Month: January 2025

Häromdagen fick jag för mig att ta bussen hem. Det var ett misstag av bibliska proportioner. Inte för att bussen i sig var problemet, utan för att ödet, denna lömska rackare, hade bestämt sig för att placera Rafael “longtalker” Keala på sätet bredvid mig. För den oinvigde är Rafael en snubbe som har förmågan att förvandla den enklaste fras till en roman av episka proportioner. Han är som en verbal lavin – när den väl börjar rulla finns det ingen hejd. Varje mening är en portal till ytterligare sjutton bisatser som alla leder till nya universum av totalt irrelevanta detaljer. […]

Jag vaknade upp mitt i natten med en känsla av att något var fel. Inte fel som i “fan, jag glömde stänga av strykjärnet”-fel, utan mer som i “universum har bestämt sig för att jag är nästa offer”-fel. Jag kollade på klockan – 03:17. Samma tid som varje natt numera. Som om kroppen hade bestämt sig för att tre timmars sömn räcker gott och väl för en halvgammal man. Jag suckade djupt och ångrade det omedelbart när odören av min egen andedräkt slog emot mig – en stank som skulle få lik att häpet hålla för näsan och muttra “ta […]

Jag klev på rulltrappan på T-centralen och kände hur måndagströttheten slog in. Framför mig stod en äldre dam med en gigantisk väska som blockerade halva trappan. Något hände med min hjärna… swoosh Plötsligt stod jag där i en skinande vit uniform med guldepåletter och en blänkande visselpipa runt halsen. T-centralen hade förvandlats till ett gigantiskt kontrollrum där hundratals övervakningsskärmar visade varenda rulltrappa i Stockholms tunnelbana. På min bricka stod det “Överinspektör för Vertikala Transportmedel, Rulle Larsson”. Tänkte i mitt stilla sinne heter inte jag Steffo? – Stopp och belägg!, hörde jag mig själv vråla genom en megafon som materialiserade i […]

Häromdagen pajade min GPS. Precis när jag skulle åka på ett viktigt kundmöte i Västerås började den blinka till och med ett “poff” dog den som en övertänd nyårsraket. Jag rotade runt i bilens handskfack efter min gamla Garmin från 2001 som jag av nostalgiska skäl (och för att frugan vägrade låta mig slänga den) sparat som backup. – Jaha, sa en raspig röst när jag kopplade in den. Så den där dyra japanska slynan har äntligen lagt av? Rösten lät som en blandning av Cornelis Vreeswijk och ljudet man gör när man halkar efter en svettig diskodans och landar […]

– Hallå! Dags att ta det lite piano nu va?, sa jag till Tröttheten som hängde över mig som ett tungt, grått moln av uttråkning och allmän oföretagsamhet. – Piano? Pfft! Jag kör hellre heavy metal på högsta volym rakt in i din hjärnbark, sa Tröttheten och drog fram ett par högtalare stora som småländska ladugårdar. – Men för i helvete, jag har ju möte om en timme! – Tough shit! sa Tröttheten och satte sig demonstrativt på mitt bröst. Det kändes som om någon parkerat en överviktig elefant som precis ätit sig mätt på betong där. Jag försökte resa […]

Slängde in några degar i kylen och tänkte att nu får de sköta sig själva till imorgon då jag ska till och storbaka. Drog mig tillbaka men hörde efter någon timme en massa oljud i köket. Det lär som om kylen hade bestämt sig för att hålla konsert. Den brummade som en full basist. Va i helvete, tänkte jag och smög ut i köket för att se vad fan som pågick. När jag öppnade kylskåpsdörren möttes jag av ett inferno av klagomål och skrik. – Flytta på dig din slemmiga jävel!, skrek Surdegen åt Pizzadegen som låg och mådde pyton […]

Ett knirrande golv, dammiga hyllor och fakta som sitter på rad i ett dunkelt bibliotek sent en kväll. De hade samlats för att diskutera det växande problemet med faktaresistens. – Det här går inte längre, muttrade Tyngdkraften butter. Folk tror att de kan bestämma själva om de vill falla nedåt eller inte. – Eller hur?, suckade Evolution. Häromdagen var det en som påstod att hens farmor var en banan. – En banan?, frågade Termodynamikens Andra Lag. – Ja, tydligen hade farmor gillat bananer så mycket att hon “identifierade sig som en”. – Det där är inget, fnös Klimatförändringen. Folk tror […]

Jag satt på britsen och kände mig som en kompetent patient. En som hade koll på läget. Google hade gett mig en PhD i självdiagnostik och FASS hade försett mig med en arsenal av möjliga åkommor. – Goddag, sa läkaren och gled in i rummet. – Tjenare, sa jag. Jag har ont i knäet. – Jaha? På vilket sätt har du ont? – Jo, ser du, jag har en teori… – Mm, sa han och nickade. – Det är förmodligen en kombination av artros och överansträngning. – Ja, det stämmer. – Men samtidigt tror jag att det kan vara reumatiskt… […]

Häromdagen fick jag besök av en ergonom. Inte för att jag hade bett om det. Inte för att jag ville ha det. Inte för att jag behövde det. Men tydligen så hade någon märkt att jag satt i en mindre optimal position vid skrivbordet. Mindre optimal position enligt vem? Ja enligt någon jävel som hade skvallrat till HR om att undertecknad satt och spottade fram projektplaner och processkartor med en hållning som skulle få en kringresande cirkusartist att höja på ögonbrynen. – Godmorgon!, kvittrade en alltför glad röst bakom mig. Jag vände mig om, eller ja roterade är väl ett […]

Jag satt där vid lunchbordet och petade i min halvljumna lasagne när de slog sig ned. En på var sida om mig. Som två rovfåglar som flankerar sitt byte. Fast istället för att äta upp mig började de prata över huvudet på mig med ett språk som fick min hjärna att göra helt slut. – Ja men asså vi måste få upp velocity i sprinten om vi ska hinna deploya innan retrot, sa den till vänster och stoppade in en bit sallad i käften. – Word! Men har du kollat med devopsteamet om CI/CD-pipelinen är configured för den nya AWS-instansen?, […]

Häromdagen när jag satt och funderade på livets stora frågor (mest för att slippa städa garaget som frugan tjatade om), slog det mig – kan påven ta semester egentligen? Jag menar, det är väl för fan ett heltidsjobb att vara påve? Man kan ju inte direkt sätta upp en lapp på Vatikanstatens port: “Stängt för semester. Vid brådskande ärenden, kontakta närmaste kardinal.” – Vad tänker du på, sa frugan som kom in med en kopp kaffe. – Påvens semester, sa jag. – Va? – Ja, du vet… har påven semester? Kan han bara dra till Mallorca och lägga sig på […]

Det är något särskilt med morgonbussen. Ett slags mikrokosmos av mänsklig existens, komprimerad till en metallåda på hjul. Här står jag, inklämd mellan en vägg av människokött, plåt och plexiglas, och observerar detta märkliga skådespel som utspelar sig varje vardagsmorgon. Klockan är 07:43. Bussen är försenad, som vanligt. Chauffören, en medelålders man med permanent rynkad panna, upprepar sitt mantra “Flytta bakåt!” för tredje gången. Hans röst blir gradvis mer irriterad, som om han genuint tror att det finns någon magisk ficka av tomt utrymme där bak. Framför mig står en kvinna i femtioårsåldern, med en mops i en designerväska. Hunden, […]

Porttelefonen ringde. * Ring * – Ja hallå? – Det är Ryktet. Jag står här nere. Kan jag komma upp? – Du låter konstig… – Jag mår inte bra. Jag behöver… prata. Fem minuter senare satt en mycket blek dimfigur i min soffa och stirrade tomt framför sig. – Jag orkar inte mer, sa Ryktet med gråten i halsen. Jag säger upp mig. – Va? Kan du göra det? – Nej… jo… kanske? Jag vet inte! Men jag pallar inte längre. – Men vem ska sprida rykten då? – PRECIS! *snyftar* “Det är ju det som är grejen! Folk sprider […]

Det var en helt vanlig tisdag i myndighetens dystra matsal, den där platsen där alla drömmar går för att dö en långsam och byråkratisk död. Jag stod lutad mot kaffeautomaten och försökte övertala den med milda knuffar att den minsann skulle ge mig en kopp kaffe och inte den där ljumma bruna sörjan som smakade som om någon hade diskat en tepåse i den. Som vanligt vägrade den lyssna. Jag fick en dyster brun sörja som skulle föreställa kaffe. Hur jag hamnat här? Tja, det började för tre år sedan när jag blev ghostad. Av mig själv. Låter det konstigt? […]

Häromdagen satt jag och funderade på antimateria. Som man gör. Inte för att jag är någon Einstein direkt, men man måste ju hålla hjärnan i trim genom att då och då fundera på saker som får en att känna sig som en lätt efterbliven bergsget en hal dag i Alperna, utan isdobbar. Och antimateria, det är ett sådant där ämne som får mig att vilja kräkas fram hjärnan och stoppa den i frysen tills den har lugnat ner sig. För hur fan är det möjligt?  Att något finns bara för att vara anti något annat som finns? Det är som […]

Jag vaknade upp och visste direkt att något var fel. Inte fel på det där vanliga sättet, som när man har glömt att köpa mjölk eller råkat säga till chefen att han ser ut som en uppblåst padda, när man tror att micken i Teams är mutad. Och sen måste försöka lura alla i mötet att man sa “min chefiga padda”. Nej, det här var vad som händer när samtliga Drömfackförbund bestämmer sig för att ta till stridsåtgärder samtidigt. “Vi kräver bättre arbetsvillkor!”, hade Drömtydarna skrikit på nyheterna kvällen innan. “Stoppa olaglig drömexport! Högre ersättning för tolkning av särskilt jobbiga […]

Det finns stunder i livet när man borde ha stannat hemma. När universum försöker varna en genom att kasta fram subtila tecken som “batteriet i bilen är dött”, “osten är slut” och “din favoritskjorta har mystiskt krympt två storlekar över natten – eller så har du bara blivit väldigt *host* kraftig över midjan.” Men undertecknad, i sin oändliga visdom, ignorerade dessa uppenbara varningssignaler och begav sig ut på stan för att köpa en ny fåtölj. Frugan hade klagat i veckor på att vår gamla trogna fåtölj Strandmon, köpt på IKEA, började ge ifrån sig ljud som påminde om en döende […]

Det började med en oskyldig kommentar på jobbet. En av de där som man slänger ur sig utan att tänka efter, ungefär som när man säger “trevlig helg” till kassörskan på en onsdag. Fast värre. Mycket värre. – Grattis till graviditeten!, sa jag glatt till Petra på ekonomiavdelningen. Hon stirrade på mig med en blick som kunde ha fått en isbjörn att sätta på sig en extra tröja. Ull. Marino-ull. – Jag är inte gravid! Här borde jag ha gjort det enda rätta – sprungit ut ur byggnaden, bytt namn och flyttat till en liten fiskeby i Norge. Men nej. […]

Fan vad jag hatar att gå till jobbet en onsdagi Januari. Inte för att jobbet i sig är så jävla hemskt, utan för att naturen verkar ha någon sorts personlig vendetta mot mig. Det är som om regn, rusk, vind och snö sitter i något sorts hemligt sällskap där de planerar hur de ska göra mitt liv till ett helvete. Häromdagen precis när jag skulle kliva ut genom dörren ropade frugan: – Ta den bra jackan, den vind- och vattentäta!– Bah, det har ju varit superfint väder hela julen. Dessutom är det bara en kort promenad till tunnelbanan.– Som du […]

Jag satt där. På restaurangen. Längst ut på stolen, då delar av min rygg hade expanderat och skickat mig framåt. Skrangligt värre. Och kämpade. Kämpade för mitt liv med att få in den sista tuggan. Den där jävla sista tuggan som alltid finns kvar på tallriken och stirrar anklagande på en. Som om den skulle vara mindre värd än sina kompisar som redan åkt rutschkanan ned för matstrupen. – Du behöver inte, viskade den inre rösten. Den som brukar vara förnuftig.– Behöver jag visst!, muttrade köttätaren i mig dovt.– Men du är ju redan…– Käften! Den här biten ska ned! […]