Kompromisser…

..suger som fasen.

– Ja men det är en del av att växa upp, säger någon där mossan har tagit delar av personligheten i besittning.
– Ja ha? Och?
– Ja man kan inte få allt här i världen.
– Med det resonemanget kan man lika gärna vika ihop sig till ett av fyra format vekt pappaer och självantända i hörnen.

Och det värsta är att för att jag skulle få tillbaka bloggen från kramdår…öh krambrigaden med Anjelica i spetsen så är jag tvungen att kompromissa. Jag måste från och med nu hålla en lägre profil när det gäller det höga antalet barska ord. Det finns tydligen ungdomar som läser här och det är inte så uppbygglig för dem med alla fan och hans most…

– Apapa…vad sa vi om svordomarna.
– Ja men vafan jag måste väl skriva ut de för att folk ska veta vad jag menar?
– Det går så bra med med järnspikar, attans, rackarns, nedrans eller jösses.
– Va? Lever vi i det förra århundradet eller?
– Det är inget fel på 1900 talet, faktiskt. Det var mjukare och finare då.
– Ja va fa…jag menar…men jösses far dit då.
– Om jag kunde om jag kunde…

Nåväl. Jag har gjort en sugande ö.k med kramarna att behärska mitt språk. Inte vara så sågningsbenägen och att först räkna till 10, sedan vrida lite på saken och se om jag inte trots allt kan finna en ljusglimt där. Som Anjelica sa ” kanske Runar´s storlek på huvudet har en högre mening än du anar“, eller “om du bara tog dig tid att lära känna Christer Björkman så skulle ni säkert bli jättebra kamrater, och vad jag försår så gillar han ju musik och det gör väl du med. Se där har ni en gemensam nämnare“.

Jag lyckades i alla fall slippa ettikettera de nya posterna med “Varning. Mustigt språkbruk”…

Jag vill passa på att be om ursäkt för de mesiga posterna om katter, bakverk och dikter. Hade jag fått råda så hade jag katten fått äta upp dikterna och om den vägrat hade den fått en stenhård rackarns bulle i bakhuvudet.

– Apapa..
– Ha! Försök stoppa mig när jag trycker på publish knappen…

*klick*