*riiiiing*
– Hallå!
– …
– Halllå?
– …
– Hallå är det någon där?
– Ja, ingen!
– Inge?
– Nej ingen!
– Vadå ingen?
– Ja ingen!
– Menar du att du är ingen?
– Ja jag är ingen!
– Ok. Visst fine. Whatever. Vem söker du?
– Ingen!
– Så du är ingen som söker ingen?
– Precis!
– Men varför ringer du mig då?
– Ingen aning…
wtf?
He he he
frollen ibland får jag för mig att jag är lustig…
…eller ja i alla fall svamparna jag tuggar på 😉
Alla söker Ingen men Ingen söker bara Någon. Om ändå Någon kunde ta och svara i den förbannade telefonen så skulle Alla kunna få ro. Men när Ingen ringer Någon så säger de bara “Ingen abbonent”.
Är Ingen verkligen Någon? Och Vem bryr sig?
euwh… din blogg börjar bli allt mer surrealistisk. men jag vill inte säga att det suger, nej. Fast allt suger ju mer eller mindre.
och då menar jag alltså i hela livet, inte just i din blogg alltså!
Inte bli ledsen nu…
🙂
Låter som att ungarna har tråkigt på sportlovet *s*
Under Granskning hej och hallå!
hahaha…du käkar nog starkare piller än vad jag gör, säg tycker du också att den där vita tröjjan med de långa ärmarna är en smula ska vi säga…begränsande?
😉
Madelene surrealstik! om det inte vore för att sirrealistic hade paxat redan hade jag rippat namnet och gått in för hull och hår med berättelser utan varken ton, takt eller tråd ( nämnen kolla det vart tre t:n i rad där, då får jag öppna en kexchoklad gjord på delar pärlor och delar tåludd)
*smaskar*
Nini haha…jag tror snarare att det är föräldrarna som istället för att vinga ungjävlarna pyser ut sin aggression genom att prankcalla mig;)
Begränsande? Det har jag inte tänkt på!
De jävlarna sa att den vita tröjan med läderremmarna var trendriktig. Den som vill vara fin blah, blah tänkte jag och studsade glatt mot den madrasserade väggen.
Är det inte så att elchocker till tinningsloben är det som tagit över klubbscenen sen eurodiskon så får jag nog se över mina källor.