Electric Banana vägg…

– Men ska spegeln verkligen sitta där?
– Lita på farsan, det blir bra!
– Fattas bara att du krossar spegeln!
– När ska du lära dig att jag aldrig gör misstag!
– Men…
– Sluta jiddra, jag måste koncentrera mig, sa jag och hookade upp värsta Timell-minen. Trampade på en liten skruvjävel som rev upp ett köttigt sår på trampdynan, men jag behöll mitt cool. Man är väl den som bär brallorna och plåstren i huset!

*gzzzzittt*

…sa det och vänner sa mors, kylskåpet slutade brumma, internet hostade till och kopplade av. Tystnaden gjorde entre med ett “shhh…”

Jag? Jag kände en liten rysning, ungefär som att bli smekt på låret av en kärleksfull av åtrå darrande darrål. En snäll en som ansträngde sig för att elektrifiera mig så lite som möjligt.

Mff? tänkte jag. Vart tog strömmen vägen?

– Vad hände, sade frugan?
– Jag vet inte, jag ringer Stu, han har koll på el och sådant.
– Ska vi inte ringa jouren?
– Först Stu, sedan får vi se, sa jag bossigt.

*ring*

– you may talk
– hörru, jag tror att jag borrat in i en sladd, sa jag slugt.
– ha ha ha…vilken klassiker!
– kul att det roar dig, vafan jag kunde kolat. pang just like that liksom!
– ja men det gjorde du ju inte, eftersom du ringer mig!
– kunde sa jag!
– och jag kunde var världens längsta man!
– ye ye…vad ska jag göra?
– ring jouren!
– vad kostar det?
– sådant går på hemförsäkringen!
– gör det?
– japp, nu är du officielt en drulle!
– men ska jag berätta att jag körde in borren? ere inte bättre att mörka, typ vi kolla på teve och allt bara sa poff?
– det lönar sig alltid att tala sanning!
– ja det gör väl det…
– men ring George!
– varför det?
– han e elektriker!
– va kan han göra?
– inget speciellt men han behöver sig ett gott skratt!
– ja ja..
– haha…hörru jag ska grilla nu, vi snackas vid senare!

*klick*

…alltså, varför ska elektrikerlallarna dra kablarna inne i väggen? Design säger något pucko, men hur skulle det se ut säger någon arkitekt. Fuck säger jag. Om nu kablarna prompt skall dras inne i väggarna är det för mycket begärt att dra dem i metallskidor, i material som inte kan genomborras? Kevlar kanske?

Och hur stor är sannolikheten att hitta en gömd kabel med en borr på 5 mililmeter i en vägg i en lägenhet som har 180 kvm vägg? Jag ger mig fan på att sladdjäveln vred o vände på sig för att bli träffad. Machso…maschokist..ma…vafan jag vet inte hur man stavar det… bah korkad satans jävla kabel…

En mörkrädd husmumie kom upp efter en timme, försvann i källaren och förmodligen tog han en fika i medhavd termos. En timme senare kommer han upp och mumlar om att huvudproppen ska finnas i lägenheten, varpå jag säger nope med en bister min, han försvinner igen och tar nu en bulle till fikan. Kommer upp igen och säger att han ringt någon som sade att huvudproppen ska sitta i väggen direkt under elskåpet. Nej säger jag där finns det bara en tom lucka som jag spacklade igen och målade över. Men den ska sitta där, framhärdade han. Det gör den inte, inte är väl jag så korkad så att jag spacklar igen säkringar, eller? sade jag. Jag gick ed på att luckan var tom, men visst varsegod slå upp väggen bara, sa jag. Han pallade inte trycket så han ringde upp en riktig elektriker som kom upp en timme senare.

I kortbrallor. Lite Dolph Lundgren-varning på honom. Hård haka, fjärr i blick, trodde ta mig fan att han skulle bryta på engelska. Kliver in med en bister min. Knackar på väggen och när han hör den ihåliga klangen sätter han en skruvmejsel och driver in den. Lyckas lirka upp den igenspacklade väggen med förvånansvärt liten skada (hade det varit jag så hade jag fuckat upp väggen bara för att liksom…men alla är ju inte jag). Nåväl. Han stoppar in handen i hålet och med ett “viola” drar han fram den trasiga proppen. Jag var nära på att applådera eftersom det kändes som om jag var på cirkus och kollade upp en trollkarl.

– öh, sa jag
– så då byter vi in den trasiga så kommer elen igång, sade han och i en enda svepande rörelse där han hann med konstycket att ge mig en blick som registrerade fasa, förvåning och skadeglädje hivade han in en fräsch propp som med ett “kadunk” kickade igång elen i lägenheten igen.

Den andra trötta mumriken gav mig en blick som jag endast kan tolka som “jävla lallare, för din skull har jag hängt i källarutrymmen sedan Barna Hedenös tid och det bara för att du spacklar igen en vägg. Eru helt dum i huvudet”. Jag tittade bort mot frugan för att få stöd, men där var det bara ett stort flin som låg och puttrade bakom tänderna.

Nä det är inte mitt fel. Jag håller arkitekterna, elektrikerna och Martin Timell ansvariga. Och Coop Bygg som hade extrapris på 10 liter spackel…