sidan 612, prinsessornas nya kokbok från 1952.
“Grishuvudet rengöres. Glöm ej att även borsta ren grisens tänder!”
Men för i helvete!
Det är inte ett tips utan en uppmaning. Jag skulle till och med gå så långt som till att säga ett påbud. Kolla utropstecknet liksom. Vafan borsta rent grisens tänder? Endast människor kan komma på en sådan grej. Räcker det verkligen med en tandborstning? Borde man inte också flossa tandköttet? Och laga hålen? Och ta bort tandstenen?
Hur makabert är inte detta?
En bit ned står det i texten “tänderna borstas väl med en rund, ny diskborste“. Jaha! Strider det mot alla regler om man använder en begagnad diskborste? Vadå får värdinnan en sur blick av gästerna om grisens tänder ser ut som en hårt rökandes nattklubbhängandes festprisses?
Jag blir inte klok på människosläktet. Får fan lust att hoppa av ibland och sälla mig till lemurerna, bävrarna eller liknade. Grejjen är bara att jag inte har framtänder nog för att bli en framstående bäver. Och jag vet inte heller om jag kan förlika mig med tanken att ligga på rygg i vattnet och käka middag…
Men snälla, läs inte kokböcker från 1952!! Eller, ta dem i alla fall inte på allvar – skratta åt dem!!!
Det gjordei alla fall jag 🙂
/MiMa
MiMa jag vet…men hur kan man låta bli när man hittar sådana här godsaker.
*bläddrar frenteiskt i gamla böcker*
😉
ta kokböckerna “med en nypa salt”
*putslustig*
frollen hö hö liksom…
😉