Femman

Jag måste verkligen börja skärpa mig. Häromdagen gick jag förbi en butik som hetta Femman. Allt därinne kostade fem spänn. Varken mer eller mindre.

Jag klev in som slagen av en tanke att här borde man kunna kliva in och jiddra en smula. Jag kollade runt och såg att de inte hade några prislappar på några varor alls. Och det var ju inte så konstigt eftersom allt hade ett enhetligt pris. Man tycker ju som vanlig människa att detta hade de fått grepp om. Kostnadseffektivitet av rang. Jag sög tag i en ful vas, vände mig om till första bästa expedit som såg ut som om blodsockerfallet var ett par dumma frågor bort.

– Hörru vad kostar den här vasen?
– Fem kronor!
– Jaha, sa jag och la tillbaka den.

Kollade runt i butiken lite ostentativt sådär. Ungefär som om jag inte hade bråttom och det hade jag ju inte. Sög tag i en ljusstake och frågade på nytt:

– Den här då?
– Den kostar också fem kronor.

Jag såg att hon började få något jagat över blicken. ”Ah det artar sig” tänkte jag och sög tag i en ful kudde.

– Den här då?
– Gnnn….fem kronor.
– Åh fan. Kostar allt här fem kronor?
– Ja det är därför butiken heter Femman.
– Ahhh…
– Precis!
– Så den här kostar också fem kronor sa jag och pekade på en karaff.
– Grrrr….ja…ursäkta mig, LENITA!!! Kan du ta över här?

Och från butikens innanmäte dök Lenita upp. En dam med så mycket skinn på näsan så att det hade räckt till minst två personer till. Plötsligt blev det förenat med direkt livsfara att försöka driva med denna dam. Tillräckligt många dumma frågor och hon skulle dra av sig ett lager skinn och kväva mig med den.

– Ja vad vill du, sade hon med så mycket grus i rösten så att ett medelvägbygge hade hickat till av avundsjuka.
– Öh…
– Kom igen din räka, sa hon och gned sig över näsryggen.
– Eh…

Och jag vill vara skapt som en efterbliven FRA anställd innan jag tillåter mig bli kvävd av en kvinnas avlagda skinn på näsan i en butik där allt kostar fem spänn. Jag vet att jag är en svår jävel när det kommer till kritan. Men kan någon klandra mig för att inte anstränga mig för att jag gör livet surt för folk bara för att jag kan? Jag menar det är ju det som gör livet värt att leva. Varenda jävla morgon när jag kliver upp så är motorn och drivkraften som med ett elakt ”pjopp” kastar ut mig ur den sköna sänghalmen denna: hur ska jag jävlas idag då….

Fram tills jag möter den som kastats ut ur sin säng med ett: nåde den jävel som vågar jiddra med mig idag…
What goes around comes around va?

Andra bloggar om fra, humor, practical joke, jidder, butik, fem kronor