Under ett par sekunder tittade gravitationen åt sidan. Jag hann tänka “Fugelsang gå och häng dig”. Man behöver inte alls ett rymdskepp för att uppnå tyngdlöst tillstånd. Däremot behöver man ett oväntat möte med naturen i all dess prakt, för att hoppa högre än Holm och längre än Olsson.
– Shit vilken jävla orm, sa jag och parkerade mig 2 meter upp i luften.
– Vart då? undrade frugan och sa efter en lång stund, ska du hänga länge till där uppe?
– Så länge den där huggormen är där ser jag till att hålla mig i livsrummet den inte når!
– Sluta larva dig!
– Bara för att du har gummistövlar upp till midjan!
– Jag sa ju att du skulle lånat pappas. Man går inte i Birkenstock i den svenska naturen!
– Hur som. Jag flyttar inte på mig föränn huggormen flyttar på sig!
– För det första är det ingen huggorm, för det andra är den död och för det tredje kom ner nu, gravitationen gäller alla.
– Hur vet du att det inte är en huggorm? När vart du Arne Weise?
– För att den är fem centimeter lång och kopparfärgad!
– Inte sett här uppifrån!
– Perspektivet lurar dig!
Jag singlade ned likt ett försiktigt löv och kunde konstatera att ormen var död. Om inte död i alla fall jävligt platt och still. Jag andades ut. Vi fortsatte vår exkursion. En kotte här , en barkbit där, en skönt röd svamp med fina prickar som påminde mig om en gammal skjorta jag tappat bort.
– Visste du att kopparormar är ödlor?
– Visst! Dra den om Lisa och Sluggo också, muttrade jag och petade in en lugnande ettans portion. Tog dubbel dos efter denna nerkittlande upplevelse.
– Jo men de e sant, framhärdade frugan.
– Ja ha…och hur förklarar du då att de inte har ben?
– De är ödlor utan ben.
– Ja eller så är alla ödlor ormar med ben.
Vadå ödla utan ben? Vad är det för ett jävla påhitt? Jag tror att det är mossvändarna som försöker spela viktiga. Eftersom Linné reggat allt som finns i naturen och på latin dessutom, finns det inte så mycket för klorofyllsniffarna att göra, så då måste de hitta på egna definitioner. Vad kommer härnäst?
Att ugglor är fladdermöss med schysst syn?
Att lejon är katter på lite för mycket Whiskas?
Att en struts är en and långt upp på land?
Nä du, ligger något utan armar och ben på marken, ringlar sig och spelar viktig, är det fan i mig en orm!
instämmer.
Det borde vara en orm, men det är det inte. Läbbigt!
Iiihhhh!! Tack för morgonens asgarv:)))
“Lejon…en katt på för mycket Whiskas”….Hahaha!
Stadsbo alltså! 😀
Och ormar i alla skepnader är überläbbiga, om du frågar mig. Även om jag är en tuff varginna, så har jag mina svaga punkter. Ormar är definitivt en utav dem.. Blä.
smultronpaj visst har jag rätt ?
suratanten det är en orm läbbigt=snake
zoowie fan också jag glömde reg varumärket där…kanske man blir stämd av whiskas® nu 😉
Mamselamsen jag vill gärna kalla det “cementlover”. men visst stadsbo är korrekt 😉
Vargakvinnan i hear you sis 😉
Ormar försöker absolut se viktiga ut, mycket viktigare än ödlor.
För övrigt tror jag att Gunde Svan är en galning som försöker se ut som en människa.
Cliff Hanger hahahaha….gunde ja, den mest omöjliga människan av dem alla
Seriöst? Du insåg att den var död så du andades ut och gick förbi den? När jag och min blivande make var i Småland (hemma för honom, jävla skitlandskap) såg jag en överkörd, jävligt platt, snok på grusvägen. Här snackar vi inte gå förbi, här snackar vi bäras förbi, blundandes, med ståpäls och rysningar hela natten som följd av the enconuter. Det finns inte ord för hur vidriga de satans krypen är. Jag förstår dig, men tycker du är rätt tuff ändå.
gabbiz hahhahah…sorry att jag garvar men din beskrivning av “the encounter” är bland det roligats jag läst i en kommentar…;)