människa man är. Med risk för att kreti och pleti letar efter första bästa länk till någon att anmäla mig till erkänner jag att jag finner det en smula roande att väcka Lilleman när han sover som djupast och inte vill gå upp bara för att mamma o pappa tycker att det är nog med eftermiddagssömnen.
På något avigt sätt anser jag att det är en poetisk rättvisa i att jag drar upp honom ur spjälsängen med ett förvuxet “gu gu!!”
Och när han slår upp de rödsprängda och ger mig den där blicken som man inte ska ge vänner, bekanta eller familjemedlemmar då vet han exakt hur jag känner det klockan 05.00 då jag hör ett glatt “gugu”
Jag vet jag är en liten jävel…
hehehe..finns inget som små barn som kan göra en småaktig själv..helt rätt att hämnas 🙂
Jerk ja eller hur…? de kommer att hämnas på mig när det är dags att byta blöja på gubbjävlen som inte viker ned sig så att vi kan få arvet snart…