Sagan bakom Sugbloggen

Jaha! Så att ligga under en sten och hoppas att folk ska skallgånga efter en är inte lönt mao? Förstå hur det suger att leva i en värld där man tror att man är saknad av allt och alla och att allt och alla kommer att googla som fan för att hitta en…öh…fan va svamligt det här blev…. Vad jag ville säga egentligen är “shit har jag missat denna eminenta superutmaning?“. Dags att börja rss:a alltså?

Nu till Deep|Eds fråga 2: Jag har många nicks (porrnicket är förståeligt nog hemligt, kontakannossökarnicket är gone i och med att jag muttrade “självklart prällen” på frågan “eru riktigt säker på att du fattar det där med tills döden skiljer er åt?”, artistnicket dog då jag bad skivbolaget fara och flyga. Då återstår bara bloggnicket och håll i er nu…. det är inget nick! Jag heter Stefan (fast skulle vilja heta Lazlo eller Luther) och tyckte att det borde fungera även på Internet – det är ju ingalunda ett konstigt namn och borde kunna göra mig rätt så unik om jag bara ser till att vårda namnet. Steffo, Stiffe,Stoffe är bara kära namn på apan i mig.

Fråga 1: Bloggen kom till då Bengt på pekobloggen fångade mig då jag var svårt anfrätt av blodsockerfall och allmän ilska riktad mot i princip hela Universum och i synnerhet till Kexchokladssupplytanten som dagen till ära hade slut på Twix – och tja att därifrån till konceptet att blogga om sugande saker förstår varenda vaken jävel inte var en så lång resa. In på Blogger, regga “sakersomsuger”, skriva en post typ: “Gahhhhh….jag vill ha kexchoklad och hatar hela världen” gjorde jag på under minuten. Bengt rynkade givetvis på ögonbrynen vilket fick mig att posta “varför rynkar folk på ögonbrynen när de vill signalera ogillande?” och well the rest finns i arkivet som vi säger i bloggvärlden.

Men efter ett tag så insåg jag att jag ville skriva lite annat än sugande, illastavade, på gränsen till brottsligt tråkiga pamfletter och började se mig efter ett annat namn. Jag tänkte att om jag bytte namn så skulle poster som inte sög komma och be om att bli skrivna. Eposen skulle rikt en rinnande vårbäck flöda fram och stänka ned besökarna med undersköna adjektiv, porlande verb, magnifika substantiv och droppande anknytningsadverbialer.  Och då blev det Sug – o Godsaker som jag hade ett rent helvete med att marknadsföra muntligt. Speciellt på fyllan.

– Jo då, jag blo…ooggar *hick* shom fan…googla på shag och grisschaker…*hick* jag menar ju seg och shagshex…men va sjhäerj ja…shug o gudshock…men va fan..schug o goshaker…så där ja.
– Shu shaker?
– Shug o sugshaker
– Shukhussaker?
– Fan…jag måschte byta namn på blogghelvetet.
– Det eller schluta blogga!
– Aldrig i helvete att jag schlutar blogga. Blogg är det nya bruna!
– Då schålar vi på namnbyte!
– Att vi gör! Schål ta mig fan!

Sugbloggen ramlade jag över hos Cliffen i någon kommentarstråd då någon hade skrivit “vi snackade om det på sugbloggen” och så klickade jag på länken och hamnade i min lilla vrå av Googles universum. Det var som om en slöja hade fallit från mina ögon. Sugbloggen it is. Ok att blogg i namnet kanske inte är det fetaste och det som marknadsförningsavdelningen rekommenderar…men å andra sidan… detta är en blogg. Den suger.

Sugbloggen helt enkelt!

Andra bloggar om sugbloggen, nicknamn, bloggnamn, bloggosfären, bloggnamn, alias, handle,