Taxi var god dröj

Att på en stimmig livligt trafikerad väg, under den värsta rusningstiden i mannaminne förstulet viska efter en taxi med ljus liten röst måste väl vara en av de mer misslyckade tasken att företa sig. Lägg till detta att stå längst in vid väggen dit till och med ljuset tvekar att ge sig in eftersom det är så jävla mörkt. Lägg också till att det var en stor karl. En misslyckelse av rang.

Fan jag gjorde det igen skapade ett verb av ett adjektiv Jag gillar att verbalisera…höhö… kolla I did it igen…verbalisera ta ett ord och rulla det fram och tillbaka i gomen, låta det studsa mellan kinderna, lirka det med toppen av tungan, nafsa lite i det med hörntänderna och sedan spotta ut det i en finare och ädlare form.

Verbalisera, misslyckelse…mmm…

Var var jag igen? Jo att ropa eller viska efter en taxi är ju så urbota fel. Taxi ska ROPAS! Däremot kan viskning i mörkret i sänghalmen med partner funka. Speciellt om partnern har en fetish för taxijacksklädda chaffisar – ja de finns de med som drömmer våta drömmar om taxichaffisar. Om man googlar på sexig taxichaffis får man upp många snygga män med våt blick iförda endast skinnjacka och taxameter.

När jag fick reda på att en taxichaffis hade större möjlighet att scora än undertecknad var jag den förste att signa in på en taxikurs. Jag hoppade däremot av i samma sekund som de sa till mig att man transporterade människor och inte kunde hytta efter dem med näven, skrikandes okvädningsord och sladda bort i horisonten med skrikande däck. Ja och så den något tveksamma blicken hos chefen när jag föreslog att vi skulle printa ut en kalender. Ja och så det att jag tydligen inte var föremål för att få representera firman som Mr. December.

Om man inte ens hade den löneförmånen fick de va sa jag och gick iväg i horizonten. Jag har sedan dess inte vänt mig om. Det enda jag lärde mig av den firman är att vi lystrar enbart till TAAAXIIII!!! Alla andra viskningar och futila vinkningar ska man nonchalera. Speciellt om det regnar ute och det är skitmörkt.

Jag funderade på om jag skulle upplysa taxiviskarsnubben om det när en ledig bil kom glidande. Plötsligt slog det mig att det bästa sättet att lära honom är medelst en glimt av den sura verkligheten. När han såg bilen och på nytt viskade “taxi”, gled jag fram och vrålade TAAAAXXXIIII!!!

Med en tvärnit stannade bilen bredvid mig. Pavlovs hund i Volvo liksom. Taxiviskaren gav mig en tacksam blick. Jag stirrade tillbaka med en vild blick alá doktorn i tillbaka till framtiden och med ett “brrr…fy fan vilket väder! Södermalm snabbt som fan” gled jag in i värmen och bilen rivstartade och gav sig sladdandes ut och bort i fjärran…

[tags] taxi, kalender, surt väder, pavlov, södermalm, taxikurs, viska [/tags]