Bitter…Jag? Ähhh!!! del 36

…forts KAPITEL 18 eller Ursula

Jag cyklade som om mitt liv hängde på det och klockan var väl närmare fyra på natten när jag kom hem och jag kände i fylledimman att det var läge att tacka för whiskeyn. Att jag inte hade tackat nog. Jag har ett fantastisk sifferminne och hade inga problem att ringa upp whiskey-flaskägaren. Hon svarade och var otroligt nog så cool så att hon inte lackade ur när någon full idiot ringde henne mitt i natten och sluddrade i telefonen. Vi snackade en stund och jag tackade väl henne cirka ett par tusen gånger och sen så tog vi adjö av varandra. Dagen efter satt jag med en massiv ångest och kände att jag borde skriva ett tackbrev till henne innehållandes en förklaring till mitt mitt-i-natten-samtal och formulerade ett. Därpå styr jag upp hennes adress och skickade iväg det till henne.

Till min oerhörda förvåning fick jag ett brev tillbaka några dagar senare. Jag ringde henne och vi bestämde att vi skulle ses och ta en fika och snacka lite. Hon var visade det sig fascinerad av min besatthet av Fiskmåsen. Linus hade tydligen briefat henne om min sorg. Vi träffades i stan och jag hade inte sett henne på ett halvår eller så och mindes inte att hon var så vacker. Men hon var ju liksom förbjuden mark eftersom hon var min kamrats exflickvän. Det är off limits som man säger. Eller som Iztvan sade du kan lika gärna ringa Linus och suga av honom direkt. Om inte tiden fanns som en avgränsande faktor så är det ingen skillnad mellan att ha sex med henne eller Linus. Jag försöker än idag hitta det argument som skulle få hans teori på fall men inte funnit det. Jag försökte en gång med rumsfaktorn men han viftade bort det med ett föraktfullt fnysande. Låt du rummet vara kvar då, om det hjälper dig att rättfärdiga att du sätter på din polares ex slash suger av din polare. Problemet är inte hos mig. Det är inte jag som suger av Linus. Jag är jag, du är du, och du är också den som stöter på Linus gamla avlagda. Inte jag. Jag har inga problem.

Hon var hur som helst förbjuden mark och jag var ju kär i Fiskmåsen. Vi käkade och gick på bio och hade hur trevligt som helst. När jag kom hem på kvällen ringde hon mig och vi snackade i timmar. Vi började ringa varandra varenda dag och jag började glömma Fiskmåsen som nu befann sig i Australien och dök. Ursula blev dock mer och mer intressant och det började närma sig jul.

Stu ringde mig och bjöd mig på en nyårsfest i Täby och jag tackade ja och frågade om jag fick ta med mig någon och han sade ”but of course”. Jag ringde Ursula och frågade henne om hon hade lust att haka på och det hade hon. Nu insåg till och med jag att jag började närma mig minerat fält. Vad skulle jag göra? Min vän Linus hade inte en susning om vad som pågick. Vi skulle till staterna om mindre än en månad. Jag hade blivit förälskad i hans exflickvän. Hon var totalt nere i mig. Detta var jag tvungen att hantera på något sätt.

Jag åkte hem till honom och sa att vi måste prata.

– Visst min vän, sade han och tände en cigg.
– Eh… jag vet inte vart jag skall börja, sade jag an aning nervöst.
– Det är bara att shoota, sade han och erbjöd mig en cigg som jag tackade nej till.
– Låt mig tala till punkt utan att bli förbannad, öppnade jag med.
– Jag är inte den som blir förbannad utan anledning, sade vännen och log förtroendeingivande.

Jag tog ett djupt andetag och sade:

– Du vet väl att jag ett tag har varit förkrossad i hjärtat av en tjej som vi kallat Fiskmåsen och att jag inte har varit riktigt mig själv på sistone. Du vet också att jag har skrivet en hel bok tillägnad henne och druckit upp ett par tusen på krogen under hösten. Jag har också konsulterat dig ett par gånger och fått en del goda råd om hur jag bör uppträda. Men och det är nu det börjar bli intressant, på sistone har jag på något skumt sätt åter fått hälsans rosor på mina kinder och det känns som om solen den gamle hederliga vännen ännu en gång har börjat skina i Luthers liv igen. Vad jag vill säga är att jag har kommit till insikt och att Fiskmåsen börjar krackelera i kanterna, hon befinner sig just nu i Australien och dyker och jag sitter här i kalla Stockholm med ett brustet hjärta. Jag har funnit en människa som jag har kunnat prata med och som har förstått mig till fullo. Innan jag nämner hennes namn vill jag säga att jag i princip anser det vara under all kritik att röra någons ex flickvän. Det suger och man gör inte så. Men det verkar som om ödet den lömske fan håller på att spela mig ett spratt. Om jag säger att jag har umgåtts en hel del med din gamla flickvän Ursula vad säger du då?
– Ursula…har du…?
– Nej nej…vi har bara fikat och snackat en massa på telefon, avbröt jag honom rädd för att han skulle tro att jag tryckt på henne.
– Jag hänger inte riktigt med, sade Linus.
– Det är ganska enkelt egentligen, sade jag och fortsatte, vi har fikat och snackat och jag tror att jag börjar bli förälskad i henne och jag tror att hon hyser samma känslor för mig men jag vill ha ett Ok från dig. Är det varmt härinne eller är det bara jag?
– Ha…hahaha…fy fan vad kul, sade Linus och kastade huvudet bakåt.

Jag mulnade till lite eftersom jag inte ens kunde se den avlägsna kusinen till tillstymmelsen av skoj i rummet. Här krälade jag omkring på golvet och såg min manlighet och mina manliga åsikter fara sin kos och killen tycker att det är kul.

– Hmm…, sade jag
-Varsegod, be my guest och allt det där. Jag och Ursula hade bara ett par veckors romans så det är cool. Romans och romans…va fan allt vi gjorde var bara att knulla och…
-Tack det räcker. Det är lite mer information än vad jag behöver.
– Ja men det måste du väl inse…att vi inte satt och höll handen…he he jag minns en natt när hon…
– Är det Ok för dig att veta att jag vet att ni hade sex och att både du och hon och jag vet detta och att jag inte behöver några ingående detaljer om vad ni exakt gjorde. Vi kanske kan ta den diskussionen på ålderdomshemmet istället. Just nu känns det som om jag skulle bli lyckligare om jag inte hade alla detaljer om era förehavanden. Jag är nöjd med att veta att ni hade förehavanden fast det mest optimala vore givetvis att ni inte hade haft en massa förehavanden… eller att jag levde under vissheten att ni ens kände varandra, sade jag och ville försöka visa var skåpet stod.

Linus gillade inte placeringen av skåpet alls, och visade den nya placeringen genom att avsluta samtalet med.

– Kom ihåg vem som var först!
– Visst, sade jag och stoppade min tillknycklade manlighet i en plastpåse och lämnade min väns lägenhet.

Följ den rafflande fortsättningen imorgon