Month: March 2025

Häromeftermiddagen när jag låg på soffan och sög själen ur en flottig, onyttig men fan så god påse ostbågar, såg jag en man gå förbi fönstret. Men inte vilken man som helst. Ett skelett. Ett vandrande skelett. Det vill säga, inte en tanig snubbe som ser ut som ett skelett i kostym, utan ett faktiskt skelett i kostym. Jag tänkte först att det var den där jävla whiskeyn från igår som spelade mig ett spratt. Så jag blundade tre sekunder, knep mig i armen vilket förresten är rätt så överskattat, och kollade igen. Skelettet var kvar och stod nu och […]

Häromdagen satt jag och betraktade en röd liten punkt som blinkade på min skärm. Det var dödshjälpen i form av en notis att “din dator kommer att uppdateras om 15 minuter”. Jag avfärdade meddelandet med ett nonchalant tryck och fortsatte med mitt fullständigt livsviktiga arbete – att titta på videoklipp av katter som blir rädda för gurkor. Plötsligt, med en byråkratisk obönhörlighet, svartnade skärmen och med ens befann jag mig i den långa mörka tunneln med det osäkra ljuset i slutet av den som alla uppdateringar egentligen är. “Var inte orolig, stäng inte av din dator” stod det med vänliga […]

Jag är trött på nuet. Som lovar guld och gröna skogar. Som får en att tro att man kan hinna med allt utan att behöva klona sig själv. Trött säger jag. Skittrött. Men inte trött nog att inte konfrontera skiten. Så jag tog tag i saken och med ett enkelt “pjopp” gled jag in i nästa vecka fullt vaken. De flesta vet att detta är kontradiktatoriskt utav bara helvete. Att man måste vänta tills nästa vecka kommer till en, inte tvärtom. Men har man bara gåvan att se glipan i tidsrymden så kan man omärkligt glida fram utan att behöva […]

Det började med att jag vaknade en morgon och hittade en snubbe sittandes på sängkanten. Han hade kostym, håret bakåtslickat och en iPad i handen där han febrilt knappade in saker. – Godmorgon, sa han utan att titta upp. Du sov 6 timmar och 42 minuter inatt. Det är 18 minuter under rekommenderad minimum för optimal prestationsförmåga! – Va fan, vem är du?, sa jag och drog täcket över min blottade bringa. – Presto, svarade han kort. Din prestationsångest.  – Min va? – Prestationsångest. Du vet, den där känslan som får dig att ligga vaken och oroa dig över om […]

Att sitta i ett möte med trycket av en kommande gasincident är inte olikt att balansera på en lina över Niagarafallen med en fyllerist på ryggen. Jag sitter här, inklämd mellan Andersson från ekonomi och den där nya konsulten vars namn jag aldrig kommer ihåg, och känner hur mage och själ långsamt vrider sig i ett järngrepp, likt en våt handduk i händerna på en aggressiv badvakt. Fan vad jag hatar chorizo. Eller rättare sagt, jag älskar chorizo. Men det är ett kärleksförhållande som bara är ensidigt positivt i ena riktningen – den där den glider ned för halsen, marinerad […]

Jag sitter här vid köksbänken och ångrar mitt nya liv. Inte hela livet, utan bara den delen som nån jävla träningsinfluencer har tvingat på mig genom mitt konstanta skrollande i telefonen. Hon med vattenmelonleggings, hon med vattenmelonstora biceps, hon med vattenmelonstora allt som jag inte har. Satans kvinna! Hon är skulden till att jag nu sitter och äter en rågmacka med tonfisk. Rågbröd! Vad hände med det där mjuka fina som knappt behövde tuggas? Som bara gled ned? Tuggar jag det här rågbrödet mer så blir det fan jord. Jag tuggar och blickar ut i köket. Där på köksbordet ligger […]

Häromdagen upptäckte jag att jag levt exakt samma dag i ungefär fem år. Samma jävla rutiner. Samma jävla klädkombination. Samma jävla frukost. Samma jävla fikapaus. Samma jävla lunkande steg till tunnelbanan. Som en stel själlös robot som någon glömt att slå av. – Jag tror jag fastnat i en loop, sa jag till fru Sug över frukostbordet. – Vadå loop? Du har inte rört dig på fem år. Du har inte ens bytt kalsonger, sa hon och tog en klunk te. – Det var ju inte bokstavligt, sa jag irriterat. – Men nästan. Fan, hon hade rätt. Var det verkligen […]

Något är definitivt fel när du vaknar och upptäcker att ditt morgonkaffe svävar runt i rummet i perfekta små klot. En annan man hade kanske blivit förvånad, en annan man hade kanske reagerat med förundran, men jag? Jag var bara irriterad. Inte för att kaffet svävade – nej, sådant hade jag varit med om förr – utan för att det var mitt sista kaffe. Eder undertecknade fine supe…sugbloggare stod där som ett jävla fån, försökte fånga de där bruna kloten med en mugg och tappade bort hälften till taket. “För i helvete”, muttrade jag och torkade bort lite kaffestänk från […]