Svenska sugbladet…

…presenterar unik intervju med Luther den Osynlige.

Grand Hotel, Stockhom. Jag möts av ett massivt pressuppbåd.Bakom ett litet bord sitter vad som måste vara en pressekreterare, om inte det syns på hennes välsittande dräkt som går i en så mörkblå ton så att både mörk och blått funderar på hur de ska dra hennes kostym inför rätta, så syns det på hennes effektiva blick. Jag visar presslegget som hon länge synar. Jag tänker “hoppas att detta inte betyder att jag inte missar presskonferensen”.

– du jobbar alltså för SsB?
– visst. (shit är det någe fel nu)
– ok. du får 10 minuter med Luther den Osynlige
– va!
– exkluisivt
– …

Fan någon måste gilla mig däruppe tänker jag och ger drevet en dryg blick. De hade alla hört vårt samtal. Några försöktet till och med muta mig. En timme senare leds jag in i ett mörkt rum, så när som på två stolar mitt i rummet. Jag instrueras att inte ställa frågor om Lejonet Luther eller historien om lammet.

Efter att jag suttit och väntat i 9 minuter utbrister jag ofrivilligt i ett “va fan är han”, och höll på att hoppa ur skinnet när jag hör “jag är här” i rummet. Jag blir helt kall. Så kall så att kallsvettens hår på armarna reser sig.

– men va fan
– jepp osynlige luther syns ju inte
– och hur fan ska jag veta det
– det kan du inte. det är det som är själva poängen med osynlighet
– men du kunde väl sagt något
– ja det kunde jag men skulle du ha gjort det
– öh…
– precis
– ja ja…då börjar vi då
– du har 38 sekunder kvar
– men
– jepp
– men jag har massor med frågor
– som du inte kommer att hinna med. kör igång nu.
– öh…vad hände med Lejonet?

Jag kände hur ett par bastanta händer sög tag i mig bakifrån och resolut drog mig ut ur rummet. Det sista jag hörde var “va fan har jag inte sagt att ingen får fråga om Lejonet…”