KAPITEL 21 eller Dag 11 på Lastkajen
På måndagen under en paus i arbetet med de aldrig sinande avgasrören, gled jag fram till Percy och sade:
– Tänk om en människa från typ sextonhundratalet plötsligt damp ned här och nu nittonhundranittionio. I Stockholm på Sergelplattan.
– Och?, sade Percy likgiltigt.
– Undrar du inte hur han eller hon skulle reagera. Jag menar tänk dig chocken! Stressade människor som har bråttom till what so fuckin ever, tutande bilar, byggarbetsplatser som väsnas, flygplan som vrålande skär igenom Stockholms stads luftrum, alla dessa enorma båtar som brölar med sina horn. Neonljusen som skriker ut sitt budskap, likt blinkande stjärnor i natten. Skinheads, punkare, hip-hopare, folk från alla delar av världen, hårdrockare och vanliga Svenssons i en aldrig sinande ström. Ungdomar som åker skateboards, rollerblades, enhjulingar, mountienbikes, bärandes på enorma ghettoblasters eller minidiskar djupt inkörda i öronen. Den enormt förorenade luften som är full av avgaser och parfymer, damm och gifter av olika slag, alla dessa okända storstadsljud som dränker naturens musik.
Percy stirrade på mig som om jag hade tappat det mesta av mitt förstånd, men jag bara fortsatte.
– Det vi barn av nittonhundratalet tar för helt givet såsom, mobiltelefon, faxar, freestyles, telefoner, Internet, datorer, tv och video, bio, elgitarrer, cd-skivor, tv spel, radio etc. Det måste för en människa från sextonhundratalet vara rena rama underverken. Han eller hon måste tro att de har kommit till en annan planet och inte bara blivit förflyttad ynka trehundra år framåt i tiden. Detta får mig att undra hur världen kommer att se ut i framtiden. Hur många av djuren på vår planet kommer fortfarande att existera om trehundra år från nu? Hur många träd, sjöar och floder kommer att finnas då? Hur kommer luften att vara? Kan människor andas ute på gatorna eller måste man bära frisk luft med sig i en behållare på ryggen? Vad kommer en sådan tub att kosta och kommer alla att ha råd med det eller blir det ytterligare ett sätt att segregera folk? Kommer jorden att existera om trehundra år?
– Vänta lite… helt ärligt, jag jobbar på posten och sorterar avgasrör… tror du att jag bryr mig? sade Percy och tittade på mig som om jag hade förvandlats till Beppe Wolgers.
– Kom igen, Percy. Du kan inte helt ärligt mena att du inte bryr dig om dina framtida barns tillvaro, försökte jag.
Han gav mig en blick. En blick som man skulle ge en utomjording.
– Ahh… Jag vet var skon klämmer. Var inte du på en fest i helgen?
– Jovisst men, vad har det med saken att göra? sade jag en aning konfunderad.
Är det så märkligt? Här kommer man in på lastkajen full av diskussionslusta om framtiden och allting och då frågar Percy mig om saker som skett i det förflutna. Jag trodde att vi diskuterade det kommande.
– Missförstå mig korrekt nu… men helt ärligt, visst var det att tag sedan du hade sex med en kvinna va?
– Jag kan inte se att det har ens en skugga av relevans här.
– Jag tror att det är så här, Luther gled in på fest, Luther såg en dam som han ville styra upp, Luther gick fram för att styra upp och fick en utav de kallaste händer som någon kvinna någonsin har utdelat. Du åkte hem och runkade och bittrade ihop och i en skum föreställning om att du inte kunde bry dig hårdare så applicerar du en galen teori om polare som poppar upp från förr för att i någon mån intellektuellt kompensera det du förlorade fysiskt i lördags… eh?, avslutade han med sina händer svepande utåt från midjan som den värsta italienaren.
– Så var det inte alls, sade jag buttert.
För visst hade killen på något avigt sätt slagit spiken på huvudet, men det vill jag inte erkänna.
– Det är i alla fall vad jag tror. För övrigt vill jag bara att du skall ha det klart för dig att jag inte bryr mig det minsta om vad som sker om trehundra jävla satans skitår. Om trehundra år ligger jag eller resterna av mig fyra meter under mark och om det då regnar avgasrör från himlen så tror jag inte att det rör mig särskilt mycket i ryggen!
– Du fattar ju ingenting!
– Detta fattar jag dock. Bakom dig fyra meter bort kom det nyss in trehundra avgasrör som vi skall sortera! sade han och med detta dröp han bort åt år avgasrören till.
Jag suckade och tänkte tyst för mig själv vad skall allt detta tjäna till.
Följ den rafflande fortsättningen imorgon…