Hur man blåser Ingvar Kamprad på…

…440 kr + lite moms och utkörningsavgifter, samt får 2 cd-hyllor…

För ett tag sedan köpte jag en slick, sexig och funktionell Cd-hylla på Ikea. Ungarlssvart. Nöjd som fan drog jag hem i syrrans Opel. Rev upp kartongen och såg till min ilska att den var sargad i kanterna samt att färgen istället för högblank (raggfaktor 1) istället gick åt det “fan har du målat den själv, den e ju skitflammig” hållet till (raggfaktor ingen alls).

– Va fan, kan de inte göra något rätt, skrek jag ut till ingen.

Jag var singel på denna tid och kunde köra ropa-hem-korna-volym om jag kände för det. Till skillnad från nu då vi bara talar med små bokstäver hemma, speciellt när lilleman chillar i spjälsängen. Men det gjorde mig inte gladare, alltså vrålet i singelmarken. Jag letade upp telefonen.

* ring *

– Ikea!
– Ja det fattar jag också! Men vem talar jag med?
– Therese!
– Therese? Fan det hette mitt ex också, hur stor är sannolikheten?
– Vadå att jag heter Therese eller att jag är ditt ex?
– Öh…?
– Ingen alls!
– Ja ja…jag fick en fucked up cd-hylla.
– Jag kopplar dig till rätt avdelning.
– Ok!
– Inredning, det är Klas!
– Ja hej, jag köpte en trasig skit-hylla hos er!
– Då får du komma tillbaka med den!
– Glöm det, ni får skicka en ny. En svart.
– Det gör vi inte!
– Det gör ni visst, eller så kan jag komma med en taxi så får ni betala resan. Jag har ingen bil. Lånade en polares och nu menar ni att jag ska komma med en kokt jävla hylla till er, och betala resan igen. Skulle inte tro det.
– De svarta hyllorna är slut.
– Jag vill ha en svart!
– Vi har vita som du kan komma och hämta.
– Jag vill prata med en chef.
– Det gör du och vår policy är…
– Fuck er policy! Koppla mig till Ingvar.
– Han tar inga samtal men det går bra att ring till HK i älmhult.
– Att jag ska…va ere för nummer?
– Du hittar det i telekatalogen!
– Men…

* klick *

Morr…å ena sidan vart jag lack på att han bara la på, å andra sidan måste jag credda honom. För hade det varit jag på andra sidan och någon obstinat jävel hade ringt med attityd hade jag gjort exakt samma sak, men utelämnat informationen om HK.

Dags att byta taktik. Den inställsamme och mjuke kanske är en bättre approach. Jag lät honom ta plats i boningen, och han hade den dåliga smaken att påpeka att jag hade för mycket inre spänningar. Hörru du är här för att ringa till Ikea inte för att döma mig efter insidan… ja ja…men jag ville bara…skit i det ring HK nu…ok…men…inga men och glöm inte att slicka uppåt.

* ring *

– Ikea, Anneli!
– Hej Anneli, vilket fint namn…
– Tycker du?
– Ja det påminner mig om en gammal kärlek jag hade. Faktiskt min första förälskelse. Du är inte singel va…haha…
– Ha ha…nej, men tack i alla fall.
– Det var så lite. Jag skulle vilja häva ett köp om det inte är för stort besvär?
– Får jag fråga varför?
– Därför att cd-hyllan ni sålde är defekt och att den inte finns i den färg jag vill ha!
– Men har du kollat våra andra butiker?
– Jag har ingen ork eftersom jag fick hjälp av en kompis att hämta den, men nu kan jag inte be honom igen. Det känns jättetråkigt, och ni kör ju inte ut heller så…
– Ja men vänta så ska jag se vad jag kan göra. Vi är inte omöjliga. Kan du dröja lite?
– Ja visst, sade jag.

Jag var så satans inställsam så att jag till och med nynnade med i pausmusiken.

– Hallå, är du kvar?
– Ja visst, vilken trevlig melodi jag fick lyssna på. Har Ingvar valt den själv?

Delar av mitt inre gjorde uppror. Hur jävla smörig kan man bli? Om det inte hade gjort ont hade jag bitchslappat mig själv över kinden med öppen handflata.

– Ha ha…jag tror inte det…
– Ok, du skulle kolla sa du…?
– Ja visst ja. Jag tror visst att det är din lyckliga dag. Vi har en i Barkarby och vill du ha den så bokar jag den åt dig och du får den utkörd inom två arbetsdagar!
– Menar du det och det kostar inget?
– Nej eftersom vi hämtar en defekt hylla så är det kostnadsfritt. Officiellt kör vi inte ut något utan hämtar en defekt. Du har den omonterad va?
– Ja den ligger här!
– Ok då säger vi så!
– Åh vad snällt, tack snälla!
– Det var så lite.

* klick *

Fan det där gick ju skitsmidigt. Att jag inte kört den stilen förut? Skulle besparat mig en miljon onödiga kamper. Men som slagen av en blixt poppade tanken “hey prova att häva köpet i alla fall…”.

Så jag ringde till Ikea på nytt, till butiken i Kungens Kurva och mumlade hävning av köpet, fick faxa kvittot och de satte in degen på mitt konto. Jag nämnde att en bil skulle komma och hämta skiten inom två dagar och att de kunde ringa ned till HK för att verifiera det om det tvivlade. Och att jag ansåg att Ikea var buff och båg och skitprodukter och så. Allt för att få lallaren att fatta att han pratade med en arg snubbe som skrikit ned till HK och fixat hämtningen av hyllan. Jag hyllade också Mio möbler allt för att få snubben ur balans.

Sen var det bara att ligga lågt och avvakta. Budfirman ringde mig dagen efter och sade att de hade ett paket till mig. När kunde jag vara hemma? Tricket var att till budfirman säga jag var hemma kl 16-17 men inte vara det. Chauffören lade in paketet längst in i bilen för jag var den siste i rutten. Jag vet skitruttet, men till mitt försvar jag har själv blivit utsatt för det och enligt devisen fucka tillbaka på någon oskyldig kan man leva gott här i livet. Sedan parkerade jag på fiket bredvid porten och chillade.

Lastbilen sladdade in. Jag såg på kurvtagningen att detta var en chaffis som hade bråttom hem till stuvningen. Han lastade ur hyllan på pirran och halvsprang in i huset. Han visslade ta mig fan på “diggilo diggilej”, vilket direkt satt mig i fiendeläge mot honom. 10 min senare kom han ut. Svettig. Mörk i blicken. En magsäck som opponerade sig och tankar om mänskligheten som inte lämpar sig i tryck. Men eftersom detta är sugbloggen och vi har högt i tak så skiter vi i det passande. Hans tankar var, nu spekulerar jag men va fan… “Jävla såpaskalle, som inte är hemma vid avtalad tid. Hålla på och rövknulla oss hårt arbetande chaufförer. Får jag tag i honom så ska han få sig en höger som kommer att få hans lokalsinne att haverera så att han bara framöver kommer att kunna gå till vänster. Säkert bög också. Och blatte. Och cyklist. Och kommunist och moderat och feminist!!!“.

Jag hade påpassligt stängt av telefonen. Jag såg hur chauffören ringde i mobilen och bara var en handledsnits ifrån att hiva in mobilen i närmsta vägg. Jag svarade ju inte. Fem minuter i fem ringde jag till firman och frågade varför ingen kommit med budet.

– Men Bosse var där för 20 min sen. Han lämnade paketet här o e på väg hem nu.
– Äh fan…jag kom precis in för 5 min sen. Stopp i t-banan och jag hade ingen mottagning. Jävla SL och Comviq!

Funkar alltid att skylla på SL och Comviq.

– Är du hemma i morgon?
– Visst !
– Vid 9.00?
– Jepp.
– Då kommer vi!
– Perfa, men vänta kostar det här mig något?
– Ingen fara, vi debiterar Ikea.
– Ahh…

Kl 08.30 satte jag mig på det lokala fiket. Bosse sladdade in vid 9.20. Från där jag satt såg han rätt harmonisk ut. Förmodligen nyknullad och en stadig ostmacka i kistan som kramades av hans mage. När han kom ned igen knöt sig hans nävar och käken såg spänd ut. Han plockade fram mobilen och jag hörde bara fragment “pucko, vadå hemma, han kan suga min kuk, får jag tag på honom, hissen funkade inte nu heller…grr”

Parantes: Hissen funkade hur bra som helst men jag hade åkt upp till 8:e våningen och ställt upp dörren. Jag bodde på 6:e. Allt handlar om demolarisering.

Mobilen givetvis avstängd. Direkt efter lunch ringde jag upp firman och fick numret till Bosse. Taktiskt. Mätt och belåten så kuttrade han nästan, när jag sa att jag var tvungen att dra till jobbet, men att jag skulle få min granne att öppna åt honom. Jag beskrev mig själv och sa att han skulle stå utanför vid 5. Går skitbra sa Bosse. Synd att jag inte kom på det förut sa jag, sådant som händer sa Bosse. Jag kände hur han skickade en distanskram.

Vid fem stod jag utanför porten och mötte upp Bosse. Vi hjälptes att lyfta upp cd-hyllan. Nu var han så glad över att bli av med det omöjliga paketet så att tanke på att han skulle ta med sig det andra fanns inte i hans huvud. Jag spörde på om trafiksituationen och sådant kan få vilken fokuserad chaffis som helst helt ur balans. Han svor en stund över cykelbanorna och vad Stella Fare kunde göra. Jag höll med och det gjorde att vi skiljdes vi åt som såta vänner. Det sista han sa innan han med en rivstart drog iväg var “Hälsa Stefan!”.

På nytt hålla låg profil, stänga av mobilen och låta telefonsvararen ta hand om okända nummer. Officielt var jag nu bortrest på ett par veckor meddelade min svarare. När jag lyssnade av svararen hörde jag att firman ringt och bad mig återkomma vilket jag givetvis totalt sket i.

Facit: Mina 440:- kalla återinsatta på kontot, 2 cd-hyllor, en leveranskostnad för Ikea på ett par hundra…. Mohahaha…