Kulturköpsdirektivet™

På väg till jobbet en mulen morgon fick solen för sig att göra en genombrytning och sken som om den hade betalt för det. Jag bestämde mig på stående fot för att smyga iväg och jobba på distans, vilket betyder gömma sig någonstans där det är lä, finns fikamöjlighet och bra mottagning för 3-g modemet. Mitt smit…öh… smultronställe är hörnet Drottninggatan/Karduansmakargatan. Jag gled in, beställde stans bästa latte och softade ner på uteserveringen.

Plötsligt hör jag några röster ovanför mig. Jag tittar upp och ser att ett fönster står på vid gavel. Låt det bli känt att vi på Sugbloggen inte har mycket till övers för sådant som lyssna i smyg. Men detta gick inte att inte lyssna till. Männen i det mörka rummet hade bärande röster. Han som lät som chefen hade en behaglig bestämd baryton.

– Borde inte fönstret vara stängt?, pep den jag antog var underhuggaren. Hans röst påminde mig om grannens läckande gaskran när jag bodde i en skamfilad andrahandslägenhet på det glada pre-övervakningsstalet.
– Varför det?
– Om vi ska diskutera riktlinjerna till kusinen till datalagringsdirektivet är min åsikt…
– Pfft…, fnös chefen.

Jag satte mig spikrakt upp. Scoopläge? Nedan följer mina anteckningar från mötet i det fördolda om “kulturköpsdirektivet™“.

– Så här tänkte jag mig inledningen, sade chefen: “Kulturdepartementet föreslår nya regler för att säkerställa att samtliga svenska medborgare uppfyller sin plikt att se till så att nationella såsom internationella kulturyttringar inte dör ut. Det är av vikt att betydelsefulla företag inte förblöder och försätts i konkurs och att Sveriges skamfilade rykte utomlands putsas upp. Förslaget som diskuteras idag är givetvis en anpassning till EG-reglerna – som socialdemokraterna lurade in oss i. Våra händer är bakbundna och regeringen kan endast övervaka och tillse att direktiven som utgår från Bryssel genomförs. Tillika bör tilläggas, att Sveriges regering håller ingångna avtal långt högre än svenska folkets vilja. Det är en konsekvens av att bo i demokratiskt land… “you had it coming” som man säger i filmernas värld.
– Öh… man ska nog inte skriva så i kommunikéer.
– Ska man inte?
– Ser inte så seriöst ut menar jag.
– Ok. I see your point. Lite för personligt över det hela. Stryk slutmeningarna, sa chefen och fortsatte: “Enligt de regler som gäller i Sverige idag ska vinsten från skivförsäljning, programförsäljning, filmvisning och bokförsäljning efter sedvanlig beskattning skickas till de rättmätiga ägarna av upphovsrättskyddat material. Allt annat är tjuveri och bedrägeri!
– Jag tycker nog vi stryker tjuvar. Dumt att alienera sig med medborgarna.
– Bra synpunkt. Stryk det, sa chefen och fortsatte med myndig stämma: “Överallt, i Staterna, Frankrike och Storbritannien bemödar sig specialister, experter, auktoriteter och regeringar sedan åratal tillbaka, inte utan svårighet, att finna den “Graal” som löser alla problem med piratverksamhet på de digitala fildelarhamnarna. Vi är den första nationen i världen som lyckats skapa en nationell allians runt ett väldefinierat och genomförbart förslag.”
– Snyggt!
– Eller hur?
– Ur egen fatabur eller?
– Snodde det från Sarkozy, men anpassade det så att det känns mer folkhem. Jag gillar speciellt “digitala fildelarhamnarna”.
– Vad tror du Sarkozy säger?
– Bah…vad ska han göra? Stämma oss för intrång?
– He he…eller kanske stänga av oss från Europa?
– Hoppsan liksom. Sverige ut ur EU! FAIL!
– Hadopsann då!
– Hahahahahaha, bullrade chefen.
– Döper vi om det till Svenska Modellen 2.0, borde det inte bli några problem.
– Bra tänk där! Sen tänkte jag mig en passage likt: “Låt oss välkomna Kulturköpsdirektivet^TM. Ett allomfattande direktiv som innebär att alla svenska medborgare, unga som gamla, män som kvinnor, blattar som svennar, sossar som moderater, fattiga som rika, arbetslösa som hederligt slitandes, uteliggare som soffliggare åläggs att köpa kultur. På månatlig basis. För att det ska vara rättvist så följer vi skatteverkets fina principer om progressiv beskattning.  Kulturdepartementets förslag är initialt att fem procent av en svensk medborgares nettoinkomst ska gå till inköp av dvd, cd:s, teaterbiljetter…
– Men teater kan man väl inte fildela?
– Visst fan, ok skit i teatern. Arbetsskygga lallande skränande fånar i fula kostymer…
– Inte så p.k. det där.
– Jag vet. Men allvarligt! Teater? Vad är det för samhallsverksamhet? De om några borde shanghajas! Var var jag nu? Jo, till inköp av dvd, cd:s, programskivor, e-böcker och vanliga böcker! Jag är medveten om att det finns en massa människor som tänker “fan heller att ni ska få mig att köpa skivor“. Det ska vi. Kulturdepartementets avsikt är att samköra alla register för att få totalkoll på den enskildes ekonomi. I slutet av varje månad kommer den nyinrättade myndigheten CerDigVerket att via Distrubitionsverket (som till hälften kommer att ägas av svenska staten och resterande hälft av branschen) skicka ut ett postpaket med kultur till ett värde av 5 procent av den enskildes intjänade månadslön. Har man ingen inkomst står målsman för kosingen. För de som behöver tillskott från statskassan i någon form dras fem procent direkt. Och får någon för sig att vägra betala skickar vi fogden på dem. Vi kommer givetvis att ha en tät kommunikation med skiv- och filmbranschen för att få veta vad som är hetast och bör konsumeras, samma sak med de andra branscherna. Som jag ser det så ger detta också andra bra spin-off-effekter.
– Verkligen?
– Japp! Alla de medborgare som av en eller annan anledning inte vill ta del av den svenska kulturen måste nu faktiskt köpa kulturen. Bokstavligt. Eftersom backkatalogen med kultur är rätt så stor så kommer varenda käft att vara en stolt ägare till Nils Poppes samlade verk, Selma Lagerlöfs alla böcker. Jan Guillous alla Hamiltonböcker kommer att vara var mans bokhyllevärmare innan året är slut.
– Lysande! Janne förtjänar verkligen detta. Maken till koll får man leta efter.
– Ytterligare en positiv bieffekt är att alla kreatörer, jag upprepar alla kreatörer, kommer att få betalt! Det spelar ingen roll om boken, skivan, filmen är nästintill kriminellt dassig och “kräver vård med efterföljande rehabilitering” [citat inspirerat av webbhackande], de kommer att säljas. Till en månghövdad publik – som annars aldrig hade fått chans att tillgodose sig kulturyttringen då det orättvisa “marknadskrafterna” slås ut. Allting kommer helt enkelt att säljas.
– En annan effekt av detta är att hårdvarubranschen som El-Giganten, On-Off mm kan börja sälja skivspelare , cd-spelare och dvd-spelare. Snacka om arbetstillfällen!
– Glöm inte heller kassettbandspelaren!
– Kassett?
– Jupp!
– Men ingen använder väl kassetter idag?
– Inte än, men vi ska se till att kassettbandet tar sin plats åter.
– Allvarligt! Varför det?
– Jag säger bara kassetskatt. Viktiga vikta pengar till kulturen!
– Ahh… Men hur gör vi med radio?
– Radio kommer fortsättningsvis att finnas kvar i den form som det är idag – med det lilla tillägget att en annan ny myndighet …öh vi kan kalla den Frekvensverket, med jämna intervaller kommer att rikta samtliga radiomottagare i landet till en och samma kanal. Detta kommer att inbringa oerhörda möjligheter att sälja reklamspots för ohemult mycket pengar när hela svenska folket samtidigt lyssnar på 101.9 för att ta ett exempel. De enorma mängder skatt som radiokanalerna kan generera till staten borde göra att det rinner till i Borgs byxa och tofsen darrar till. Alla nöjda liksom!
– Men de döva då?
– De kan väl se på filmerna och läsa på läpparna!
– De blinda då?
– Lyssna på skiten!
– De döva och blinda då?
– Jajaja att några blir oskyldigt drabbade får man leva med. Det här är bara modell 2.0. Först vid 3.0 kan total rättvisa implementeras. Det skulle det tänkt på innan de började fildela.
– Jag tror knappast att en döv, stum och blind fildelar…
– Jag snackar inte om dem, jag snackar om alla andra jävlar som fildelar. Det är dom vi måste komma åt.
– Öh…har du tänkt på att detta kommer att backfira oss i ansiktet. Vi måste väl också köpa kultur?
– Det är det som är det fina i kråksången. Vi är ju kulturens beskyddare och eftersom vi måste se till att Kulturköpsdirektivet™ fungerar så följer det att all kultur vi får oss tillsänt för att …öh… säg kvalitetssäkra månadens kulturpaket, är arbetsmaterial och sålunda avdragsgillt. Det går säkert att avtala så att vi som arbetar med detta får en skattebefriad ersättning i paritet med det ekonomiska och emotionella värdet på det kulturella paketets innehåll. Men vi ska inte använda begreppet “bonus“. Sådant verkar inte falla väl i folkhemmet.
– Briljant!
– Ja eller hur? Kan du renskriva detta så att det blir en liten mer professionell ton över det hela. Ta bort alla svordomar också.
– Consider it as done!
– Se nu för fan till att detta inte läcker ut!
– Ja det skulle se fint ut.
– Eller vänta, ska vi låta det läcka ut?
– Nja är det så bra…
– Vad ska de göra? Knyta näven hårdare i fickan? Några frågor?
– Jag fattar fortfarande inte hur detta ska få slut på fildelningen?
– Enkelt. Eftersom alla får betala för allt finns det ingen anledning för någon att ladda hem något.

Stort tack till West som lät mig utan någon form av ersättningsanpråk använda mig av “kulturköpsdirektivet“.

Andra bloggar om kulturköpsdirektivet, kultur, skivbranchen, media, film, fildelning, pirater, tjuvar, teater, dvd, nedladdning, datalagrinsdirektivet, hadopi, fra, regeringen, svek, övervakning, kronofogden, myndigheter, kulturdepartementet