Ouuuuargh….

Jag är av den övertygade åsikten att det där med kräksjuka är ett elakt jävla påfund. Bara att komma på konceptet tarvar sin mästare i jävlighet. Det är liksom ingen aktivitet man gör med ett lätt “ursäkta mig jag ska bara…” och så går man lungt, rakryggat, med ett stilla leende och värdigt in på toaletten för att pjuffa upp lite mosat innanmäte.

Nähej då. Man kutar skruvandes på sig med svettpärlor lika stora som folkvagnar rinnande ned för pannan, innerligt önskandes att alla muskler som kan hjälps åt för att skitsnabbt transportera kroppen till nödvändig position i höjd med toaringen verkligen förstår allvaret i situationen och med ett ” OUUUUARGGGHHH!!!” kaskadkastas det man bara för några timmar sen ljudligt smaskandes kråsade i sig.

Som om det inte är nog!

I ren och skär sympati med käften börjar röven flexa sin muskel och menar på att det finns lite gojs här också som gärna vill ut. Man är ju inte så pigg på att börja rövtömma sig innan man hunnit spola bort magens rester. Och de sekunder det tar är i min mening de längsta som någon uppfunnit. Och när man är klar med det kommer stanken upp med ett “tjena…visst stinker det så att du vill kräkas igen va?“. Och man är inte så jävla pigg på att hänga ansiktet över toaringen där man just tarvat sitt förvärv. Och de sekunder i sin tur det tar är om möjligt ännu längre. Förmodligen har det med kramperna i magen att göra. Kunde man göra en halv nelson på sig självt hade man lätt valt det och hivat ut sig själv ut ur den här dimensionen. Om inte annat hade det avlett kroppen. Garanterat!

De nya “oUUUUUUUARG…OuuuuUUUUARGHHH!!!” är nu inte så innehållsrika om ni fattar vad jag menar. Det mesta försvann i “oUUUUUARGHHHH” del 1, strax innan följetongen “Hnggggaaaa….!!!” men kroppen har inte fattat det än. Nu gräver magen lite djupare i sig och plockar upp sådant som är ämnat att egentligen stanna kvar. En och en annan olustig känsla, lite magknip och gamla fjärilar åker med av bara farten. Några delar av gutkänslan följer med vilket innebär att man inom kort kommer att trampa fint i klaveret. Ungefär som magens vårstädning.

Och när jag har det på tapeten, vad är grejjen med magsafter? Det blir inte mindre syraaktigt bara för att man kallar det saft. Va fan jag vet precis hur Signoury Weaver skulle spöat Alien redan i ettan, bara gå fram och kräkas på monstret. Med ett “pjuup” hade monstret vaporerat och vi hade sluppit se tvåan,trean och fyran. Och hur soft känns det egentligen att veta att man i princip kan stoppa i sig ett batteri och det är kvicksilvret som är i fara? Va fan ska vi med batteriinsamling till. Svälj skiten bara!

Det är också magsaften som får en att inse hur lång matstrupen är. När första satsen magsyra kommer upp med ett surt “va fan låt mej va för i helvete!” hoppar tänderna åt sidan. Det enda positiva är att alla stackars bakterier i käften med ett kollektivt “ohh…shiiiiit!” massraderas. Och att man inte behöver gå till tandregleraren på ett tag än.

Men när reserverna av safterna och maten är gone tycker man att kroppen borde fatta läget. Att det bara är att resa sig upp och fortsätta med det man gjorde innan. Nähädå…inte alls. I ett warpliknade tillstånd fortsätter kroppen med hulkningar “uuuhhauuu” några gånger till. Ryggraden krummar som fan och muttrar surt “hallå! dags att lägga av va“, knogarna vitnar, svettdropparna forsar ned för pannan.

Till slut fattar magen att det är läge att softa. Man sliter loss bitar av toalettringen, ryggen vrålar av smärta, man reser darrande på sig, kollar i spegeln och förbannar opåkallat varenda käft i hela Universum. Speciellt det där kräket som kommit på konceptet.

Och att till allt detta lägga in den normala reaktionen hos åhörare att själva vilja joina en i kroppskrampen 2008, är direkt bara jävligt oschysst. Men det riktigt jävliga är att göra det under vinterhalvåret. Då vi alla vet att det är den årstid som kräver mest energiintag för att överleva. Jag skulle inte ha så mycket att säga om det var under sommartid. Mycket att skrika om man måste spy upp en liten cesarsallad liksom.

Den som hittat på detta är ett jävla kräk!