Igår satt jag fast

Jag satt fast i i går. Det är därför allt jag gjorde idag skedde igår. Problemet med att fastna i imperfekt är att språket blir lidande som fan. Eller ska det inte skrivas led som fan? En annan aspekt är att allt man gör är redan gjort eftersom det skedde igår. Tankarna man hade hade man redan. Skitjobbigt eftersom sådant som nya ideer redan är gamla.

Ni kan ju föreställa er bara en sådan sak som käk. Man är hungrig men man har redan ätit vilket innebär att man egentligen är mätt fast man är hungrig. Och att ställa sig och laga mat går ju inte eftersom maten redan är klar. Och färdigäten. Jag skulle vilja säga moment 22 men J. Heller skulle nog fnysa åt detta lightdilemma.

Det började med att jag när jag vaknade imorse insåg att något var fel. Inte fel som vanligt eftersom det felet alltid default är på grund av att en ny dag innebär nya problem. Jag är en av de få männskor som ser nyheter som problem och vägrar sälla mig till den patetiska skaran som ser allt som utmaning. Snarare utmattning. Glaset är halfulltidioterna fattar inte att glaset är i det närmaste tömt och att det kommer att ta en evighet innan bartendern återvänder från sin egocentriska värld.

Nåväl, jag slog upp de såsiga bruna och kände genast att denna morgon hade redan skett. Blanda nu inte ihop detta med Bill Murrays måndag hela veckan. Till skillnad från Murrays töntiga film som är på låtsas så skedde det här verkligen. Det hände mig på riktigt. Igår. Nu. Och imorgon var igår. Någon jävel hade tagit ifrån mig mitt presens. Jag kunde fortfarande igår tänka på morgondagen men inte vara i nuet. Nuet hade redan skett. Det skedde igår. Allt presens var imperfekt.

Jag ville skita men det hade jag redan gjort
Jag ville ta en dusch men det hade jag tydligen redan också gjort
Jag ville gå till jobbet men jag hade redan varit där

Allt jag ville göra hade jag redan gjort.

Frugan vrålade från köket “gå upp nu för fan!”

– Det har jag redan gjort!
– När då?
– Igår!
– Men du är ju inte uppe ju!
– Jo då!
– Men jag ser dig inte!
– Det är för att du inte kollar igår!
– Va?
– Jup. Jag e fast i gårdagen. Syns inte i nuet.
– Men jag hör ju dig!
– Ja det verkar skumt men ljud verkar inte bry sig om tid och rum. Det visar sig att Einsten hade fel. Att ljud behöver något för att fortplantas igenom.
– Så förutom att du dummar dig igen så menar du att du upptäcker en ny lag.
– Upptäckte!
– Va?
– Ja allt är…öh jag menar var i imperfekt. Att inte Albert upptäckte det. Märkligt med tanke på att det redan är upptäckt menar jag. Men han hade ju som bekant inte alla tangeterna på keyborden.
– Du är konstig!
– Nej inte jag. Tiden.
– Jag orkar inte prata med dig.
– De e lungt. Jag har redan hört och sagt allt.

En annan jobbig grej med att vara fast i igår är att man inte kan planera för något i framtiden. Min helläckra digital almanacka var nu helt meningslös. Från att ha varit en on the edge pryl till att bara referera till allt som redan gjorts. Den riktigt makabra noteringen var att jag redan hade varit på min egen begravning och inte visat tillbörlig respekt. Jag hade tydligen kommit dit och stått och fnissat i mjug med mig själv innan och sagt “om de bara visste att jag redan begravts en gång, stå här i hällregnet igen liksom“.

Hahaha…jag fick som jag ville…

Och bara så att ni vet; den här posten har jag redan skrivit och läst och raderat och återskapat och publicerat och läst och…

Läs även andra bloggares åsikter om weird, tidens tecken, igår, gårdagen, einsten, rum och tid