Ibland hatar jag den. För det mesta älskar jag den. Den surar till och från och när den är på sitt sämsta humör ger den ifrån sig i princip stumma toner. Det kan gå veckor utan att vi leker tillsammans.
Den är snygg att se och känna på. Dess glatta och lackerade sidor ger en lyxig känsla när mina händer stryker över den. Sen har vi också tyvärr den sträva och vassa sidan som kan fläka upp mina fingertoppar. Ingen skön känsla alls. Funderar på om den har en lukt men inser att den lukten jag förnimmer med gitarrer är kopplade til öl och rökiga lokaler. Gitarrfodralet är väl det som i så fall har en egen doft. Doften av gammal pläd.
Att gå in i gitarraffärer och bara titta och känna är bland det roligaste som finns. Att jag inte gör det oftare är faktiskt en gåta. För tid har jag ganska så mycket av numer när kidsen börjar bli stora. Kan bero på att jag nog har med gitarrer hemma. Sist jag kollade var det ett dussin. Och då har jag ingen röd telecaster än. Att jag sålt av mina två första gitarrer är …
Detta är en del av ett projekt där jag skriver i precis 10 minuter om ett objekt. När klockan slutar ticka slutar jag där jag befinner mig. Syftet är att skriva och beskriva objektet med alla sinnen. Under sex veckor ska jag göra detta. Ska bli spännande att se hur skivandet förändras.
