Leende guldbruna…

Under ett par mikrosekunder övervägde jag fördelarna och möjligheten av att gasa på, svänga in framför och preja idioten för att sedan hoppa ut ur bilen och med allvarligt hyttande finger tillrättavisa gubbfan att det var han som var ute i ogjort väder. Jag hade blinkat, han hade inte blinkat och jag hade företräde och alltså alla rätt på min sida. Och att hans viftande med långfingret och hyttande med näven är sådant jag inte brukar se mellan fingrarna åt.

Men jag vet inte riktigt vad som var anledningen till att jag med vänligt leende vinkande tillbaka till honom. Förmodligen all denna jävla semester bubblandes inom mig. Überöverutvilad liksom. Han langade upp ytterligare några snabba moves med handen där budskapet generellt var “dra åt helvete din sopa”.

Tydligen retade det upp honom. Min vinkning. Hmm… tänkte jag och gasade på, la mig i innerfilen och när vi var jämnsides så firade jag av ett bländande leende guldbruna ögon nu tillsammans med en tummen upp. Jag måste tillstå att jag inte var medveten om hur fult man kan prata med enbart en hand. Eller så var det bara det att han var väldigt skicklig att utrycka sig medelst enhandat teckenspråk. Det blev grönt och han gasade iväg och till och med det signalerade “fuck you”.

Vid nästa stoppljus kom jag ifatt leendes och vinkades. Jag vevade ned min ruta och knackade på hans som vevades ned. Han gav mig en stirrig blick och jag ba:

– Jag hoppas att min herre får en bra dag!
– Gau…ou…rg?

Det blev grönt och jag gled tillbakalutad iväg och svängde höger. Det sista jag ser i backspegeln är att han får motorstopp då han släppte upp kopplingen för hastigt eftersom lastbilen bakom hängde på sin tuta.

ahh…det är ljuvligt att vara mjuk mot de hårda…