Bitter…Jag? Ähhh!!! del 85

på allmän begäran från goose bjuder Sugbloggen på tidigareläggning av morgondagens kapitel

…forts KAPITEL 35 eller Kiropraktor fixar upp Luther

Hur som helst så hade Energy bjudit in mig för att sitta i tre timmar i direktsändning och bara tycka och tänka om det mesta. Jag åkte dit och träffade faktiskt E-Type där eftersom han hade suttit i passet innan mig och morsade och han slängde med håret och grattade mig till min nya låt som han tydligen hade hört av någon på bolaget. Den var tydligen fet enligt honom. Kul tyckte jag och tackade honom, som seden kräver. Under intervjun/nollsändningen satt jag med radiojockeyn och kommenterade musiken vi spelade och garvade och hade det i största allmänhet fett coolt. Han försökte få mig att typ dissa någon låt här eller någon annan låt där, men jag satt och var typ som en värsta annan Koffi Annan och svarade med svepande argument vad jag tyckte.

Saken är den att jag inte gillade alla artister och låtar som spelades, men jag tycker inte om att sitta i radio och dissa folk för deras musikstil eller låtskrivande. Det har jag alldeles för stor självrespekt för. Och vem är jag att dissa E-Type? Han får väl låta hur han vill och hans låtar kan vara hur dom vill. Det är väl bara att byta kanal eller skita i att köpa skivan om man inte gillar det eller liknande. Men hans arbete för att bli den han är måste man respektera. Det är hårt jobb bakom det och detsamma gäller de flesta musiker eller artister.

De flesta!

Hur som helst red jag ut detta genom att vara fett diplomatisk. Döm om min förvåning när jag sedan helgen efter sitter och lyssnar på hur Gadd, sitter och dissar mig och min låt. Jag höll på att ramla av stolen. Killen sitter i sveriges största reklamradio kanal och sågar mig som om han kände mig. Jävla falsksångare liksom. Hur kul är det på en skala? Det var därför jag med en sur röst bad massören byta kanal när jag hörde den falsksjungande funkförstöraren på just Radio energy.

Fan jag köpte mig en sådan schysst telefon häromdagen. Nokia sjuttioetttio, säger förmodligen ingenting för en del människor, fast det känns som om det riktigt kvittar. Hur som helst så är det den grymmaste nalle som jag har haft i min ägo. Över tusen telefonnummers minne, det går att surfa på den om man så vill, kalenderfunktionen är bland det häftigaste jag sett och sist men inte minst, den är snygg också. Avundsjukan hos mina manliga bekanta står högt i tak, fastän de inte vill erkänna det. Jag vet dock att jag skulle bli makalöst avundsjuk om Denny hade hostat upp en sådan nalle framför mig och sagt: “kolla min nya teori”, med ett litet överlägset hånflin dansades på sina läppar. Jag hade imploderat och med ett litet diskret poff, försvunnit upp i stratosfären.

Följ den rafflande fortsättningen imorgon…