Kant

kant

kant…

och mera kant

kant

kant…och

sen kommer man fram till soppan. Typ en deciliter, som dessutom smakade sisådär. Vad är grejen med form före funktion, smak och mättnad? Att gå på restaurang och få en snygg tallrik för typ 150 spänn i fejset förhöjer knappast känslan av att man spenderar sina surt fördärvade pengar på ett fint vis. Snarare bara att man blir rövknullad elegant.

Adda till detta en sked som skulle få Teskedgumman att verka en smula storväxt. Hur jävla kul är det att försöka sleva i sig soppa med en mikrostor sked i en tallrik där kanten gör allt för att man inte ska nå in till soppan whatsoever? På en stimmig pub där det är av essens att man kan få i sig mat på ett någorlunda civiliserat vis om man vill få sig ett nyp. Vem fan raggar på den som käkar mat som en ouppfostrad neandertalare attackerar en ovanlig god Mammut?

Sen så räknade jag ut att jag betalade ungefär 10 kr skeden. För en tia får jag en cheeseburgare på macen. För 170 kalla får jag 17 ostburgare. 3 ostisar om dagen gör att jag kan käka mig mätt i nästan 6 dagar. Drygt en vecka alltså…

Uttrycket koka soppa på en spik borde uppdateras till att spika upp kocken och servitören på en spis istället…grrr…

Andra bloggar om , , , , , , , ,

Loading

5 Replies to “Koka kocken”

  1. @ egil – några torra krutonger var det restaurangen bjöd på när jag hade mage att muttra “nej” på frågan “hoppas det mättade”

    @ cliff – inge vanligt bordsalt. Vi snackar fling här ; )

    @ drf – trasig länk tror jag. Kul att se dig. Long time no se.

    @ gyrot – hehe…inte vilken gran som helst. Vi snackar norrländsk djup skogsgran, modell 300 år med den grova änden 😎

Comments are closed.