KAPITEL 32 eller Rakningen som löpte amok
Skall jag ta och supa upp mina sista pengar eller skall jag gå och handla kattmat till Tessan? Min katt. Eller egentligen farsans som är ute på en seglarsemester med sin hastigt nyfixade fru från absolut ingenstans. En öbo från Danmark, som han träffade på under en segling i somras. De gifte sig lite sådär Tor Heyerdal-aktigt på en flotte i kattegat eller liknade. Jag vet att det låter en aning diffust, men detta är allt jag har fått mig förklarat. Hur som helst.
Jag hann inte ens tänka tanken förrän telefonen min ringde. Jag lyfte upp luren och hörde att det var BJ, den gamle bassisten från förr som ville ta ett par öl i stan, eftersom han plötsligt fann sig vara en gräsis ett par dagar då hans fru hade stuckit iväg någonstans med barnen. Typ bort. Vi bokade träff på Stureplan vid någonstans kring slaget sju på kvällen.Väl där blev vi lite villrådiga på vart vi skulle dra så vi ringde upp Stu och frågade honom om råd. Arnolds sade han var stället att vara på nuförtiden och han borde veta eftersom fylla och utgångar är en hobby för honom. Fast skall sanningen fram är det mer som en livsstil för honom. Sagt och gjort, vi gled in och satte oss ned vid ett bord.
Servitrisen kom fram för att ta en beställning och vi skulle precis beställa varsin stor stark när vi blev upplysta av denna vackra dam att en pint kostade tjugofem kronor. Vad var naturligare än att vi beställde in pint för tvåhundra kronor var?
Det tog oss två timmar att svepa dessa kalla, billiga, goda öl. Stu och Daddy Dee kom förbi någon gång på kvällen och tog varsin lätt bira och jag vill minnas att Stu hade med sig en videokamera som jag hade en dialog med. När klockan hade passerat två på natten, skrek bartendern åt oss att sticka.
– Vill du att vi scha schtika? sluddrade jag fram.
– JA! Stick! Vi har stängt och somliga av oss har ett annat liv än detta!
– Ochey, ochey… fan vi schka schticka. Det e lugnt vi drar. Du var oss en schvå… schv… schnar… snar stchtucken jävel, sade BJ och försökte ge honom en blick men fann sig ha uppenbara problem med fokuseringen vilket resulterade i att han mest såg vindtyrig ut.
– VaschavigöranudåLutherhardunågraschönatipsch? hickade BJ till mig lika synkoperat som Earth Wind & Fire en bra dag.
Jag funderade en stund på vad det var han faktiskt hade sagt och insåg att det endast fanns ett ställe där vi kunde komma in med tanke på den form som vi var i.
– BJ vi drar till Down Town! Jag känner vakterna schå det bör vara lugnt.
Detta var givetvis en lögn. Jag kände inte alls vakterna men jag hade varit där ett par gånger med DJ Led och trodde i min dimmiga värld att vakterna skulle känna igen mig och därför låta oss komma in. In vino veritas, visst men in bira bara bullshit.
– Whatever you schay… Luther. Schnell und raus wir gangen dar ober, mein herr!
När BJ får i sig ett par bira får han för sig att snacka tyska och jag tror att det är för att han innerst inne ville vara en högstadielärare istället för mellanstadielärare som han har denna fascination för det tyska språket. Hur som helst tog vi en taxi till Down Town, en sträcka på exakt trehundra meter från Arnolds. Jag trodde att det skulle göra mer intryck att svepa ur en taxi direkt fram till vakterna och att det skulle hjälpa oss in. Jag hade övetalat BJ att att denna metod garanterat skulle hjälpa oss in. Han tyckte bara att det var bortkastade pengar. Fylle teori liksom. Jag lovade att betala om han bjöd på en öl.
När vi kommer fram står det cirka sjuttio personer i kön före oss men jag är vid det här laget så jävla full så att allt jag förmår är att bara helt kallt glida fram till vakterna medan jag med sammanbitna tänder väser till BJ “sche nykter ut jag fixschar in ossch”. Jag plockade fram ett utav mina sällsynta smöriga leenden snodd från min vän Denny som är de smöriga leendenas okrönte mästare och sade till första bästa vakt:
– Jag vill in…okey… Schena förreshten, det var länge schen. Hur måsch det? Fan vad kallt det är, jag beundrar er schun… schubb… äh jag menar killar för att ni pallar att schtå här bland alla desscha idioter. Mycket folk i schtan va? Fascht det är ju lönehelg schå det är inte schå konschtight antar jag kansche. Jag brukar inte gå ut på lönehelger för det är emot mina prinschiper och tischdagar gillar inte jag allsch. Men va fan jag hade två val antingen schticker jag ut och dricker bira eller schå schiter jag i det. Schom Schakeschpear to beer or not to beer… ha ha ha… Här är jag, livsch levande asch we schpeak. Kolla jag har nya schor… schnygga va? Koschtade bara fyrahundra kalla… värschta rean har koschtat de dubbla sa dom i affaaräen… schexhundra… eller det måschte bli åttahundra. Haha matte var inte min schida i plugget. Kännsch schom ett bra jävla kap i alla fall. Schorna asschå. Varma är dom ockschå. Man måschte vara glad åt att man finnsch och inte att man inte finsch. Fan jag har pluggat filoschfi på univ… universchh… äh den schtora blå schkolan borta vid universitetet schå att jag vet att det är logischt men inte reflexshivt, ungefär schom om du är min schyster schå är jag inte din kuschin. Fascht gubbarna på filoschofin schkulle schtampa mig på pungen för den där liknelschen och schäga att schmärtan inte var reflexiv direkt utan av en mer direkt natur, för annarsch schkulle de ockshå få ont i pungen. Jag e schå glad för att jag har idag har en bra dag och det kännsch schå jävla schönt. Brynäsch kommer att ta SM guld. Fy fan och hansch jävla moschter o syschter och alla hansch konschtiga jävla polare. Förreschten det här är bascissten i mitt band… Leopold… nävissht ja… vänta schäg inget låt mig tänka… Bo… det börjar på Be och schlutar på Ji… eh BJ var det ju… ha ha vad dumt. Förlåt mig BJ men jag är lite förvirrad på namn… Fan mycket tjejer här ikväll… vischt fan du kanschke vill se mitt leg… här… här finns många år på nacken… flint börjar man bli och kalaschkula på gång runt hörnet… mycket pastcha med peschto och…vi sches schen då… tack schom fan… och allt det där…
Genom att fyra av denna massiva flod av nonsens lyckades jag kollra bort dörrvakten så att han inte visste om vi var på väg in eller ut och när han hade kommit på hur det låg till var BJ och jag långt nere i källaren längst in i baren fint hukandes bakom varsin kall bärs. Villt skålandes med alla och allt som kom vår väg.
Följ den rafflande fortsättningen imorgon…
