Jag måste lära mig att kallsnacka!
Ni som hänger här kanske tror att Steffo är en jävel med orden. En glidare bland samtalsmänena. En lättsamhetens pimp. En ur hatten topic magiker, som kan snacka vitt och brett om ditt eller ett oväntata datt. En everydayberättelsernas man. En storyteller. En skrönornas käril. En orden och meningarnas okrönte prins.
Men sanningen är att undertecknad är en mussla när det gäller social samvaro. Inte vilken mussla som helst i högen vill jag påpeka. Oh nej då, en socialgrupp A mussla. Speciellt med pletin jag inte känner. Faktum är att jag stolt titulerar mig som en social antites när det gäller.
Ni vet vid “beskriv dig själv med några korta rader“, så gör jag en stor affär av och understryker att om jag eventuellt får jobbet så kommer min dörr alltid ha en stor arg lapp som säger “Stör mig för fan inte med dina dramor. Här finns inget utrymme för deltagande, delaktighet eller sympatier. Far och bada!”. Jag har aldrig fått jobben men jag är i alla fall ärlig.
Tillbaka till mitt liv: Med jämna mellanrum hamnar jag i spektakel där skill av att nollsända är kritiskt för att vara veckans happening för idioten framför mig. Men då tystnar jag. Svårar ur som fan. Muttrar “hmm på så sätt“, på direkta frågor om vad jag gör. När ämnet vad mina hobbies är poppar upp svävar jag på målet så att vilken svävare som helst skulle kunna ta en lektion i svävandest ädla konst. Är det någon klämkäck jävel som drar på några snabba historier är jag nålen som med väl valda ord inte bara punkterar utan även begraver stämningen.
Kan inte jag ska fan i mig ingen annan heller…
Varandes två är vi då, du kan ju bara hajja hur mina mingelprat går till, varför frågar alltid folk om man har barn? Men vad är det för fel på människor??!! Och eftersom jag alltid med en ljuv uppsyn svarar; ja, men hon dog, så kan man säga att jag nuförtiden stannar hemma.
Godmorgon.
Skit i det, varför ska du beblanda dig med pöbeln. Var stolt över din egenart.
Varför är det så nödvändigt att veta att Sara nyss fött barn, att Jörgen (du vet Asta och Runes pojk) har tagit studenten… o s v. WTF! Jag skiter väl i deras liv, lika mycket som de ger fullständigt f-n i mitt.
Dags för oss surdjävlar att ta plats! Stå på dig Steffe.
men, egentligen..hur ska surjävlarna kunna ta plats om de bara står i ett hörn, det säger på något sätt emot sig själv..det blir alltid den bullrige som tar platsen…
Vädret, jobb, var man sover, med vem man sover, husdjur, skola, intresse, whiskeymärke, uteställen, tv-serier
Fyll på listan så vi kan göra en cheatsheet för “saker att prata om i väntan på flykttillfälle”
Va fasen, du kan få komma och gå kurs hos mig – kallpratets okrönta mästarinna! Jag kan snacka med alla, från drottningens chaufför till Snickar-Björn.
Tricket är att hålla det casual som fan i början så man slipper höra om barn, studenter å annat skit, sen hugger du på nåt DOM säger å frågar mer om det. Då slipper du prata om dig själv och det är du som styr samtalet med dina frågor.
Nathalie Brr. Ärlighet kan vara läskigt brutalt om man kontextuellt förväntar sig ett “ja visst han/hon är sååå gullig bara…”. Jag kan tänka mig att de människorna får något flyktigt och stressat över ögonen.
Jag har en bekant som alltid…nä vänta detta måste jag bara blogga om.
Det här är stort. Du är den förste någonsin i blogghistorien som får en kommentar på en kommentar som är värsta Cliff hangern…
…to be continued
Mr Blues Precis. In på festen med den sociala pesten!
Mahahahah!!!
Jerk Nej. Vi går dit ställer oss mitt i rummet och bara tittar ned i golvet och ibland under lugg. Trust me sänker rumstemperaturen med ett gäng grader…
Stojg Haha. Ja det vore en syn. Att plocka fram ett excellark i pappersformat och med ett “vänta lite”…kolla upp något ämne och sedan “visste du att det finns androgyna koalor?”
Nini Perfekt plan om det inte vore för att jag är rätt så ointresserad att lyssna på någon tillräckligt länge för att ställa frågor.
Jag gäspar redan vid “och du sysslar med?”
Men sa jag nånsin att jag är intresserad? Nej jag sa bara att jag är mästare på kallprat. 😉