Kalsongtricket

Konsten att hålla sig alert och vaken hela dagen är så enkel. Fan att jag inte har kommit på det tidigare.

*hytter med näven åt mig själv*

Förr har jag suttit med kaffekoppar i storlekar som får ett ordinärt svart hål att verka överblickbart och något att förolämpande fnysa åt. Kopparna har innehållet koffeinstyrka precis så mycket som behövs för att knocka en marinkårsoldat och allt detta för att hålla mig uppe framåt småtimmarna när blodsockret sjunkit. En och en annan snabb promenad över kontorslandskapet har också avverkats för att få fart på livsandarna och hålla gäspandet borta.

När inte det har fungerat så har powernaps enligt modellen vila-huvudet-i-handen-och-luta-sig-lite-lätt-framåt-för-att-se-koncentrerad-ut-och-att-det-är-bäst-för-en-att-man-inte-kommer-och-stör implementerats. Med varierande framgång bör jag tillägga.

Mentala sömnpauser har man också provat på. D.v.s att sitta i möten med glasartad blick och se ut som om man tänker när man i själva verket egentligen är i sin sköna säng. Tyvärr har man blivit ertappad många gånger då man bryskt väckts upp från sin osanktionerade närvarande frånvaro. Med att “öh…äh?” på frågan ”vad tycker du Stefan?” visar man alla i rummet att man inte alls lyssnat.

Men jag har kommit på tricket. Och det firar jag med ett par utropstecken!!!!! Det enda man behöver är ett par kalsonger, modell kroppsnära, en tvättmaskin, kompetensen att felläsa 30 grader som 60 grader och en snål tarm som inte nöjer sig med att hiva de för små kalsongerna eftersom de kostar skjortan.

– Men va fan! Mina kalsipper har krympt!
– Varför är jag inte förvånad. Få se.

Och så stapplade jag stelbent ut till köket där frugan petade i sig den frugala koppen kaffe.

– Kolla!
– De är för små, ser du inte det? Du kan inte ha dem mer!
– Bah! Jag kan töja ut dem
– Frågan är om de behöver töja alls.
– Vad menar du?
– Du vet vad jag menar Mr. väldigt höga tankar
– Hörru!
– Hörru på dig själv!

Med ett “åhej” pressade jag ned mig och brorsorna balls i kalsongerna och gick till jobbet. Frugans “men så där kan du inte gå” klingade i mina öron. ”Bah! Watch me!” sa jag och gick till bussen. Trots att bussen var folktom stod jag upp hela vägen till Slussen. Inte för att jag ville stå utan för att jag inte kunde böja mig ned.

Väl på jobbet kommenterade en kollega “fan va lång du ser ut idag“. Inte så konstigt eftersom kalsongerna pressade upp mig minst 5 cm till över havet.

Sedan började dagen som aldrig tröttheten, de tunga ögonlocken, behovet av kaffe, och gäspandet kunde komma och tjafsa med. Jag brände av uppgifter som på löpande band. Hela tiden kände jag ett fast grepp om ballarna. Det var som att vara konstant hotad. Minsta felaktiga rörelse och ihopklämmnig med efterföljande värk skulle vara ett faktum.

Rak i ryggen, frank blick, effektiv, grus-i-ögonen-fri och allt detta bara för att boysen var paketerade i ett par storlekar för små kalsonger. Thats the trick…

Andra bloggar om kalsonger, pung, tvätt, kläder, mode, längd, trötthet, kaffe, sugbloggen, humor, sömnbrist