Bitter…Jag? Ähhh!!! del 18

…forts KAPITEL 10 eller Namnsdagsbarnet

Eller skall sanningen fram så var detta första gången jag skulle träffa föräldrar till en brud som kandiderade till posten som min eventuella flickvän med allt vad det innebär med avsugningar och påsättningar. Man kunde sin porrfilmshistoria. Jag kunde se hennes far stirra mig stint i ögonen med den manliga vetskapen att ”är du den som sätter på min dotter eller?” Som medlem av det manliga släktet visste jag att jag inte skulle gilla att träffa min framtida dotters pojkvän. Och de skulle förmodligen inte heller gilla att träffa mig. En av dessa reflexiva relationer som livet erbjuder.

Hur som helst så lyckades hon övertala mig att följa med henne hem till sig. Jag var grymt nervös men insåg att det bara var att gilla läget som gällde. När vi kliver in i hennes hem så vrålade hon så att jag trodde att hjässlocket skulle flyga av.

– Mamma, Pappa!!! Vi är hemma nu. Kom och säg hej till min nya pojkvän Luther!

Jag började darra okontrollerat och svettdes ymnigt. Satan i gatan vad glad jag var att jag hade tagit en ny deo idag. Brut hade inte hjälpt mig. Irma märkte det och sade till mig att bara vara lugn. Min mor och far är jättetrevliga, så det är ingen fara. Bara det faktum att hon kallade dem mor och far och inte morsan o farsan gav mig anledning att misstänka att det var old fashion style som gällde där, typ be om lov att ta ut dottern på en middag med löfte om att hon skulle vara hemma före solnedgången. Detta hjälpte mig föga. Ut från köket kom en kvinna i sina fyrtio någonting som såg mycket bra ut. Hon svepte över mig med en blick som jag antog var ett godkännande eftersom hon sade med adress till Irma.

– Han ser mycket bättre ut än vissa av de lik du har dragit hem förr.

Med detta uttalande gled hon tillbaka in i köket. Tydligen nöjd med vad hon hade sett ledsaga hennes dotter. Från vardagsrummet kom fadern i huset in och gav mig ett high five och sade.

– Tjena jag heter Benny.
– Lenny… jag menar Luther, mumlde jag.
– Vill du ha någonting att dricka?
– Det är bra pappa. Ni kan lära känna varandra lite så går jag och duschar så länge, sade hon och svepte iväg som en präriebrand.

Jag kände mig som ett träd som hade stått i vägen för branden. Fortfarande en aning het och darrande inför utsikten att jag var tvungen att umgås med pappa Benny.

– Pappa vi skall på fest ikväll, kan jag få lite pengar, vrålade hon på väg till badrummet.
– Visst gullet! Kom Luther så tar vi en bira och kollar på fotboll.

Det susade i mitt huvud när jag helt ledlös följde med honom in i vardagsrummet och slog mig ned på soffan. På den yttersta kanten. Vi kollade på tipsextra och drack bira. Jag gillade inte ens Tipsextra. Jag var tydligen godkänd av familjen och så var det med det. Festen var hemma hos någon kamrat till henne ute i en förort där det bara fanns en massa villor. Jag kände mig lika hemma där som jag antog att jag var välkommen. Jag kände ingen förutom min nyfixade flickvän och det var inte så mycket att hänga i julgran. Jag fick i mig en mun vitt pärlande rosevin. Typ Perlerose. Sedan följde jag henne hem och åkte därpå hem själv med nattbussen.

Det som vi hade tillsammans Irma och jag var ett par veckors romans med ingen sex involverat. Visst grovhånglade vi mycket men det blev liksom aldrig läge att ha sex. Ja ja… ja vet. Jag insåg att jag inte var så värst kär i henne och funderade efter ett tag på hur jag skulle vingklippa henne utan att såra henne. Hon var kär i mig men jag var inte så värst nere i henne. Därav min inställning till att inte sätta på henne eftersom det skulle vara taskigt. Det här var på den tid då jag hade moral. Moraliske Luther liksom. Hade han fått bestämma så hade jag förmodligen fortfarande varit oskuld. Hur som helst så gjorde jag slut efter ett par dagars dragande och velande och hon storgrät när vi skildes. Hon kallade mig hund och fädjur och alla negativa epitet som hon hade i sin relativt rikliga vokabulär. Hon skulle ta livet av sig, sade hon och min reaktion var”… ja… ja… det är väl knappast jag som blir drabbad och att det vore taskigt mot hennes familj”. Något skadeskjuen i själen gled jag hem och slickade min sårade självkänsla. Det är inte varje dag som ens negativa sidor är så i fokus.

Efter ett par dagar ringde det på min telefon och det visade sig vara Irmas mor som undrade om jag visste var Irma höll hus. Jag upplyste henne om att det hade jag inte en aning om för vi hade gjort slut för ett par dagar sedan och jag trodde att hon hade åkt hem. Irmas mor sade att hon inte hade sett henne på tre dagar och jag blev lite orolig och sade att jag skulle forska lite i saken. Jag hade ett telefonnummer till en av hennes bästa kompisar och ringde henne och frågade om hon visste var Irma höll hus någonstans. Hon berättade för mig att Irma hade varit helt knäckt och stuckit hem till en annan väninna som hette Titti för att få tröst och komma över detta. Jag fick inget nummer men fick henne att lova mig att hon skulle ringa hem till Titti och be Irma ringa hem eftersom hennes föräldrar var oroliga.

Det visade sig sen att denna väninna Titti blev en rikskänd sångerska som spelas flitigt i radio och TV. Irma å andra sidan blev en känd fotograf som har haft en massa utställningar på Moderna Museet och så vidare.

Och jag då?

Jag sorterar avgasrör på Posten i Sätra. Det känns som om jag inte kan upprepa detta nog och att alla änglar i himlen borde gråta..

Följ den rafflande fortsättningen imorgon…