Inre demoner…

Inte en molekyl vill man dra in. Man vågar inte ens andas in luft, vilket tydligen ska vara livsviktigt. Någonstans långt in i de fragmentariska resterna av kemilektionerna fladdrar minnen som säger att för mycket övertryck oftast resulterar en exploson. Kolla Big Bang liksom. What more proof do you need? Så man försöker rapa i små små puffar, för att lätta på trycket. Som om det skulle hjälpa.

Och senarionerna är alltid:
Man står i en trång jävla hiss med 18 andra som fint anammar den kulturella hisskoden att vara där men ändå inte…

… eller så står man pressveckspressad in i ett hörn på en överpassagerad buss i rusningstimmen. På morgonen, innan svetten har satt sig i folks kläder.

… eller så sitter man längst in längst bort från närmsta mugg i ett plan på 3000 meters höjd. Man har lika mycket luft i sig som det finns mellan planjäveln o marken…

Och då vill en nypa kondenserad luft ta sig ut ur systemet. Ingen takt. Ingen ton. Man skulle nästan tro att något stinker inombords o att gaserna ville ta sig en frisk nypa luft. Kan det vara den vitlöksmarinerade chorizon och det billiga rödvinet som är uppov till detta. Som jag petade i mig i förrgår kväll då Anna Book höll min teve gisslan? Eller är det bakfylle “en tikka mazallan tack, gör den gärna extra stark kompis” och dess crazy currywibb som jag inmundigade igår till agenda. ( varför har programledaren ALLTID becha kläder på sig? Vad försöker hon kommunicera…att hon är bech?)

Hur kan något som är så gott vid inmundigandet vara så… så…äckligt? Det är som om chorizon smugglar med sig sina polare vitlöken och utbyteslöken garlic. Och väl inombords blommar de ut och tar över hela kalaset. Och möter upp bundisarna Tikka och Kurri. Man kan ana det på småtimmarna redan. Om inte annat anar brudarna det eftersom de tackar nej till lite mys. Sjätte sinnet my ass. De har bara jävligt överutvecklat luktsinne.

Fan det är en perfekt dag att ställa sig i Konsumkön, i folksamlingen och lufta sina onda andar och stirra kögrannen stint i ögonen.