpa till med något, kuttrade jag fram.
– Jo jag har ett brev här som jag vill lämna över personligen, gick han på milt. Jag tror ta mig fan att jag hörde en änglakör också. Kan i och för sig vara tinnitusen.
– Jaså ? säger du det, sade jag så duvlikt så att jag befarade att det skulle växa ut fjädrar på mina armar.
– Ja, det är från Bredbandsbolaget. Det står uppsägning på utsidan. Jag tog mig friheten att anse att det måste vara viktigt.
– Och hur rätt har ni inte!
– Oerhört viktigt.
– Så sant, så sant.
– Prioritetsnivå Röd 1!
– Man förvånas ej.

Ja där stod vi. Två själar, vilse i tiden på grund av våra olika uppfattningar om tid och tidigheter, men rörande överens om prioriteringar. Jag klappade honom på axeln och sa att jag beundrar hans kår o han i sin tur klappade mig på axeln o sa att han beundrade min ringklocka för dess klang och stuns, varpå jag sade att jag tyckte att han var underbetald och ej hade den respekt han förtjänade och då svarade han att han tackade mig å kårens vägnar och jag sade asch då, det vet väl alla att utan brevbärare inga brev, varpå han sade att under de långa tråkiga vintermorgonarna så är det en tröst att veta att det finns människor som er som så riktigt förstår svårigheterna i en brevbärares vardag.

Ja så där gick vi på och till slut skildes vi åt under ömsesidiga hedersbetygelser. Vilka brevbärare det finns! En del av dessa blårocksklädda hjältar består av idel hjärtan av guld. Det är nästan så att man vill pantsätta dem.

Och tack vare denna superhjälte kan jag rama in kopian av min uppsägning av det största skitbolaget av dem alla. Bredbandsbolaget. Suger getpung. De har en “just idag gör vi en kundundersökning, så häng inte på efter samtalet…bla bla bla”.

I vanliga fall skiter jag i dessa jävla avarter till jag vet inte vad…vilja att förbättras? I dont think so. Men denna gång hakade jag på. Var med och gav dem sug efter sug efter sug.

“Det verkar som om ni inte är nöjda med oss, kan du lämna ditt telefonnummer så får vi ringa upp dig”.

Era jävla lallare! Titta på kundflykten från ert skitbolag. Det borde väl tala om att ni suger…