Jaha!

Då är man tillbaka bland de vanliga dödligas skara (läs: arbetande puckon) och dagens inskit(med flit basåattnivet) nummer 1 är att som Förste Kräkare™ (ja jag vet trademarkar som fan nu för tiden) så har man det fruktansvärt förspänt när det kommer till gaser i magen i sin egen humbla härd. Man kan i alla sammanhang lägga av en tystis aka spd-(silent but deadly) och ge sig hän bland kakel och porslin. Frugan kan ge en en barsk blick, ungarna skrämda ropa till mamma “pappa luktar och låter läskigt“, grannarna stampa i golvet/taket, närområdet plötsligt sjunka i värde och allt detta skiter man i eftersom man har en mage som har en egen dagordning. Allt annat är underordnat.

Men!

På arbetsplatsen ska man inte klampa in med en orolig mage. Speciellt inte efter en vecka fylld med magkänsla. Speciellt inte om man likt den berömde Ignatius har en “känslig magmun“. Man ska inte låta högen på skrivbordet skicka taskiga signaler. Man ska inte tänka “fuck it…jag går och käkar istället” och hasta ned till den lokala plattkött-i-bröd langaren.

Man ska framför allt gå på sin gut felling att en paco-va-tänker-du-på-meny-med-salsasås  inte är det doktorn ordinerar…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

8 Replies to “Spända magars dagar”

  1. @ Raggo – vet man inte vem Ignatius J. Reilly med den känsliga magmunnen är, så har man sitt livs bok framför sig. Jag kan bara gratulera

    sjukbloggen™ – om du bara visste hur många som mailar helpdesken här

    🙂

  2. @ alfhild – jag får en logg per mail som jag ibland kollar igenom och blev nyfiken på i mitt tycke världens längsta rubrik “MittlivsugerfuckfuckfuckARGnäemenkännermigdrager”

    😎

  3. Pingback: the 't' in wicked

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *