Sugbloggen® har äran att presentera sommarens följteong. En liten charmig berättelse om Luther och hans liv. Vi får följa med honom i några kapitel. Dagarna på lastkajen och tillbakablickar i hans liv. Från den kommande generationsromanen “Bitter? Jag…Ähhh!!!”
Till skillnad från skitblaskorna Dagens Nonsens, Aftonhoran, Svettiga Dagbladet, Äckligpressen mfl vågar Sugbloggen® låta en totalt oetablerad, nollkoll-på-språket-lallare skriva för bloggens räkning. Det bär eller brister och Sugbloggen® skiter i vilket. Inga jävla Mankell, Lundell eller Marklund släpps in här…har man läst en har man läst dem alla. Sugande folkhemsromaner. “Nej…vi vågar inte gambla med svenska folkets smak, för vi är så satans jävla fega”.
“Det första som slår mig är en svår odefinierbar odör som påminde mig om mina gamla strumpor jag hade i fotbollslaget kombinerad med en lätt dos av nattgammal intorkad flänsost. Skitäckligt! Strumporna alltså.
Eller kanonläskigt som en av mina kusiner skulle formulerat sig. Det jag tydligt minns av dem är att de var fulla med hål. Hur nu en strumpa full med hål kan vara fullt? Under denna tid i mitt liv gillade jag inte att begagna mig av nagelsax och hade tånaglar som kunde choppa ned träd i storleksordningen Redwood.
Någonstans långt bak i huvudet ekade den gamla slagdängan som Björn Skifs tror jag bestämt sjöng, “Det blir alltid värre framåt natten”. Med ett fruktansvärt dansbandsreverb. Skulle det bli värre än så här? Kanske med lite mer reverb. Och i sådana fall hur mycket värre? Och lät inte Björn Skifs misstänkt likt Christer Sjögren?…”
…var med redan från början!
Några kommentarer
“…tyvärr passar den inte i vårt sortiment…”
“…underbart språk, galna sidospår och…”
“…skitrist…”
“…håll du dig till lastkajen och låt de riktiga författarna skriva…”
