I Sugbloggens serie den märkliga människokroppen kommer vi att ta upp och belysa saker Gud glömde ordna på ett hederligt sätt. Gud är en elak jävel som gjorde precis som jag hade gjort om jag haft makten. Jag hade även placerat rövhålet i anslutning till mun och näsa – allt i linje med att jävlas som fan. Medan Guds vägar är outgrundliga är mina motiv och vägval i livet kraftigt belysta och tydligt utmärkta.

Jag hatar att behöva smyga iväg till där kopieatorn står och låtsas som om jag utför ett kontorsrelaterat arbete. Typ kopierar något viktigt dokument. Står där och ser spänd ut, med sammanbiten haka och fjärrskådande blick. Viktigpetter no1. När hela mitt svåra armod egentligen har sitt ursprung i att jag kniper ihop hårt som fasen för att den lilla fis som ligger på insidan och kickbackar mot den hårt arbetande ringmuskeln inte ska få vinna. Men som alla fisnödiga människor kan vittna om går alltid gasen vinnade ur striden. Kommer den inte ut där så kommer den upp munnen som en högst ofrivillg rap vid middagsbordet med svärföräldrarna. Mot biologins, fysikens, de sociala och kemins lagar står sig till och med Steffos röv slätt.

I kopieringshörnet är det tomt. Jag ser min chans gasar på och sladdar in, kollar förstulet runt omkring, rynkar på ögonbrynen som för att visa att jag har stora tankar och inte vill bli störd och lättar lite på muskeln. Om röven hade kunnat tala hade den gjort mig jävligt uppmärksam på vådan av överansträngning och mjölksyra.

Med ett tyst “ahhh” släpper jag ut den lilla fisen. Jag andas in snabbt som fan några gånger för att försöka avgöra om det är en stinker eller bara en glad liten vinker som med snabba vift drar iväg. Känner ingenting och andas ut. Jag går iväg bortåt kontoret där mitt rum finns. Jag till och med trudeluttar lite. Precis när jag ska in i rummet ja.. då… jadå jävlar kommer fisen ikapp. Först bara lite knackande på axeln. Den hade lite svårt att hitta ut från kalsongerna, de kevlarförstärkta långkalsongerna och Dunderdombyxorna. Entre gör lagen om alltings jävlighet med ett käckt:

– Tjena killen!
– Oh nej är det du?
– Yup! Nu ska vi se vilket jävelskap vi ska trolla fram.
– Hörru kan du inte vara lite schysst?
– Stör mig inte…hokus pokus filmjölksrus, säger han och

…ser till att chefen kommer runt hörnet med ett

– Stefan. Där är du!
– Öh…
– Jag vill prata med dig om den här rapporten!
– Men…
– Kom med här!

Och så följer jag efter. Fisen med. Vi går där alla tre. Hela korridoren osar. Plötsligt noterar jag hur lång korridoren är. Alla vet att jag åt pizza till lunch idag. Luften runt omkring mig har en omisskänlig odör av en lite väl snabb ämnesomsatt Al Tonno. Några dörrar stängs på ett ostenativt vis. Någon ger mig en blick. Någon annan hostar.

Jag hatar sådana här kontorsmoments…

Loading

14 Replies to “Kontorsmoments…”

  1. Inte för intet man (jag) börjar undra om du har mer problem än andra med fisar som vill släppas ut i det fria. Om inte det så har du åtminstone kanske lite mer otur än andra människor när det gäller deras tajming med övriga livet.. 😉

    *fnissar*

  3. Heidi jag börjar inse oroväckande tendenser att denna blogg börjar bli fisarnas blogg…

    *hnghhhh*

    ahh….

    Raggoparden jo du. ett stinkande liv!

    🙂

  6. Det var fan vilka hangups du har på det här med fiseriet. Jag tycker nästan att du är lite fis… eh, fin i kanten. En polare till mig släpper sig med stolthet högt och ljudligt på jobbet och (när jag är med) på innebandyplanen. Men det är klart, det är väl skillnad på att jobba på en arbetsplats med 100 % manliga lagerarbetare och att jobba på din arbetsplats…

    Cliff Hanger’s last blog post..Mustasch – världens sämsta och världens bästa

  7. Underbart ämne.

    Kan bara tillägga att innnan man flyttar ihop med en tjej lever man i den falska förvissningen att tjejer inte fiser, ja att de överhuvudtaget inte bajsar. Hur ska något så illaluktande kunna komma ur en sådan vän, fragil och vacker varelse?

  8. beerbelly hörru! jag har varit i libanon och de som stank där var inte libanserna utan det var turisterna

    😉

    Ivana Nope! Denna var inte en gammal utan snarare en färsking. De gamla stinker mer sur kål…

    Cliff Hanger Jag vet. Det börjar bli dags att sluta äta fisframkallande käk.

    *smaskar i sig ärtsoppa*

    masjäveln broder! du fattar grejjen!

    eller hur?

  9. Det är tragiskt när man tänker på en blogg och “måste nog in och kommentera sen..” när man släppt sig och inser att det var lite av en “moment” det också just där och då.

    Nybastad står jag i duschen, min kille är redan ute i omklädningsrummet intill. Han hade innan bastun gladeligen fjärtat loss efter att ha klivit ur “förduschen”. Vi är så pass bekväma med varandra att vi inte bryr oss.. men.. det finns alltid ett men..

    I duschen stod jag som sagt och kände att jag var tvungen att släppa mig, men jag vill fan inte göra det i duschen eftersom det sprider doften något så förjävligt om man har otur. Jag vill lukta gott i duschen för fan. Nöden har dock ingen lag, jag chansade och släppte den lös (den som ville ut). Jag ångrade det i samma sekund, för det var hemskt. Som någon kommenterade, hur kan något så illaluktande komma ur en läcker kvinnokropp?! Jag skyndade att duscha klart och hoppades på att lukten stannade där för den ville jag inte ha som sällskap ut..

    .. men givetvis skulle min kille hämta en kvarglömd flaska i duschrummet och sa med ett leende “har du pruttat?”.. “ja, i duschen” svarade jag lite halvgenerad för första gången pga en fisjävel och han svarade “jag känner det”.

    Fuck. Den skulle ju stanna i duschen, vi hade en överenskommelse!

    *surar och släpper ut en schysstare variant framför teven*

  10. Heidi ahahahahahahahahahahahaah

    denna lilla historia är precis det jag behövde som en fin start på dagen.

    precis: vad är det med stinkarna i vatten. det verkar som om de är komprimerade stinkpaket som väl ovan vattenytan med ett “paaaadaaam!!!” blomar ut i sin o(h)ärlighet

  11. Hehe det är bra att de levande inte luktar. Jag tänkte mer på den libanesiska lunch buffé, jag gladeligen satte i mig min egen vikt av tdigare den dagen. Kontoret blir sig aldrig likt. Tror de som inte sagt uppsig begärt förflyttning :). Det är vad jag kallar en bra dag på jobbet.

    beerbelly’s last blog post..Mellandag

  13. Det är underbart att komma hit och få läsa om hur alla släpper mökar ifrån sig. Ett tag trodde jag att jag var ensam om denna åkomma.

    Har eget arbetsrum och brukar inte hålla emot särskilt mycket när jag känner att det är nå’t på väg genom det transkroppiska tarmsystemet. När den väl exploderar i all sin blommighet, så nog fan är det någon kollega som öppnar dörren för att komma in och fråga om något.
    Jag ser tydligt i kollegans ansikte att doften på mitt rum uppfattas något “inpyrt”.

    Nåja, det borde lära dem att låta mig vara ifred…

    Faaan, det här borde jag ju kunnat blogga om på min egen blogg…

    8)

    Mr Blues’s last blog post..Har du varit snäll

Comments are closed.