Jag hatar när min mage mullrar för sig självt. Hatar är ju ett så rätt starkt ord…jag menar nog ogillar skarpt. Speciellt när den gör det i tysta sammahang. Ni vet i ett knäpptyst konferensrum. När det är sådär tyst så att tystnaden nästan ber om ursäkt för den tryckande stämningen. Men magen bullrar på. Skiter fullkomligt i allt vad takt och ton är. I princip är det en intern mök som vrider sig likt en loj sjöko inombords. Som jag inte kan kontrollera. Och varför kan man inte svettas ut fisen? Vad är grejjen med att ha en vattentätkropp? I små puffar ut bara. Nä dä…för vi skapar en kropp där gaserna samlas helst vid tillfällen som är olämpliga. Vid konferenser, vid uppraggningläge, vid mysig middag med familjen, vid känslig löneförhandling.
Och det riktigt rikssura är att jag är fullt medveten om att alla i rummet unisont tänker “hoppas den där röven håller tätt och att inte en molekyl slipper ut för då dör vi alla instant“. De av naturliga orsaker jag av skam. Tänk att gå till historien som mannen som massmördade massa människor medelst mäktig mök. Mmmmm…mara…bu. Ragnarmök liksom…
Om jag inte visste bättre skulle jag tro att kistan gör så på ren och skär jävla jävelskap…eller ja det vet jag ju att den gör. Jävlas menar jag. Jag hade gjort detsamma om jag varit i min mages kläder.
Jag skulle boxat den om det inte hade varit för att det i sällskapet hade varit olämpligt och att jag är nästa man på talarlistan…
Andra bloggar om gaser, mök, fis, konferens, löneförhandling, mage
Bläng på grannen och småle: “Är du hungrig”?
Typ.
Ohh… den är jobbig. det värsta är att ifall man panik-håller-inne sånt så kan man nästan känna hur den kommer ut i form av svettpärlor i pannan.
…och om man försöker ursäkta sig för att smita ut och släppa den, så kan man inte gå normalt och samtidigt knipa igen, och då släpper man den när man reser sig…
Hahahahahahahahaha! Underbart! Jag älskar prutthistorier, dom är dom roligaste 😀
Det värsta är när man sitter med hörlurarna i öronen på tunnelbanan och tror att man släpper en tyst liten luftare men det hörs hur tydligt som helst… Inte för att det hänt mig men tänk om lixom!! 😐
Det där är riktigt jobbigt, men jobbigare än så är att den lojja sjökossan därinne vägrar att komma ut när man har ett bra tillfälle att släppa ut den… Dubbeljävulskap liksom!
Jag kom cyklande en gång på en cykelbana. Sakta men säkert närmade jag mig cykeln framför. Precis när jag var i höjd med damen på cykel lade hon av en sån ruggig brakare som Hulken varit nöjd med.
“Tur att vi var utomhus” kläckte jag ur mig till den rodnande tanten.