Herregud…

Droppade in på ett fik med frugan och lilleman för en sen lunch. Beställde latte och macka för 184 kr (bara det är en egen post). Softar i solen och leker med lilleman. Allt fint. Semestern är egentligen slut men vi tog en tjuvdag i alla fall.

Mackan kommer inom 4 minuter. Jag tänker “wtf så snabbt grillat…”. Frågar:

– är den verkligen grillad?
– ja det är den!
– skumt, den ser inte grillad ut.
– men tjejjerna i köket säger att den är grillad!
– tycker du att den ser grillad ut säger jag och petar på den, så att halva handen försvinner in i mackan. Så ogrillad som en macka kan bli liksom.

Här tycker man ju att servitrisen ska mumla en ursäkt, eller ojdå den var visst inte grillad. Vi fixar det (om inte annat finns det 184 jävla skäl till det). Men nähädå. Hon ger mig en blick. Vänder sig om och galloperar bort med den ogrillade mackan. Precis innan puckot ska in i restaurangen har hon mage att kläcka:

HERREGUD!

…så att alla hör det. Jag fattade ingenting. Men det har aldrig hindrat mig från att dra slutsatser. Jag frågade frugan hörde du? Hon sa “jag och alla andra”.

WTF?

Kalle Anka är en förebild. Skönaste är när hans fejs går från vitt till blodrött på en nanosekund. Man vet att ilskan har kickat in. Sen brukar han stå och hoppa på stället och kvacka och veva med armarna. Typ duracella sig en stund. Där skiljer vi oss. Jag hivade mjukt och fint över lilleman till frugan med orden”aldrig i helvete att någon säger herregud till mig“, och hastar in efter rikspuckot. Hon parkerar bakom disken. Jag går fram.

– sa du herregud till mig?
– ja vadå då då ?

*poff* sa det i mitt huvud. Hon har inte ens sinnesnärvaro att hitta på någe. Nä då hon tittar på mig som om det är jag som är född bakom ett flöte.

– varför då?
– ja din attityd till exempel!

Jag ba…va! Poff igen i mitt huvud. MIN ATTITYD?

– vadå min attityd?
– ja sättet du petade på mackan på…
– vänta lite… backa bandet! Jag frågade om mackan var grillad, och du står där och ljuger mig rakt upp i ansiktet. När jag petade på mackan så var det för att visa dig eftersom du verkar vara helt jävla dum i huvudet att den mackan var lika grillad som du har hjärna. Vad är ditt problem? För övrigt petar jag på mackan med armbågen om jag så vill. Minns vem som är betalande kund! Jag betalar din jävla lön.
– ja du ifrågasätter ju…
– med alla jävla rätt. Jag betalar 184 jävla kronor för att få en grillad macka. Inte för att behandlas som stevie wonder. Jag ser ju för fan att mackan är så ogrillad som den kan bli. Och ändå står du där och ljuger.
– men tejjerna i köket sa att…
– jag skiter i vad tjejjern i köket säger. De kan doppa huvudet i en jävla hink. Jag pratar inte med dem. Jag frågade dig.
– men…
– och varför gick du tillbaka in med mackhelvetet och stoppade in den i grillen OM DEN NU ÄR SÅ JÄVLA GRILLAD?
– a meh…
– du och din jävla macka kan dra åt helvete. Jag vill inte ha något härifrån. Hit med mina pengar.
Nu fattade hon att det inte var läge att jiddra med mig.

– ja visst. det går bra, har du kvitto?

Jag stack ut och hämtade kvittot. Lika bra det, annars hade jag öh…vält ut sockerskålen, snott alla tandpetare eller gjort något annat elakt. Langade kvittot på disken. Hon räknade upp pengarna och kastade det på disken. Nu såg jag rött. Sockerskålar…bah! Skitsvårt att se nyanserna men det hindrade inte mig från att ta en av sedlarna och riva sönder den i småbitar framför henne och kasta det på henne med ett:

– tror du att det handlar om pengar är du helt jävla efterbliven.

Jag hoppades att det var en tjuga, men det visade sig att jag i farten rev sönder en 50-lapp. Så italienskt på något vis. Hade på läppen ett “va fan colulo”, men blev lite osäker på uttalet. Skakade ut från stället. Så jävla arg. Vi gick.

Frugan frågade om jag behöll delen med serienumret.

– varför det?, sa jag och petade in portion lugnande snus. Händerna skakade av ilska så att jag råkade peta mig i ögat med snuset. Sved som satan. Men jag behöll mitt cool.
– ja annars är det bara för dem att tejpa ihop sedeln.
– ah…fan..tänkte inte på det.
– 50 spänn?
– men va fan jag såg fel…
– nästa gång kan du inte bara räkna till tio?
– mmm…

epilog: jag tog reda på vem som äger stället via bolagsverket, hookade upp chefens mobil och ringde upp och berättade att personalen speciellt den mörkhåriga bla bla bla…kör ett eget race när det gäller serviceanda, har attityd och att jag aldrig mer kommer att sätta min fot på stället. Han bad om ursäkt, bad mig komma förbi på en fika. Hon ska få foten. Tydligen fler som anmärkt. Hoppas att han sabbar hennes månad. Hon sabbade min dag. Jävla kötthuvud!