Inte ja va till java

– hpdkr (hörru pucko din klocka ringer)
– vjvmjoisuaidflu (vet jag väl men jag orkar inte sträcka ut armen i den frostade luften utanför)
– stikik (skulle du tänkt på innan kaffet igår kväll)
– jvmvf (jag vet men va fan…)

…och det är det som är så irriterande idag. När blev jag pensionär i termer av att inte kunna inmudiga vissa saker efter en viss tid? Ta förr tex då kunde jag dricka java som om mitt liv hängde på det och ändå vika huvdet ned mot kudden. Och innan de första hårstråna nådde fram var jag i djup dvala. Nu för tiden får inte ens polaren nämna ordet kaffe efter 18.00 innan jag har en hel sömnlös satans natt framför mig.

Hur gick det till? Vad är det som händer? Ve den som visar mig ett paket Löfbergs Lila vid nionyheterna. För att inte tala om Gevalias jävla reklam. Sabbar hela natten.

Igår fick jag för mig att jag skulle leva på den skarpa kanten av livet och klämde i mig kaffe efter sena middagen. Trots förmaning från frun. Vi snackar strax efter julkalendern liksom. Vad händer? Jo jag låg där hårt aspirerande och tävlande med en skruv som tappat fästet och snurrade runt i sängen. Skulle vilja säga att vi snurrade runt i sänghalmen…men den bättre hälften snusade bort i drömmarnas värld.

Med resultatet att min och frugans första meningsutbyte (efter att vi enligt en tyst överenskommelse först andades ut och varsitt håll för att vädra bort de onda andarna) idag bestod av initalbokstäver, för min del på grund av att kaffet fuckar upp mitt system, för hennes del för att hon inte är Saol på morgonen.

…och i sin spjälsäng ligger lilleman och undrar hur de annars så vältaliga föräldrarna kan kommunicera och förstå varandra…han fattade inget

– msalnd ( men stäng av larmet nån gång då)
– jjj ( ja ja ja…)