Kastrullen och mysteriet med de …

…massa jävla locken!

Låt mig berätta en historia. I begynnelsen möttes en ung mö och den unge man som vi alla känner skulle bli herr sug. Det var en mörk och regnig natt i maj anno typ tio eller tolv år sedan. Det var allmän kristid i landet och folket fick hålla sig till godo med de få köksattiraljer som mot billig penning kunde köpas i mindre snygga butiker. Det här var lång innan fåneriet med snygga slicka kastruller, svarta spisar och designade kök hade pålurats den märkliga allmänheten som med en konstlad likgiltighet bläddrar lojt i inredningsmagasin och skuldsätter sig djupt för att ha ett snyggare kök än idioten i hushållet bredvid.

Oj vilken lång trist jävla inledning. Inte märkligt att man inte har kommit längre en till en trist grå blogg. Komma till saken har aldrig varit undertecknads starka sida. Snarare tvärtom. Ju längre ifrån saken desto mer avlägset  och därför helt rätt har varit och är mitt eviga mantra. Just därför skulle nog jag bli en bra politiker – om det inte vore just för det faktum att jag har lite för mycket hederlighet kvar i systemet.

Låt mig börja om på nytt. I ett antal år har jag och frugan kilat stadigt. För typ tio år sedan fick för oss smälla ihop lägenheterna och oss två till ett och påbörja det mödosamma arbetet att bli till en och samma individ- där alla egenheter och särarter skulle utplånas så att när kompisar ringde upp för en fika så skulle ingen märka skillnaden av vem av oss två som dök upp. Nu har processen gått så långt så att till och med kompisar har gett upp hoppet. Ingen ringer och ingen klagar. Allt är bra i den bästa av världar. Om det inte vore för Facebook skulle frugan och jag tro att vi levde i en fantasibubbla och inte fanns på riktigt.

In i förhållandet har jag lyckts ta med mig saker som krossade drömmar, en vag antydning om att gräset är grönare på andra sidan, en samling hårdrocksskivor, en begynnande flint samt och det är det här hela postningen handlar om: En kastrull och ETT lock.

Inte vilken kastrull som helst! Så ni som sitter och himlar med ögonen och känner ett okontrollerbart behov av att trycka på flyktknappen a.k.a Bakåtknappen på webbläsaren. Lugna ner er en smula!  Ta nu för fan ett djupt andetag och håll i er och häng med i det jag lovar är ett av våra tids största mysterium. Fan vadå vår tid?! Jag menar ju givetvis alla tiders mysterium! Här har inte Scooby med anhang en suck. Eller för all del Vi Fem och mystiska grottan böckerna. Förresten visste ni att Enid Blyton var en kvinna?  Och Jesus med sitt light trick att gå på vatten – bah hur svårt ska det vara om man har fuskaren Gud vid sin sida  som medelst speglar hjälper sonen att luras? Jag är nog böjd att tro att Gud hade ett finger med i spelet där.

Tillbaka till kastrullen. Det är inte vilken kastrull som helst vill jag lova. En tjockbottnad vacker historia, greppvänligt handtag med lock och med ett litet hål på som är precis anpassat för att hjälpa kastrullen att lätta på trycket då det blir för mycket ibland. Det lilla locket har också en fint skyddande gummigrunka att hålla i när man ska lyfta av det. De har verkligen tänkt på allt. Den här kastrullen har levererat många fina ungkarlsnudlar utan att darra på manschetten. Tjogtals med ägg har varsamt kokats i den för att inte tala om de kilometerlånga längderna av pasta som har passerat i revy och inmundigats av undertecknad med ketchup de tillfällena då det var långt kvar av månaderna. Kort sagt en räddare i nöden. Emedan andra kokkärl som stekpannor har kroknat och bucklat till sig bara för att man obetänksamt har diskat av densamma i iskallt vatten har denna eminenta superkastrull klarat av precis alla hinder och saker den har utsatts för.

Denna hjältekastrull har fnysts åt föraktfullt av frugan.

– Fan vilken ful kastrull!
– Hey…vakta din tunga!
– Va! Har du kokat tunga i den där! Fy fan
– Nä jag sa vakta din tunga!
– Vad då då?
– Stå här och dissa min kastrull.
– Jag sa bara att den var ful.
– Det är väl en kunglig dissning om något?

Jag kan vittna om de gånger då fru sug (jag har inga bevis annat än det självbelåtna leendet) bränt béchamelsås så till den milda grad så att kastrullen bett om att få kasseras bland organiska kasserade material eftersom den vid dödsögonblicket bestod av mer sot och bränt skit än metall. De manliga generna i mig har ryckt in och smekt kastrullen med Svinto så till dem milda grad att de andra nyare kastrullerna i skåpet bredvid hotat med att rosta ihop on the spot om inte de heller får varsin spa… öh svintobehandling. Jag har räddat den där kastrullen ett otal gånger de sista tio åren. Sist var det bara för en vecka sedan.

Nåväl, i det sugianska hushållet har vi funnit våra roller varav en av mina är att plocka ihop disken varje morgon innan avlämning till dagis. Jag har fram tills nu gjort detta i halvkoma och inget som fått mig att häpet dra efter luft . Fram tills nu vill säga. Idag hände det där oförklarliga som måste ha med rum o och tid att göra. Förmodligen är det en dos magi inblandat.

Ni minns locket va? En kastrull och ett lock. ETT lock! Beskåda:

Förklara för mig hur vi kan ha TVÅ (gahhhh…) identiska lock!!! Men endast en kastrull som de BÅDA (gahhhh….) locken passar till!? Och innan någon Joe Laberoliknande  dåre muttrar photoshop eller trick med speglar så återger jag vad Lilleman Sr sade vid frukosten när jag lade upp bevisen för fotografering:

– Va? Har vi två likadana lock pappa?
– Öh…
– Kan lock få barn?
– Eh…nej
– Hur har vi då fått ett lock till?
– Bra fråga.
– Kanske är det en tjuv eller ett spöke…

Ja vad säger man på sådant?

Läs även andra bloggares åsikter om kök, kastruller, mysterier, vi fem böckerna, scooby doo, design, inredning, trender, lock, sug, hushåll, relationer, svinto