…och pappa!
När man var liten var världen alldeles för stor och obegribar. De få gånger man responderade mot omvärlden fick man sina fiskar varma. Minns ni de stickiga halsdukarna som morsan virade stenhårt runt halsen och som kändes som om någon gjorde tusen nålar hela tiden? Om ni inte minns dem så har ni a) inte levat, b) haft en jävligt schysst morsa eller c) ingen hals.
– mamma halsduken sticks
– det gör den inte alls
Hur vet morsan hur man känner. Hur vet morsan att den inte sticks. Ser ni återigen ett prov på ”vet bäst” anda som föräldrar är extremt skickliga på.
– jo den sticks visst. jag vill inte ha den
– sluta pjåska dig
– men
– det är inget att diskutera. tyst nu
Och där man gick på vägen till skolan kunde man avgöra vilka av kidsen som hade morsor som köpte halsdukar som inte bestod av delar taggtråd. De barnen gick lätt. Vi andra däremot hoppade som om vi var ihopkopplade till en liten lokal elstol.
– pappa, det är en massa ben i sillen
– pjoska dig inte. det är bara små ben.de känns knappt
– men
– seså ät nu. och låt maten tysta mun!
Här skulle man vilja ha kunnat kasta upp det briljanta argumentet till farsan: proportoneligt är dessa ben som om du skulle svälja hela tandpetare.
Men då hade man säkert fått en vinge. En annan rysare var:
– Mamma jag vill ha en smörgås
– Ta en banan
– Men jag vill ha en smörgås
– Nä det vill du inte alls
Hur visste mamma det? Att man inte ville ha en macka. Ibland funderade jag på om morsan var en tankeläsare. Eller om det var så att man var öppen som en bok och att alla ens tankar kunde läsas av vem som helst. Om inte annat visade de misslyckade lögnförsöken att man var rätt så genomskinlig. Nu däremot kan vem som helst syna mina utsagor och banne mig om inte den personen får vika sig trippel för att urskilja lögnen från sanningen. Fan jag vet knappt själv skillnaden och då är jag en person jag hyser ett rätt så stort förtroende för.
– Jag vill ha en smörgååååås
– Nä då förstör du aptiten till middagen
– Men jag gillar inte banan
– Seså ta en banan. Frukt är godis
A) frukt är inte godis
B) så bananen skulle inte förstöra aptiten?
Finns det fler barndomsdumma föräldrarmoments? Dela gärna med dig
[tags] bananer, barndom, morsan, farsan, stickiga halsdukar, fiskben[/tags]
Hehe känner igen de flesta.
Enda ytterligare jag kommer på just nu.
Häng inte här inne gå ut och lek.
Med vem och göra vad?
Den ordern kunde komma närsomhelst 7-21 och gälla obestämd tid, helst större delen av dagen.
Vad sägs om den här?
– Mamma, får jag gå å bada…?
-Icke inte efter middan, …då får du kramp!
Min mamma tog den där med badandet lite längre, om man badade tidigare än två timmar efter man ätit så sjönk man, så enkelt var det.
Min mamma sa att ingen märker skillnaden på jeans köpta på Burmans (B) eller märkesjeans från Gul&Blå. Jeans från Burmans skrek ut fattigdom och tönt och placerade bärarna till en osynlig skara. För att protestera mot mamma så klippte jag sönder jeansen från Burmans, sydde på en massa udda prylar. Blev utskälld av mamma av förståliga skäl (ont om pengar) men hyllad på skolan, jag blev punk! jag syndes igen! Den svängen hade mamma nog inte räknat med 🙂
Min morsa var ett klart moment 22 när jag ville ha något nytt, tex jeans.
Antingen var det: Jamen sånna har ju INGEN annan!!!
Eller så var det: Jamen, ALLA ANDRA har ju sånna.
Nej, byxlös var jag inte detta till trots – hon sydde själv! *minns, ryser och försöker vara den förlåtande* Gahhh…!!!
Mamma hävdade att mina jävla strumbyxor som jag skulle ha mellan aug-maj INTE kasade ner i grenen, INTE kliade och INTE var obekväma.
Dessutom gjorde det inte ont i mitt hår när hon borstade det. Maten var aldrig äcklig, jag skulle äta upp det jag fått serverat och hon hade alltid rätt.
Pappa hävdade att stekt strömming inte alls åker rutchkana mellan mun och mage, att det inte alls finns ben i stekt strömming och att den visst är lika god när den har blivit kall. Dessutom påstod han att vi inte alls åt stekt strömming varenda helg jag var där.
Min militärgröna Kånken var inte alls ful, den var psis lika snygg som dom röda, blå, gula, svarta och rosa som dom andra barnen hade.
Man kunde alltid vara ute minst en timme till. Varför en timme till?? Jag vet inte, men det kunde man. Alltid.
Dessutom hade vi det SÅÅÅÅ mkt bättre än dom hade haft det som barn. Sådetså!
Min mamma tvingade på mig ett par gröna gabardinbyxor (heter det så?) som jag avskydde, till slut i ren desperation klippte jag sönder dem och sa till mamma att de gått sönder. (Ja, jag är född på tidigt 70-tal)
Hört det mesta av detta…
Men vad sägs om:
Mamma: Skall ni inte ut och leka istället för att sitta här med den där *blip* *blopp* apparaten.
Krister: Men mamma, vi håller på här nu…
Om hon ändå vetat att mitt första jobb med *blip* *blopp* apparater skulle ge mig en lön högre än hennes efter 20+ år inom landstinget… tss tss
– men Varför?
– Därför! Lyd!