KAPITEL 15 eller Dag 8 på Lastkajen

– Vem är det där?
– Menar du honom där borta?
– Han heter det.
– Va ?
– Inte honom, han. Det är ackusativ pronomen, gick inte du i skolan?
– Det hör inte hit.
– Kanske inte, hur som helst…vem e han?
– Det är lycklige Luther!
– Tyckte väl att jag kände igen han. Men heter inte honom lammet Luther?
– Honom, sedan heter det han. Om du gick i plugget måste du ha gjort det fint driftandes. Jävla kucku!
– Ha ha…men varför e han så jävla lyllo? Jag menar…med den näsan och de utstående öronen har han ju alla skäl i universum att vara den deppigaste versionen av Luther som någonsin blivit till, i alla dimensioner som kan tänkas finnas…

Ja, någonting sådär antar jag att snacket bakom min rygg gestaltar sig när jag ej hör på, vilket givetvis följer eftersom det snackas en hel del bakom folks ryggar, och sålunda även bakom min rygg. Fast snack bakom ryggar på kleti och pleti behöver inte vara av negativ art. Hur som helst så står jag ännu en gång på livets perrong vid ändstationen och undrar vad är det som sker.

Jag: Vad är det som sker?
Egot: Och det undrar du?
Jag: Det kommer en dag i varje mans liv då han bestämt måste fråga sig, vem han e och vart han e på väg och om han gillar det han ser.
Egot: Kanske det men det kan jag inte hjälpa dig med. Och för övrigt, när blev du en man?
Jag: Va fan…e inte du mitt ego?
Egot: En korrekt iakttagelse.
Jag: Ja men då så. Help me out here. Vart skall vi?
Egot: Dra inte in mig i dina manodepressiva introverta nagelskådande självanalytiska teorier. Egot skall bli rockstjärna och glida in före köerna på stans alla balla rockklubbar.
Jag: Va fan, tror du att du e James Brown?
Egot: Huh…?
Jag: Prata om sig självt i tredje person singularis vittnar antingen om en mild galenskap eller en felaktig föreställning om att man är James Brown.
Egot: Det spelar ingen roll, jag skall i alla fall glida förbi köerna, galen eller inte. Det är mig helt egalt.
Jag: Är det allt du bryr dig om?
Egot: Jepp!
Jag: Ohh…så smått och larvigt. Ett annat ord som osökt faller en på läppen är kortsynt för att inte säga fånigt. Finns det inga andra värden du sätter vikt på?
Egot: Man får icke förglömma hip- samt populäritets- faktorn som medföljer.
Jag: Det var nog bland det mest korkade jag någonsin hört!
Egot: Må så vara, men glöm ej att du är jag och jag du, förenade i en evig symbios som kallas Luther. Såga mig och du sågar dig självt automatiskt!

Va! Alltså jag kan inte såga mig själv utan att såga mig själv och det är ju inte så jävla kul jämt. Konstruktiv kritik i all ära, men inte av mig själv till mig själv om mig själv. Jag menar att det inte skulle störa mig något nämnvärt om det fanns en och en annan måtta.

Jag hatar alla jävla avgasrör! Det är de som är orsaken till att min hjärna går på freebase. När ska detta få ett slut. Hur många jävla avgasrör finns det behov av i landet?

Följ den rafflande fortsättningen imorgon …

5 Replies to “Bitter…Jag? Ähhh!!! del 27”

  1. Hmm..
    Det finns en brevbärare på Stora Essingen, en riktigt kuf.
    Hans cykel har litet framhjul och normalstort bakhjul. I alla väderlekar har han sandaler, med förbehållet att om vintern har han raggsockor i sandalerna. Han tar sats från bottenvåningen och springer uppåt, och skriker i VARJE trappuppgång ett hurtigt HEPP-HEPP. Så har han gjort i snart tjugo år nu. Vad han freebase:ar vet jag inte, kanske frimärksklister, men jag tor han är lycklig.

    Du får se dig som hemmamekarnas frälsare. Utan dig inga avgasrör,typ.
    Eller så får du helt enkelt börja freebase:a frimärksklister du med.

    Din kompis

    Norman B Fibbler

  2. Trösta dig med att du skriver så pass intressant och bra att till och med min überkritiska hustru omnämnde dig i positva ordalag, och då hon är skribent, språkvårdare och allmänpeteimeter är det en fet komplimang.

    Sug i rej!

    //Norman

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *