Fantomen känner ingen smärta

Det är slutsatsen efter samtal med en snubbe i gräddvit ful rock.

– Jag har ont i armen dåcktorn
– Nej det har du inte
– Va?
– Det där är fantomsmärta. Du tror att du har ont men du har det inte.
– Va fan är det du säger? Det gör ont när jag böjjer på armbågen så här.
– Fantomsmärta
– Du menar att jag inbillar mig. Att jag är en mytoman ( vilket för övrigt någon idiot som läst SL-historien anklagat mig för att vara. Var i storyn står det att det är en sann historia. Var i hela bloggen hittar du att det är sant att jag existerar…jävla lallare)

Ojdå nu kom jag av mig igen. Det måste vara smärtorna som enbart är av fantomkaraktär enligt doktor Dåre.

– Nej inte att du inbillar dig. Men dina nerver har en livlig fantasi
– Hur kan du säga att jag inte har ont. Känn här, sa jag och langade fram armen på bordet.

Från ingenstans sög han fram en brevsprättare och körde in den precis bredvid klockan.

– Man aj för i helvete, skrek jag.
– Hade det där varit din arm hade du inte nöjt dig med “aj för i helvete” utan tryckt ned stetoskopet i halsen på mig, sade han soft. Och tände en Marlboro.
– Öh…
– Vad säger du nu då, sade han utandades ett rökmoln.
– *Host*…eh va fan det känns ju inte alls ju.
– Precis. Fantomsmärta. Det är ju precis det jag har sagt hela tiden.
– Men hur kunde du veta det, sa jag.
– Det ser ju vem som helst att det där är en protes. Och inte ens en skicklig sådan. Säg ingick inte slipning av armen när du beställde den där. Och vad är prylen med att ha sex fingrar. Vad ska du med det sjätte fingret till?
– Jag tyckte att det var chict att hotta upp handen med ett extra finger. Och tro mig det är värsta brudmagneten. Alla tjejjer verkar gilla killar med sex fingrar. Femfingrarna står sig slätt så fort jag kliver in på klubben och hojtar ett “give me six with a flip on the backside.”

Nu när jag läser igenom ovanstånde så inser jag att det finns ingen twist, knorr eller ens tråd i dialogen mellan mig och den konstiga läkaren. De flesta skulle här knyckla ihop pappret med ett resignerat ” fan…detta vart ju inge bra” , men jag är sugaren och jag ger mig inte så lätt. Någongång i framtiden kommer jag att knyta ihop denna lilla story men fram tills dess får ni cliff hanga utav bara helvete. Om jag bryr mig om era nedbitna nagelband av nyfikenhet? Skulle inte tro det.

Men det är det här jag funderar på. Fantomsmärtor. Man läser att folk med avkapade ben får skitont i den icke befintliga foten, och då kommer någon kvacksalvare och löser det galant med att säga “fantomsmärta”, att det är en inbillad smärta. Att eftersom orsaken till det onda inte längre finns kvar så måste det vara i huvudet på den smärtdrabbade. Skulle detta hända mig så skulle jag slå till läkaren så att hans exfru kände av smärtan och då kan vi snacka fantomsmärta…