Vatten

Idag upptäckte jag något märkligt när jag tog den dagliga duschen. Eder undertecknade fine supe…sugbloggare stod och tvagade sin torso och sjöng på slagdängan “ska de va så svårt” med och av Sugdam no:1 Bengtzing. Utanför stod fru Sug och skrek:

– Men så skynda sig lite. Och vad är grejjen med att stå och bröla den där antiprismans låtar vid denna okristliga tid!?

Som den vakne läsaren förstår anser fru Sug att Bengtizing är en smula överskattad. Men jag vrålade tillbaka:

– Huuuuur svårt skaaaaaa det va att låta mig dussssssssscha ifrrreeee.

Eftersom jag fick till den där sista tonen beslöt jag mig för att stänga av duschen och kliva ur. Man ska alltid sluta på topp. Sög tag i handuken för att torka den breda bringan och de sexiga bicepserna. Jag gned och nynnade på tonartshöjningen då frugan slet upp dörren med ett “äntligen…men för sjuttsingen! Du har ju inte duschat ens!!!“.

– Det har jag visst, sa jag surt.
– Du e ju helt torr!
– Ja men…pucko jag har precis torkat mig med handuke…men va fan! Den e ju inte ens blöt!
– Så du menar…
– Vänta! Stopp! Stanna! Halt! Kolla i duschen! Ser du inte att den är dyngsur! Faktiskt så våt som en normal insjö är.
– Jaha…så du har stått här vrålandes och låtit det dyrbara vattnet rinna och…
– Men jag har duschat!

Frugan klev närmare och sniffade

*Sniff*

– Och ändå stinker du som om du duschade senast igår!

Jag sniffade jag med

*Sniiiiiiiff*

– Men vad är detta!??, sa jag när odören från igår beblandade sig med odören från idag och spelade en snabb banjo på mina trimmade näshår. Jag luktade illa för minst två personer.

Vad har hänt? Vad var det för fel på vattnet i hushållet? För givetvis var det fel på vattenskiten och inte mig. Jag var ju samma individ idag som igår. Konstant som fan så den obundna variabeln måste härledas till vatten. Eller kanske till duschen. Men inte mig. Fast duschen var ju blöt. Det måste vara vattnet. Vatten har ju, som vi alla vet den egenskapen att den följer strömmen. Om den första droppen tar en annan väg än förväntat följer de andra droppande lallarna med. Utan att ifrågasätta eller fundera på det sunda i vägvalet. De litar blint på den första droppen. Något sådant måste ha skett när jag drog på duschen.

I linje med min naturvetenskapliga hållning till allt insåg jag att jag måste validera denna hastigt uppkomna teori. Jag hällde upp en försvarlig skvätt vatten i handfatet och stoppade ned händerna. Det kändes som om vattnet flyttade på sig. En smula osnyggt må jag tillägga. Ungefär som om det inte ville beblanda sig med mina händer. Som om vattnet tänkte “vem vet var de händerna har varit”. Det såg otroligt märkligt ut att se hur vattnet liksom böjde på sig. Som en backande liten våg bort ifrån mina händer. Jag drog upp dem och de var snustorra.

– Kolla, sa jag till frun.
– Jaha är du nu osams med vattnet också?
– Men jag har inte jiddrat med vatten. Knappt kastat vatten alls. Och förresten vadå också?
– Ja det finns väl inget du inte kan komma i konflikt med!

Jag fnös och gick ut. Här skulle experimenteras. Jag hällde upp ett glas vatten och lutade huvudet bakåt för att ta en zip. Döm om min förvåning när jag såg vattnet stanna upp hängades en centimeter från min vidöppna käft. För att därefter med en märkbar rysning väja undan och rinna ned för min haka, utan att nudda min kropp. Däremot blötte det glatt ned skjortan, slipsen och flanellbyxorna. Jag kollade mig i spegeln och såg ut som om jag sprungit rakt in i vätskekontrollsbåset.

Jag kastade mig i i skafferiet där vi hade vattenkastanjer på burk, öppnade den och kastade i mig en. Den hann inte reagera så den gled rakt in i käften förbi tungan, gomseglet ned för matstrupen och landade hängandes i magsäcken. Nogrann med att inte röra en millimeter av mig. Ägget till frukosten i magsäcken tittade upp på kastanjen och sade till potatislimpmackan “snyggt! fast jag tror det är trick med speglar“.

Och som ett brev på posten knackade törsten på.

– Tjena! Det e Törsten!
– Torsten?
– Törsten!
– Jaha och vafan vill du då?
– Åh..inget speciellt bara kolla läget.
– Jaså?
– Jupp! Och fråga hur du upplevde den salta pinnenkvällen du hade igår?
– Uh…
– Hur mycket chpis petade du i dig egentligen?
– Ugh..
– Och de där superstarka choritzokorvarna sen…
– Jag åt inga korvar!
– Va!? Vänta…, och så bläddrade han i ett litet tummat anteckningsblock och sa “e de inte Stephan?”
– Stefan! Inte med något jävla ph utan ett rakt fan!
– Åh…?
– Precis så du kan dra! Du har kommti till fel snubbe! Där är dörren! Dra nu för helsike!
– Jag kanske tog fel men jag känner igen en törstig kille på tonen. Lite sugen på vatten va?
– Fuck vatten!
– Jordnötter, Tacosskal, Solrosfrön, stark pfefferoni…
– Men stick!
– Visste du att vi består av 70 procent vatten?
– Inte jag!
– Nä för du är en torris…mohahaha I kill myself. En torris… hohoho!!!

Jag knöt nävarna och langade iväg ett par snabba jabs. För att vara en törstig jävel var han snabb som en iller och duckade skickligt undan mina väl inövade Bruce Lee moves. Med ett “tror du att du är den ende som har en dvd eller? Jag har också sett de filmerna” ställde han sig i hörnet och stirrade på mig under en vattenkammad lugg.

Ju mer jag tänkte på det desto mer insåg jag det ohållbara i att gå omkring och vara törstig och stinkande. På teven vrålade väderkillen “idag blir det varmt, se till att dricka mycket“. Frugan gled fuktigt förbi med ett “här står du och torr och trist, vill du ha en kaffe…nä visst nä du kan väl inte dricka något med vatten i“.

Då slog det mig hur jag skulle finta vattnet, törsten och alltings jävlighet. Jag smög in i klädkammaren där jag hade lagrat “bra saker att ha vid atombombssmällen”. Slet upp paketet och under samlingen av vuxentidningarna låg ett torrt fint litet paket. Torkat vatten. Jag köpte det på en bazar i Marocko. De vet hur man torkar vatten de snubbarna. “Bra att ha med om du ska ut i öknen kompis“, sa han och fortsatte “det bästa är att det inte dunstar bort heller“. Jag slog till direkt. Inte för att jag hade för avsikt att strosa över Sahara. Har man sett ett sandkorn i lekparken har man sett tillräckligt många sandkorn för ett helt liv.

Jag öppnade paketet och hällde pulvret i mig. Och på något märkligt sätt så kände jag hur törsten försvann. Med ett torrt frasande vaporerade han bort. Frågan är om han inte dunstade rakt av. Jag kollade mig i spegeln och såg hur håret gradvis blev blötare och efter en liten stund så hade jag en fin liten pöl på golvet under mig. Den innehållda duschens effekt kickade in. Balansen var återställd.

Frugan gled förbi och muttrade “du kunde inte gjort det där i badrummet eller?”

Andra bloggar om vatten, sugbloggen, kastanjer, törst, dusch, Sahara, torrt vatten, vattenskada