Frisörsalong

Vad är det för fel på frisersalonger som har stora affischer på snubbar med fet åttitalsfrissa som reklam för hur oupphotta de är? Vem vill gå in ien sådan salong och be de ansvariga att varsamt hantera ens huvud? Känns de människorna pålitliga nog. Med tanke på att de inte har haft vett att riva ned passerade affischer vad är det som säger att de inte går loss med brylkräm i håret på en?

På min gata på väg till jobbet har vår lokala hippa salong en Lorenso Lamas liknade individ som publikdragare med en vindfrissa av sällan skådat slag. Välj ut ett valfritt vindkraftverk och jag lovar att Lorensos frisyrbroder vinner på upploppet och snappar åt sig all befintlig vind. Allt uppburet och stött med ohemula mängder ozondrivande spray. Högst upp på afficshen står med sliskiga bokstäver “american style“. Hur mycket förra århundradet är detta inte? Och tittar man in i salongen så ser man (jag tyvärr) folk jag kände under åttitalet muntert vinkandes till mig, där jag passerar.

Häromdagen faktiskt var det en tjej (läs:mogen kvinna) som sprang ut med ett:

-Herregudmenere inte Sti…Sta…vänta vänta…Sto…Stoffe? Guuuud vad länge sen. Va gör du nuförtiden? Hur ere? Barn va? Ja jag gissar på två kids med tanke på omfånget av din kala fläck. Du tar inte illa vara va? Det e ju jag. Sussiiii. Ja själv har jag 3 barn, tackar för att du inte frågar…hahah jabaskojaba. En man. Hus och har precis börjat jobba här efter att ha varit hemma och levt hemmafrulivet. Visste du att Crille äger salongen. Du vet Crille med de slicka discomovsen. vafan ni två var ju värsta sidoglidarna ju. Kom med in o hälsa…
– Öh…

och väl indragen i salongen så ser jag till min fasa att tidningsprenumerationen avstannade anno 1984. Och Crille ville att vi för oldtime skulle skulle moonwalka lite. I kasettbandspelaren(!) snurrade klassikern Bad. Sussi klappade händerna. Tanten i stolen började robotdansa. Crille slängde iväg några snabba moves och pang med ett fräsande gled jag baklänges (moonwalkandes) iväg på minnenas autostrada. Förbi grungen, technon, raven, funken och landade vid discon. Jag kastade lite med huvudet och insåg till min sorg att jag inte hade varken hår eller kokosnötsolja nog att stänka ned de andra i rummet. Håret var gone. Plötsligt slog det mig varför Crille med fler hänger kvar medelst planscher i de ljuva åttiotalet.

Det var så mycket enklare då. Finare. Pastellfärgigare. Ljusare och med lite avancerade adhdmoves kunde man hooka upp på vilken pingla som helst. Idag? Glöm det!