Autoektomaten….

Häromdagen fick jag för mig att ringa polaren för att ta en fika. Men höll på att sätta telefonluren i halsen när jag möttes av en telefonsvarare. Vem fan har sådant nuförtiden på en fast lina?

*ring*

*klick* “Hej detta är Eko-Kennys telefonsvarere och Eko-Kenny kan inte svara nu eftersom han är ute och myser med träd eller flyttar på igelkottar. Lämna ett meddelande när ni hör signalen. Medan du funderar på vad du ska säga säja så kan jag informera dig om att denna telefonsvarare består av 100% återvunnet ekomaterial. Släng inte! Recykla. Vi är paradoxalt nog våra barns då- och framtid. Det är fint med biodynamiska blomkålshuvuden och man kan faktiskt odla vetegroddar i plåtburkar som böcklingar förvaras i. Paya nu attention, här kommer signalen. Lev väl. Grönt är skönt!

*piip*

– Äh va fan! Nu har jag glömt vad jag skulle säga, muttrade jag sammanbitet.
– Är det miljövänligt, hörde jag i den andra änden av linjen.
– Wtf? Vem i hela friden sa det där, sa jag.
– Aja baja, inga svordomar. De smutsar ned de också. Vårda ditt språk lika mycket som du vårdar naturen. Tänk på att jag är en recyklad , miljövänlig telefonsvarare.
– Va, sa jag vilt undrandes. Är det du Eko-Kenny som driver med mig?
– Nej om du hade lyssnat så vet du att Eko-Kenny inte är hemma. Jag tar emot hans telefonsamtal medan han räddar världen.
– Detta är te mig fan över min horizont, sa jag för mig själv.

Visst kan jag ta talande änder och skrivmaskiner som festar. Jag har varit där och jag anser mig vara en openminded snubbe men en telefonsvarare med egen agenda?

– Äter du morötter, hörde jag telefonsvaren fråga.
– Bevare mig väl!!! När det finns MacDonalds, sa jag.
– Aj!!Vet du hur mycket miljö som förstörs när du går på MacDonalds, sade ekosvararen.
– Som om jag gick dig jämt. Ibland beställer jag en pizza.
– Vet du hur mycket el det går åt för att göra en Buzzola, för att inte tala om kartongen?
– Är det mitt problem kanske, kontrade jag med.
– I det långa loppet så…
– Vem har sagt att jag springer långa lopp när det finns bilar och flyg?
– Aj! Varje gång du säger något miljöfarligt går jag sönder en smula, hördes det svagt knastrandes på den andra sidan luren.

Detta gav mig en idé.

– Tjernobyl, sade jag milt
– Krna..njdu oaa…mitt filter dammar igen..krs naster
– EU, Marlboro, Kvicksilver i naturen, fortsatte jag nu med ett elakt flin.
– ….no…error…ahah dha *&…# dörrar….hj…ä…lll…p

Nu tog jag i med storsläggan.

– Klorblekt papper, kolgruvor i Polen, diska under rinnande vatten, ariel ultra, diseldrivna bussar, utombordare, värmehuseffekten, ozonlagret är för fegisar, växtmedel is tha shit, bilar till varje kines, jetplan, oljetankers, Harrisburg, plastpåsar, USA, köp färdiglagat, slit och släng, pengar är allt, skrek jag.

-…..bjjjjooooiiii ….

Hörde jag och maskinen tystnade.

– Ha! Människans makt över maskinerna. Jävla maskin! Komma här och mästra. Må du ekoa vidare någon annanstans. Fråga mig om morötter! Va fan! Jag vill bara lämna ett jävla meddelande inte få mig en moralisk slägga i ansiktet. Ekoa mig hit och ekoa mig dit. Sköt du ditt och ta meddelande din satans återvunna volvodörr, mästrade jag på.
-…..iiiiii ksrsa…..d..dit % t m…eeedlan..de..är…spar…*knaster*..at

Uh oh! Jag insåg med plötslig klarhet att detta skulle jag få äta opp. Jag menar att visst fan spelades delar av samtalet in. Nu var goda råd dyra och från ingenstans kom jag på att jag kunde använda mig av den feges taktik.

Den feges taktik®
OM DU UPPTÄCKER ATT DU INTE KAN STÅ FÖR DET DU SAGT,
SKYLL PÅ NÅGON ANNAN ELLER IMITERA DENSAMME

– eh…just det, jag kör bil i jobbet och spelar gitarr med alimuniumsträngar. Nä nu har jag inte tid med detta ska på MacDonalds, sade jag fint immiterandes vår gemensamma vän Eric the rocker och kastade på luren.

Puh!Close one!

3 timmar senare ringde min telefon.

– Tjena det är Eko-Kenny
– Gamla vän! Är du hemma?
– Kom precis hem nu!
– Fick du mitt meddelande, sade jag grymt taktiskt.
– Det var det jag tänkte fråga dig om.
– Vad finns det att fråga. Ja eller nej till lite schysst spaghetti och film liksom, sade jag fint villa-in-honom-på-fel-spår-aktigt.
– Min autoektomat är död…
– Akut…vad?
– Inte akut, autoektomat. Min telefonsvarare. Den är död!
– Ere sant, sa jag med spelad förfäran rösten.
-…och jag tänkte att du kanske visste något, eller om du var inblandad.
– Varför skulle jag vara inblandad, sa jag.
– Jo serru, när jag kom hem visste jag genast att något var galet med autoektomaten, så jag sprang fram och tryckte på inkomna meddelanden och med sina sista krafter lyckades den leverera meddelandet och jag höra någon som lät som dig säga EU, och Tjernobyl, sedan svajade bandet och en massa errormeddelanden började blinka sen något otydligt som lät som en dålig imitation av Eric och MacDonalds och sedan dog hon.
– Hon?
– Ja jag såg på henne som en hon.
– Sök hjälp för fan!
– Det är för sent. Hon har vandrat vidare och ekar nu på en fridfullare plats, snyftade Eko-K.
– Först och främst. Du bör söka hjälp till dig själv inte till maskinen. Second tror du att det finns telefonsvarare i himlen och om de mot all förmodan skulle finnas, skulle de då behöva vara miljövänliga?
– Ja jag skulle vilja tro att det är så. Är du inblandad på något sätt med hennes hädangång?
– Beror på. Sant är att jag har ringt, jag sa spaghetti och video och ville muntra upp din telefonsvarare och sa att EU stinker och att vi bör lägga ned alla kärnkraftsverk om vi inte vill ha ett nytt Tjernobyl på halsen. Så långt är jag inblandad…men du nämnde Eric va?, sa jag extremt finkänsligt läggandes-skulden-på-någon-annan-aktigt.
– Tror du att…
– Om jag tror! Jag vill inte anklaga någon som inte kan försvara sig men vi vet att Eric the Rocker (bara namnet gör ju att misstänksamhetslampan automatiskt inriktar sig på honom), kör bil 8 dagar i veckan och vägrar källsortera men därmed inte sagt att han är boven här…
– Hmmm…hans meddelande var det sista svararen snappade upp, tänkte Eko-Kenny högt.
– Där ser du!
– Men han kan väl inte vara så dum så att han säger sitt namn och blottar sig självt?
– Om han inte använder den riktigt feges taktik, vill säga, sa jag djärvt.
– Den feges känner jag till, men den riktigt feges är ny. Vad där skillnaden?
– Låtsas härma dig själv, fast skitdåligt så att den som lyssnar tror att det är någon annan som härmar dig, sen skyller du på någon annan som om det är du som härmar någon annan också det halvdåligt. Det gör att den som lyssnar blir milt sagt förvirrad och känner sig kraftigt lockad av en tids vila på något fint sjukhem, sade jag medvetet rörigt för att cementera Eko-Kennys känsla av att logikcentrat i hans huvud hade gått sönder.
– Ehhh…?
– Du sade?
– Men va fan! Det här låter ju…jag menar …vänta lite. Okej…Men för fan! Det känns som om jag får syntax error nu, sade Eko-Kenny med en halvkväd snyftning.
– Det är liksom hela idén. Du har svalt det med hull och hår, fjädrar och ben och inte fan ere gott va? sa jag ouppmuntrande.

Här uppstod en stunds tystnad och eftertanke. Jag måste ge Eko-Kenny en eloge för han kämpade tappert och drog upp tesen att detta var för sofisitikerat för Eric och att det skule vara typiskt för Steffo på practical-joke humör och jag sade nä jag vet väl för fan var gränserna går och då sade Eko-Kenny att det visste jag väl inte alls varpå jag undrade vad han menade med det och han sa ohhh…nej ingenting, ingenting alls och jag sa att det måste han visst mena så fram med det och var en man och inte så jävla feg och insunativ och då sade Eko-Kenny att man inte skall använda självbeskrivande adjektiv om man suttit och släppt ned potatisar i toalettstolar och ansett det vara skoj varpå jag givetvis sade att det endast var en potatis och en toalettstol vilket är en enorm skillnad varpå Eko-Kenny menade att det var det inte alls vilket jag menade på var det visst och om det inte var det på det så kan det heller inte vara någon skillnad på en krona eller tusen kronor. Sedan kallade Eko-Kenny mig för en självcentrerad egoist och jag svarade att om han någonsin träffar på en filantropisk egoist så skall jag personligen äta upp barndomsvän Larsa vilket resulterade i att vi kom in på defintioner av vänner och att jag (Steffo) bara var en maskerad taskmört som bara sabbar andras grejjer eller ger bort dem eller i värsta fall sabbar dem och skyller på någon annan varpå jag replikerade att han inte hade varken bevis eller fog för anklagelsen. Det fog som krävs är lätt nämnt, sa Eko-Kenny och fortsatte hur var det med Tompas freestyle egentligen eller med Anitas telefonsvarare för att inte nämna Mickes försvunna Beatlesskivor eller Monikas kasettdäck eller sist men inte minst Davids porrfilmer, som alla hade en gemensam Bermudastriangel-touch så fort de kom under min vårdslösa famn. Fan vad taskigt att dra upp detta sa jag och jag kan väl för fan inte rå för att de försvunnit varpå Eko-Kenny sade att må va hänt att det är taskigt men sant ere och sån är du och jag anser att det är min plikt att som miljövän påpeka det för dig och märk väl miljö vän det vill säga inte din utan vår miljös. Jag anser dig vara som en oljefläck i det hav av människor som är mina vänner. Lev väl, sade han och lade på luren¨.

*klick*

Hmmm, tänkte jag och lade på luren eftersom en lång ton efter en stund blir en smula enahanda att lyssna på. Jag gick fram till spegeln och begrundade ett ansikte jag lärt mig tycka om och kunde inte alls se något fel.