Nä nu har det varit lite för lättsamt på denna blogg. Mörkrets timme är på gång igen. Känner hur bultet® börjar röra på sig igen. Dessa jävla kräldjur som går under namnet kritiker har fått besten att vakna ur sin slumrande rosa pantern sömn. Fuck vad jag hatar dem!

Vad ger dem existensberättigande? Ett gäng talanglösa, korkade jävla låstasbesserwissers. Ta fram en musikkritiker och jag ska peka ut en som inte hör skillnaden mellan en låt och en bilkrash. De bygger hela sin karriär på att såga folk som s k a p a r någonting av ingenting.
Och hylla sådant som vilken normal människa som helst skulle säga:

wtf?

…åt.

Inte för att de själva gillar det. Utan bara för att posera. Oh… jag är så cool om jag droppar att jag gillar “the monstergoats“. Och filmen “under ligan på skoterön“, med skådisen “vadå-budget-Billiam P Farris“. Och boken som ligger vid mitt nattduksbord är lo-fi-hi sluggern “som man bakar smör” av den kritikerrosade författaren Izelm Ykolamnijj. Tyck så om du vill. I dont give a shit. Men håll skiten för dig själv. Ingen orkar i alla fall bry sig om ditt misslyckade liv, som du trycker in i den sura andrahandslägenheten du hyr i SoFo eller Vasastan.

Ingen kritiker vågar skriva sina egentliga åsikter. Att de lyssnar på A-teens, tillbringar sommaren med “Grottbjörnens posse” och så…nä… för då blir de ju vanliga människor. Och att de alla har en jävla consenus om vad som är fett och ofett. Snacka om skråanda. Jag tror fan i mig att de ringer varandra och kommer överens om att såga någon. Hur kan det annars komma sig att alla jävla kritiker gillar Morrisey som inte ens en hyfsad dag skull kunna slänga ihop något som får slicka någon av Princes sämsta låtar i röven? Men Prince är väl för svår för er, byta namn och sådant och väljer vem han vill snacka med. Det går väl inte för sig.

Hur svårt är det att såga (om inte annat är väl denna blogg ett exempel på sågningar, fan jag svettas inte ens) ? Skriv en låt själv då! Fast de har de flesta av dessa misslyckade gjort men lyckligtvis har väl någon med hum om mänsklighetens bästa kväst deras kraxande drömmar om rockstjärneliv för länge, länge sedan. Synd att de bara stannade vid drömmen. Enligt min åsikt kunde de kväst hela deras livslinje. Gärna bakåt några generationer för att eliminera mutant och slumpfaktorn.

Skriv en bok! Och inte någon kvasihistoria om fotbollens betydelse (sammanfatta en massa jävla fakta är INTE att skapa något). Det är att vara en byråkrat, måhända en vaken och semiskapande byråkrat. Men inte en kreativ individ. Så Anrell, Olsson, Strage… era jävla sura böcker om om hur ni samlade LP´s, Cd´s och stod och stalkade artister är bara trista jävla dagböcker. Inge annat!

Ta Anrell som nu plötsligt tror att han är ett sportproffs. Han byggde sitt liv på att hylla Lundell och såga alla andra. Kan det bero på att lundel är en xeroxkopia på allt Springsteen är ( det sista vita hoppet liksom)? Snacka om rövslickning. Och visst fick han sin välförtjänta 7 sekunder i något skitprogram på teve där han var så “läskig”. Jävla skithuve! Du är lika läskig som min 97-åriga grannes pudel. Och vingmuttern Strage, som ska vara så jävla märkfärdig i allt han gör. Hans favorithatlåt är givetvis en obetydlig historia som I N T E en käft bland de levandes skara någonsin har hört. Jävla tattare. Du skulle inte känna igen en harmonisk tonföljd om den så kom o satte sig i ditt knä och sög av dig.

Det finns fler…men värst är nog de kvasimusikaliska lallarna på kultursidorna som tror att ju mer pretto och svårtolkade meningsbyggen de presterar desto kvickare är de. Va fan jag fattar inte om du gillar skiten eller inte. Skriv så man fattar! Eller är det under din nivå? Vem fan skriver du för i så fall? Och varför skriver du i en tidning vars affärside är “sprida ord”. Och vad för pucko anställde dig?

Och sedan har vi lirarna som prompt ska hänvisa till en obskyr konsert de var på i en hemlig källare innan artisten blev s t o r…vad försöker du säga? Att du e så coooool…eller? När sanningen snarare är att normala människor chillar med polarna och inte har behov av att leta upp udda kvällshappening. En del har faktiskt ett socialt fungerande nätverk.

Eller de som svänger sig med att de har sett b-sidor av en maxi singel som bara finns i 8 ex och som förmodligen inte ens artisfan har hört själv.

I din dröm då?

Loading

3 Replies to “Hur svårt är det att vara kritisk?”

  1. Hr Sug… i slutet av din typografiska holmgång där Sveriges kritiker far som strålarna på en vattenspridare en högsommardag då de anfäktas av dina verbala bålgetingsvärmar…saknar jag…även om han finns Hr Poco Lokko…men det var måhända honom du åsyftade.

    För övrigt skall jag inte ge mig inte på att hissa eller dissa…det verkar som inte vara läge för det… 😉

  2. Nemo Hr Sug…haha, det var ett skönt smeknamn, skall vårda det ömt;)

    Lokko ja…har konsekvent vägrat läsa hans alster, men han räknas in bland dessa ohemula puckon i alla fall

  3. Nöjesguiden är namedropparnas paradis. Fett sugigt. Strages “Mikrofonkåt” är dock stor underhållning, rekommenderas varmt.

Comments are closed.