Month: February 2025

Jag fick för mig häromdagen att jag skulle hitta å något. Något annorlunda. Jag fann mig själv stå vid vattenbrynet av en å med alldeles för lite självrespekt för att kalla sig flod och kolla blanka stenar på botten av den klara rinnande ån. Vad gör en vuxen man stående vid en å utan fiskespö? Kasta småsten? Plaska med fötterna? Urinera medan man kollar sig oroligt omkring? Fan, jag hade inte en endaste liten ursäkt att stå där, förutom att jag fick för mig att hitta å något. Medelålderspaniken var på cirka 7 av 9 skalan som jag använde på […]

Fan ta Lazlo och hans fina middagsbjudningar. Här står jag framför spegeln och försöker se ut som om jag tillhör överklassen, vilket är ungefär lika naturligt som att se en giraff på skridskor. Skjortan ser ut som om den har överlevt tredje världskriget (eller åtminstone ett par rundor i tvättmaskinen med frugans röda strumpor), och slipsen… ja, den hänger där som en död orm runt halsen. – Du ser fin ut, säger frugan uppmuntrande från dörröppningen.– Jag ser ut som en begravningsentreprenör som gått i pension, muttrar jag och drar i slipsen för femtioelfte gången.– En stilig sådan i så […]

Häromdagen satt jag och väntade på en taxi som inte dök upp. Tiden gick, livet gled förbi, och när klockan passerat den avtalade tiden med 12 minuter och 43 sekunder ringde jag bolaget. – Taxibolagsvädret, hur kan jag hjälpa er?– Taxibolagsvädret? Har ni expanderat verksamheten?– Eh, nej, Taxibolagsservice, sa rösten och harklade sig.– Jag väntar på min taxi som skulle ha varit här för 13 minuter sedan.– Jaha, ett ögonblick så ska jag kolla. När hon återkom i luren lät hon en smula konstig. Som om hon precis hade sett en sverigedemokrat kyssa en miljöpartist på munnen: förundrad, förvirrad och […]

Jag står framför kakfatet på jobbet. En jäkla kladdkaka mörk som synden själv stirrar på mig som om den ville säga “Ta mig… om du törs”. Sista biten. Den där som ingen vill ta. Den där som får folk att tro att man är en självcentrerad girig egoist som inte tänker på andra. Ja, den där jävla biten som skulle få mina morskare kollegor att harkla sig och förfärligt tyst mumla “typiskt Steffo” eller ännu värre “sååååå Steffo”. Fan också! Var det inte jag som var först med att bjuda på kladdkaka när min hund dog? Var det inte jag […]

Fan vad jag hatar att vara Någon. Den där jävla Någon som alla snackar om. Som alla skyller på. Som borde ha vetat bättre. Som borde ha fixat, åtgärdat, kontrollerat, säkrat. Jag satt och lyssnade på två skitnödiga chefer igår. Nånstans i ett konferensrum på tredje våningen, på ett företag där jag varken jobbar eller har några som helst intressen. Jag har bara den där förbannelsen – att när nån säger “Någon borde ha…” så materialiseras jag dit som en elak jävla ande i en flaska. “Någon borde ha kontrollerat rapporterna innan kvartalsredovisningen!”, tjöt den ena av dem, en rödhårig […]

Det började en helt vanlig måndag. Eller ja, vanlig och vanlig. Det finns inga vanliga måndagar på ett kontor där folk springer omkring med powerpointpresentationer som om de vore heliga skrifter och där ordet “synergieffekter” används oftare än “god morgon”. Men ändå. Det var en sådan där måndag när man står och väntar på hissen och funderar på om man verkligen ska orka med ännu en vecka av meningslösa möten om mötena vi ska ha nästa vecka. Jag tryckte på knappen och väntade. När dörrarna öppnades möttes jag av något oväntat. En touch-display hade dykt upp där det tidigare bara […]

Jag hade för mig att tiden skulle gå sakta på mötet men det här var ju för fan snäppet över förhöjd långsamhet. Skala 1 till 10 på långsamhetsskalan låg nånstans på 267. Det börjar bli så jävla vanligt med långmöten så man borde typ ha ett möte om hur vi ska korta ned mötena. Vafan. Om man ska samla alla jävlar på plan 7 så kan man väl se till att det är nåt vettigt man drar ur röven och inte att alla ska sitta och lyssna på någon idiot som varken är intresserad av att bli förstådd eller att […]

Eskils onsdagscroissanter är veckans höjdpunkt. Det är liksom hans grej. Hans sätt att visa att han bryr sig om oss, sitt team av trötta kodare och projektmänniskor. Han kommer alltid tidigt, går till det där fancy bageriet vid Odenplan, och levererar färska, varma croissanter till sprintmötet. Det är hans sätt att säga “ni är värda något extra”. Och så har vi Marianne. Hon kommer alltid fem minuter sent. Alltid. Som om det vore inprogrammerat i hennes DNA. Hon smyger in genom dörren med sin bruna Louis Vuitton-väska, mumlar ett “ursäkta” och sätter sig på sin vanliga plats mitt emot mig. […]

Lilleman kom släpandes med matteböckerna under armen och den där blicken som får en att vilja gömma sig under sängen och vägra komma fram förrän gymnasiet är över. – Pappa, kan du hjälpa mig med matten? – Klart som fan! Vad är det för något? Jag kastade ett öga på boken och kände direkt hur hjärnan började gå på tomgång. Vad fan är det här? När började de blanda bokstäver med siffror? X och Y och en massa parenteser som någon hade slängt in som konfetti i en ekvation. – Det här är algebra, sa han med en röst som […]

Jag stirrade på den silverfärgade Rolexklockan i skyltfönstret. Den blinkade lockande mot mig, som om den kände av min inre finansiella dignitet. Mitt sanna jag. Det rika jaget som satt inspärrat i en kropp som levde på existensminimum. – Ursäkta, vad kostar den där?, frågade jag expediten som kom ut för att torka av näs och fingeravtrycken jag lämnat på rutan. – 285 000 kronor, sa han och tittade menande på mina slitna jeans från Dressman. – Jaha… det var ju… en rimlig summa. – Rimlig?, fnös han. – Ja alltså… för den som är rik på riktigt. Som jag. […]

Kvalitetssjäl. Jag har ingen lust att ha kvar denna eminenta fullbordssjäl, främst för att den konstant driver mig till att göra saker och ting. Ständigt detta “gör det där”, “fixa det här”, “var en bättre människa”. Fan, ibland vill man bara ligga på soffan och låta dagen rinna förbi som en degig flod utan att känna samvetskval över att man inte räddat världen eller åtminstone sorterat återvinningen! Eller?! Allt det här började med att jag fick för mig att köpa en begagnad själ på Blocket. Min gamla var rätt sliten – gick mest på tomgång och gjorde extremt litet i […]

Det började som en helt vanlig måndag. Jag skulle precis sätta tänderna i min första-kopp-lite-tjära-gör-gott-för-själen när mailen plingar till. ping “Hej, jag är sjuk och kommer att vara borta några dagar. Vid brådskande ärenden kontakta Steffo.” Jag spottade ut kaffet. Lelle, din jävel! Jag kände igen hans taktik. Den där “sjukan” som alltid dök upp strategiskt när det var som mest att göra. Och nu skulle han dirigera om alla sina ärenden till mig? Think again sunshine! Med ett elakt flin satte jag igång Operation Autosvarshelvete: “Hej, tyvärr är jag också sjuk. Vänligen kontakta Lelle på något av följande sätt: […]

Det finns inget som får mig att må så bra som när jag är på dåligt humör. Inte för att jag är en sadist eller något, men det finns något terapeutiskt i att få andra att dela min misär. Som häromdagen när jag vaknade på fel sida sängen. Bokstavligt talat. Jag hade somnat med huvudet i fotändan vilket resulterade i att jag fick en tå i käften när frugan vred på sig. – Men va fan, muttrade jag och spottade ut en bit strumpa som hade fastnat mellan tänderna. Dagen kunde inte bli värre, tänkte jag. Men som alla vet […]

– Välkommen till Ministeriet för Tid, sa Hedvig från HR och log med hela ansiktet. Ett leende som måste ha tagit år att utveckla. Jag nickade artigt och slog mig ned i den bekväma stolen. Kanske lite för bekväm. Man skulle kunna somna i den här. Vilket förmodligen var meningen. Ministeriet för Tid verkade vara en sån arbetsplats där man aldrig hade bråttom någonstans. – Så, började hon. Du har sökt tjänsten som tidskontrollant klass 3? – Jupp! – Utmärkt. Låt mig förklara arbetsuppgifterna. – Gärna det. – Du kommer huvudsakligen att övervaka temporala anomalier i sektorn B4. – Öh… […]

Jag stod framför spegeln och försökte pressa in min magnifika personlighet i den alldeles för trånga kroppen som ödet i sitt oändliga oförstånd hade tilldelat mig. Fan också! Hur ska en sådan makalös personlighet som min få plats i detta mediokra skal? Det är som att försöka trycka in en elefant i en punchpralin, eller en hel symfoniorkester i en tamburin. – Du ser ut att ha svårt att andas, muttrade frugan från dörröppningen.– Det är personligheten, väste jag mellan sammanbitna käkar. Den vägrar acceptera sina givna ramar.– Jaså, det är därför du står och gestikulerar framför spegeln som en […]

Fan vad jag ångrar att jag lät frugan övertala mig att följa med på detta helvete. “Det blir bra för dig”, sa hon. “Du behöver lugna ned dig”, sa hon. “Lite tystnad skulle göra dig gott”, sa hon. Jag borde ha fattat att något var fel när retreatledaren Sunshine (vilket säkert inte ens var hennes riktiga namn) mötte oss i entrén med ett “shhhhh” och pekade på en handskriven skylt där det stod “Välkommen till tystnaden”. Jag höll käft i hela fem minuter. Sen började det klia i halsen. Inte ett normalt kli som man kan kväva med lite diskret […]

– Men vad är egentligen vårt uppdrag? Jag bet mig i knytnäven så hårt att jag kände smaken av blod. Lena, för så heter min “kära” kollega som fastnat i någon form av tidshål, lutade sig fram över bordet med den där blicken. Den där jävla blicken som sa att nu skulle vi få höra exakt samma fråga som förra veckan. Och veckan innan dess. Och veckan innan innan dess. Ungefär som när man spelar en trasig vinylskiva och pickup-nålen hoppar tillbaka till samma spår om och om igen. På väggen mittemot henne satt uppdraget inramat i en ram stor […]

Fan vad jag hatar när naturupplevelser går åt helvete. Som den gången jag stod där på bergstoppen, tittade ut över den majestätiska dalen och fick för mig att jag skulle ropa ut ett eko. Som den urbana tvåbenting jag är hade jag aldrig testat ett riktigt bergseko. Det närmaste jag kommit var när jag ropade i sopnedkastet, men det räknas knappast eftersom grannen under alltid ropade tillbaka att jag skulle hålla käften. – Hallååååå!, vrålade jag ut över dalen med en röst som skulle få en operasångare att avundsjukt höja på ögonbrynen. Jag väntade spänt. En sekund. Två sekunder. Tre […]

Jag kravlade mig upp på vågen med darrande ben. Efter trettio dagars helvete skulle sanningen fram. Jag hade räknat kalorier som en besatt. Jag hade jagat runt kvarteret som en galning. Jag hade druckit så mycket vatten så att jag kunde känna hur njurarna simmade omkring därinne. Och framförallt – jag hade avstått från allt som gjorde livet värt att leva. – Okej, viskade jag, visa mig sanningen. Vågen knakade till och displayen blinkade. En etta kom upp… följt av några siffror som fick mig att må illa. – Va i helvete!, röt jag. Ett kilo mer?!– Jupp, sa vågen […]

Häromdagen fick jag för mig att jag skulle bli en bättre människa. Inte för att jag är en dålig människa, men man kan ju alltid förbättra sig. Som den vakne läsaren vet är undertecknad en man av handling och inte ord. Nåväl, kanske mer ord än handling om man ska vara ärlig, men vem fan bryr sig om ärlighet när man står på tröskeln till självförbättringens dal? Frugan höjde på ögonbrynen när jag presenterade min plan. – Du ska vadå? – Bli en bättre människa! – Hmm… och hur hade du tänkt göra det? – Enkelt! Jag ska sluta förneka […]