KAPITEL 27 eller Dag 14
So What! Nu skall jag gå och raka bort de sista hårtestarna som befinner sig på min almost kala hjässa. Fint att vara flint vid trettiotre års ålder kan en del tycka, tur att mitt bakhuvud är så pass snyggt så att jag med stolthet kan irra på stan och se okej ut. Ibland så känner jag mig som Don Martins roliga gubbar med fin afro på sidan av huvet men spegelblank mitt på där det räknas. Hu och fan!!!
Klockan är nu typ tjugotre på kvällen och jag har käkat lasagne för den fjärde dagen i rad. Om jag inte drabbas av skörbjugg eller tandlossning så har ett mirakel skett. Halleluleja.… Jag vill ha snus !!! Nu är det snart dags för rakning av mitt ansikte innan jag måste gå och lägga mig. Jag sätter på radion och går ut i badrummet. Det är fan i mig den enda gång jag sätter på radio. Det finns inte en enda vettig kanal kvar. Alla spelar samma låt hela tiden och alla programledare verkar vara klonade ur samma encelliga enfaldiga organism.
”…Regnet bara öser ned, ned för himlen, som om alla änglarna tar en gemensam stilla mild gråt över denna världs orättvisor. Och är det någonting man bör gråta över så är det väl hur rutten den här världens alla människor kan vara med jämna mellanrum. Strax en tävling. Häng kvar i etern! ”
Va fan handlar det där om, tänkte jag och synade mitt ansikte. Fan visst är det en finne som ligger och trycker där?
” …Då är vi tillbaka. Jens heter jag och ska vara med dig i två timmar. Det finns ju en och en annan ljuspunkt som gör tillvaron helt okej. En stilla kopp te i min ensamhet är någonting som jag uppskattar och prioriterar högt. Lyssna till musik med Anita är ju inte heller helt fel. Jag menar hon är inte helt ovän varken på det fysiska planet eller det vokala planet. Ha ha ha! Hon är nästa artist här på SkitFM. Där alla låtar har valts ut för att inte sticka ut! ”
Jag knöt min näve. Hur korkat mellansnack får man leverera? Och få betalt för. Fan jag borde få betalt för att stå ut med skiten.
”…Att vara nära de man älskar och håller kär gör att man kan förbise med vissa av orättvisorna. Eller som att lyssna till en låt som man har minnen till gör ju nuet lite lättare att leva med…”
Jag bytte kanal! Jag hatar reklamradio! En massa finniga pubertala idioter med compressorer på sina mikrofoner så att de skall låta supermanliga. Je right! Sug min balle på tvären! Det enda som är unikt med dessa jävla skitkanaler i Stockholm är att de ligger på olika frekvenser. Förutom det är det som att titta på alla versioner av fåret Dolly. Enbart kloner, inte ett original så långt ögat når. Far och bada! Usch de sabbade min lust att raka mig. Jag har en princip att aldrig raka mig då jag är upprörd. Rakhyvel, mitt huvud och ett ilsket humör är ingen kombination jag tror leder till något positivt. Fan också! Min plan att runka av innan jag skulle lägga mig sabbades också.
På tal om att runka av. Detta har ingenting med någonting att göra, likt det mesta i denna berättelse, men jag minns en skön happening när jag gick i sjuan eller så kan det möjligtvis ha varit åttan. Det kanske inte är så viktigt. Vi läste historia och det vi fördjupade oss i var romarrikets uppgång och fall. Ni vet Cesar, Asterix och grabbarna. Just det här momentet handlade om Caligula och hans harem. Det otroliga var att det under denna period gick upp en film på bio som hette Caligula.
Vår lärare nämde under en lektion, att ni kanske skulle gå på bio för det finns nämligen en film som går på bio just nu som handlar om Caligula bla bla bla… jag utgår från att den skall vara bra. Hon var närmare andra sidan döden än livet, så hon gick på garvsyra och intuition. Som hon sade, Michel McDonald är ju med, och borde borga för god kvalitet . Jag och en kille som jag inte riktigt minns namnet på bestämde i egenskap av klassens plugghästar att vi skulle se den. Enkom för att höja våra betyg. Taktiker redan på den tiden. Ett mycket smart drag. Glasögonbärare. Vi bestämde att vi skulle se filmen nästkommande helg, för jag hade fullt upp med scouterna eller något liknande.
Jag vet! Scouterna!!? Hänvisar det till min ungdom. Jag skulle inte gå med i scouterna idag om så mitt liv hängde på det. Fan det var ju bara regn och knyta råbandsknutar i skogen hela tiden. Allt jag minns från den tiden idag är hur man gör en kärringknut som var det största dödsynd en scout kunde begå. Huvudsaken var väl för fan att knuten håller fast det den avser hålla fast. Vem fan bryr sig om det estetiska? Om jag blev kidnappad skulle jag inte bry mig det minsta huruvida mina fångvaktare använde sig av råbandsknutar eller kärringknutar.
Nåväl. Jag minns bestämt att min kamrat drog sig ur, när vi skulle in till stan och kolla upp filmen. Orsaken till det är höljt i dunkel. Pengaproblem kanske. Med tanke på att man var nybörjare på det där med ekonomi och var tvungen att leva hand ur mun, samt smöra för patriarkatet för att kunna få några kronor i veckan var det säkert någonting som hade gått fel hos min väns familj som förmodligtvis resulterade i hans frånvaro. Men det hindrade inte mig utan jag klev på min nysnodda tioväxlade cykel och tog mig in till Filmstaden på egen hand. Jag skulle gå på filmen själv och jag skulle höja betyget. Allt under en femma var ett nederlag. Inga starka fyror eller så. Jag låste fast cykeln vid stolpen, direkt utanför biografen och gick in.
Jag köpte en biljett och gick till godisdisken och köpte en påse konfekt. Ni vet engelsk kola, prasslar friskt i påsen och varje karamell räcker typ en vecka. Nöjd stod jag där utanför salongen och väntade på att bli insläppt, smaskandes kola. Jag var mycket belåten med mig själv för att jag hade tagit mig modet att fara in till stan ensam och kolla på bio helt utan sällskap. Minns att jag var i trakterna kring fjorton bast, ni vet i den känsliga ålder då man är tvungen att få sin trygghet bekräftad medelst ett stort sällskap av likasinnade testostronfyllda gelikar. Detta var liksom de första stapplande stegen mot oberoende jag tog. Any way eller hur som helst, stod jag där och kollade på filmaffischen och jag minns att jag reflekterade över att det stod, Caligula, en erotisk skildring.
Följ den rafflande fortsättningen imorgon…
