Glöm att jag har energi och driv nog för att skriva nya poster som handlar om hur mycket livet suger utan snus! Det är skrev jag förra gången jag slutade snusa. Håll tillgodo!
Mumrik utan…
…snus är som kärlek utan kyssar…
Sorgen är enorm. Det känns som om jag har förlorat en broder, en syster, en arm och en del av min tarm. Inget är kul längre. Allt går i moll. Inte så skön moll som i Scorpions drypande ballader. Mer moll i form av den tyska hederliga angsten. Banhofer Zoo angst. Livet är öststatsgrått. Huden sitter lite för tajt. Kroppen känns som någon annans kropp. Jag hatar allt just nu. Alla. Faktum är att jag hyser agg emot Gud. Som har låtit mig falla för frestelsen och sedan ger mig valfriheten att besluta mig för att sluta. Varför det? Varför kan jag bara inte vara beroende utan att försöka göra något av beroendet.
Jag sitter här. Sur som fan. Tvär. Hakan i handen och frustrationen bubblandes. Jag har sugit på en tandpetare till förbannalse. Våldfört mig på en kanelbulle. Seriekäkat Senegea som är det enda lakrits som finns i huset. En postiv spinoff är väl att jag aldrig mer i mitt liv kommer att hosta. Kollat på milleniets skitfilm i en för jävla dålig ställning i soffan.
Drar igång datorn, medelst irriterad kick på startknappen. Kollar lite på nätet. Upptäcker att allt är skit. Susar in på sugbloggen som är mitt hem på nätet, där jag känner mig trygg, älskad, sedd, trodd. Får ett infall och söker på “snus” och får se till min sorg att vid de bästa skaparmomenten i mitt liv har jag varit en sur bloggare driven på en stadig bit portion under läppen…
Bland annat “Jag kutar ifrån dig baklänges lungt bakandes en snus” eller den här klassiska följetongen “och krökade, rökte cigg, snusade baksnus och betalade” för att inte nämna “bara att sluta snusa, sluta röka för att kunna känna dofter“. Vad sägs om denna läskiga närkontakt “Hmrrghhh, muttrade jag och gled iväg på snusjakt” eller posternas post “Det är inte så Humprey att stoppa en Ettans portionssnus under läppen” eller “Händerna skakade av ilska så att jag råkade peta mig i ögat med snuset.“. Och den här situationen hade jag aldrig överlevt om det inte vore just för “muttrade jag och petade in en lugnande ettans portion”
….nu är jag bara sur. Och inte fan har jag stashat en dosa här just för ett krisläge som detta…
Men nu igen..att du aldrig lär dig. Har jag inte berättat om hur min halvbrors far fick torgskräck när han slutade snusa?
Det är farligare att inte snusa..
(även om jag just nu är lite orolig för att mitt förråd kommer ta slut innan jag kommer hem från England..)
Ge mig en adress och jag skickar en stock innan du hinner säga snuslock (fast med tanka på att det tog nästan en mansålder att skicka vinnardvd över halva södermalm då det begav sig inser jag att jag inte har mycket trovärdighet när det gäller detta)
Jag tror det kommer gå bra ändå..det är trots allt bara en vecka kvar innan jag åter trampar Söders gator upp o ner i jakt efter nikotinkicken..jag har lite drygt 3 dosor kvar, med lite hushållning funkar det..typ varannan vatten får det bli..
Och näe..den trovärdigheten har du nog inte 😉