…snus är som kärlek utan kyssar…
Sorgen är enorm. Det känns som om jag har förlorat en broder, en syster, en arm och en del av min tarm. Inget är kul längre. Allt går i moll. Inte så skön moll som i Scorpions drypande ballader. Mer moll i form av den tyska hederliga angsten. Banhofer Zoo angst. Livet är öststatsgrått. Huden sitter lite för tajt. Kroppen känns som någon annans kropp. Jag hatar allt just nu. Alla. Faktum är att jag hyser agg emot Gud. Som har låtit mig falla för frestelsen och sedan ger mig valfriheten att besluta mig för att sluta. Varför det? Varför kan jag bara inte vara beroende utan att försöka göra något av beroendet.
Jag sitter här. Sur som fan. Tvär. Hakan i handen och frustrationen bubblandes. Jag har sugit på en tandpetare till förbannalse. Våldfört mig på en kanelbulle. Seriekäkat Senegea som är det enda lakrits som finns i huset. En postiv spinoff är väl att jag aldrig mer i mitt liv kommer att hosta. Kollat på milleniets skitfilm i en för jävla dålig ställning i soffan.
Drar igång datorn, medelst irriterad kick på startknappen. Kollar lite på nätet. Upptäcker att allt är skit. Susar in på sugbloggen som är mitt hem på nätet, där jag känner mig trygg, älskad, sedd, trodd. Får ett infall och söker på “snus” och får se till min sorg att vid de bästa skaparmomenten i mitt liv har jag varit en sur bloggare driven på en stadig bit portion under läppen…
Bland annat “Jag kutar ifrån dig baklänges lungt bakandes en snus” eller den här klassiska följetongen “och krökade, rökte cigg, snusade baksnus och betalade” för att inte nämna “bara att sluta snusa, sluta röka för att kunna känna dofter“. Vad sägs om denna läskiga närkontakt “Hmrrghhh, muttrade jag och gled iväg på snusjakt” eller posternas post “Det är inte så Humprey att stoppa en Ettans portionssnus under läppen” eller “Händerna skakade av ilska så att jag råkade peta mig i ögat med snuset.“. Och den här situationen hade jag aldrig överlevt om det inte vore just för “muttrade jag och petade in en lugnande ettans portion”
….nu är jag bara sur. Och inte fan har jag stashat en dosa här just för ett krisläge som detta…
Att kyssa en karl som inte snusar är som att kyssa en spädkalv i röven…
(
Jerk Hahahahahahah!!!!
fan va stört! Hörru din dvd e på gång nu. Snodde den av Danne igår. Nu ska jag bara orka gitta ned till en postjävel 😉
Ha ha du liiiider verkligen!! Damn, jag kanske är evil men jag njuter av din angst. Nu vet du hur jobbigt det varit för mig att avsockra mig.
Enda trösten jag kan komma med är att det blir bättre 😉
Been there, done that… in -91. Know what you’re going through.
Fy fan vad jag lider med dig. 🙁 Gick igenom samma sak i höstas. Det känns verkligen som om någon drar undan mattan under ens fötter och att man landar stenhårt på skallen. Plötsligt är hela världen grå. Kärleken, lusten och orken är borta. Borde inte snusabstinens vara grund för sjukskrivning? Varför gör man så mot sig själv? Jag kan i skrivande stund inte komma på några fördelar med att sluta (annat än ekonomiska… ok. en smula ovett från flickvännen har man väl också sluppit när det inte råkat ligga prillor bredvid sängen). Hang in there. Som en f.d. snusare till en annan: Ditt liv kommer aldrig att bli sig likt igen. Jobba igenom det så kanske du kommer ut hel på andra sidan. Fan vad det suger att inte snusa!!!!!
Mr.M BRODER! Du vet vad jag snackar om!
Nini- lär från denna hedersknyffel. Nu är det inte tid för taskmörtigheter. Vi måste stötta sugarens sug efter livets nektar.
Ah…livet vart genast en smula bättre. Jag kan i alla fall se i technicolor igen. Fan det visar sig att kollegan har fått sig en solbränna oxå. Ser man på. Jag tyckte att han var så jävla grå igår…
och vad är grejjen med att tala om sig själv i tredje person?
Du… jag är egentligen SÅ imponerad av dig som slutat! Det är bajsstarkt och jag sitter faktiskt och hurraropar inuti mig hela tiden MEN med tanke på alla inlägg om godis och hur gott det är med skumtomtar som du och Snubben klämde så kan du gott lida lite i din otroligt starka stund.
Jag kommer aldrig (mer) erkänna högt att det är jag som står i minikjol & sport-bh i orangelila med pom-poms i händerna å skriker:
GE MIG ETT S, GE MIG ETT U, GE MIG ETT G! STEFFO STARKAST E!!
Sådetså!!
Nini fan nu måste jag verkligen lägga av. Efter dessa superlativ och framför allt the picture in my head 😉
😉
😉
😉
Hehe… 🙂